kenyatankar

Det här inlägget skrev jag igår, men publiceringen misslyckades:

Det är en så härlig blandning här på boardingen av människor. Lite ledamöter i olika MUF styrelser, någon centerpartist, konservativa och lite rödtottar. Idag på engelska lektionen skulle vi producera en presentation om vår praktikdag förra veckan, i min grupp om fyra personer bestämde vi att vi skulle prata om känslor, särskilt ”guilt and being spoiled”. Jag och Anja påstod att vi kände oss lite obekväma när vi gick i Kibera då det faktiskt är en någorlunda misär, ledamoten i MUF påstod att han visserligen inte njöt av det men han kände sig absolut inte skyldig till något. Det hela resulterade i att han och jag (Anja försökte desperat få ut sina åsikter men blev lite väl upprörd) under tjugo minuter hade en livlig debatt på varvad engelska och svenska om klasskillnader i Sverige och skatter och allmän politik. Folk i klassrummet kollade och undrade vad som pågick och engelskaläraren tyckte det var bra att vi förde en diskussion (hon verkade vara lite mer på min sida=klasskillnaderna var en av anledningarna till att hon flyttade från the UK). Dock blev och är fortfarande MUF killen upprörd. Han var jätteförvånad när han fick höra mina åsikter dessutom. Det var en underhållande och känsloladdad lektion.

Nu verkar jag ha fått ordning på min studieplan och jag ska imorgon börja med filosofi. Jag börjar 12.40 och nu ska vi kolla klart 5.5h versionen av Stolthet och fördom, som vi började på igår. Först hämta kvällsfika, såklart.

Idag tränade jag för första gången på allvar(har blivit några få morgnar med Jenny och Anna i poolen plus lite styrka dock), vi var 6 pers ute och sprang med en kenyan, hon var skitpeppande och jätteduktig. Känns bra, ska betala min första räkning jag fått i postfacket och fortsätta med det.