kenyatankar

De första dagarna blev det lite fika på Java, brunch på skolan, ett flertal italienska middagar(oj, låter som vi endast käkade-gjorde vi dock mycket, lyx när föräldrarna är här så man har råd att käka mer än en halv Margarita ute), safari i nationalparken utanför stan, lite marknader och poolbad vid skolan. Bland annat. 

Inför safarin gick vi upp runt halv sju och jag, Rickard och Felix sov en del, vilket förvånade våra familjer. Visserligen sov väl brorsorna en del också. Men vi var dock vakna när vi fick se lejon och två olika rhinos vid två olika tillfällen. Att vi fick se rhinos gjorde att vi residents (dvs jag, Rickard och Felix) nu har sett the big five! 

Julafton firades först enskilt med familjerna då det blev små julklappsutdelningar. Väl på mammas guest house ringer pappa, 2a gången vi pratade i telefon under de 4 månaderna. Att höra röster man inte hört på så länge, som man hemma är så van att höra väcker så mycket minnen och känslor som man mer eller mindre glömt bort, känns det som. Det var känslosamt, men väldigt uppskattat. Sedan fikade vi på Java, därefter julklappsutdelning, jag gav bort lite Toy Market fynd, så som en tröja, en klocka och lite annat som jag tyckte var kul att ge bort. Jag fick body lotion, deodorant, strumpor - dvs sådant som är väldigt användbart med tråkigt att själv lägga pengar på. Kände mig väldigt mogen när jag blev glad för ett paket strumpor. Fick även lite prylar till den "nya" datorn och inför Mt Kenya. Till kvällen åkte vi till en finare restaurang vid namn Moon Flower där vi träffade Pettersson och Larsson (Rickard och Felix familjer), Fredrica Werners familj, Anja&hennes bror, Stefano&hans syster samt Anna Westerlund. Ett härligt gäng på 22 pers! Det slutade med dans på restaurangen till livemusiken och personalen verkade tycka att det var jättekul. 

På juldagen satt vi, de tre familjer oss på tåget för att tuffa fram genom Kenyas landskap över natten. Blandade känslor över tåget. VI hade dock skrämt upp de så tåget var way better than deras förväntningar, verkade det som iaf! På morgonen väcks jag tidigt, trots mina förvarningar om att tåget ALDRIG kommer i tid, de ska nämligen vara framme kl 7 på morgonen, när vi i höstas åkte till Mombasa kom vi fram halv ett. Våra mödrar började ringa runt och hade sig då de insåg att vi skulle missa vår buss (som jag, Rickard och Felix försökt få de att inse att de skulle bli ett problem om de bokade bussen till 8). Vi lyckades få en senare buss att vänta på oss och från tågstationen blev vi skjutsade till busstationen där en röd buss väntade. VI la in våra väskor och klev på bussen. Det första vi la märke till var alla kvinnor i burqa, bussen hade ingen luftkonditionering och vissa fönster gick inte att öppna och vissa gick inte att stänga. It's Africa man. Bussen skulle ta ca 7h om jag kommer ihåg rätt och efter ca 2 var vi halvvägs. Skumt, vi kissade på toaletter där vi stannade - jag behöver inte förklara detaljerna om toaletten med som vanligt var det hål och denna var även översvämmad.  Vi åkte en timme och sen började det skumpa. Det tog inte slut utan fortsatte resten av resan. Ett antal timmar alltså. Det gick då upp varför vi efter så kort tid hade kommit halvvägs på kartan - skillnaden på vägarna var markant. De flesta av oss ungdomar lyckades sova i alla fall. 

Framme vid hamnen tar vi ut väskorna som var fulla av damm. Den stora, hårda, rosa väskan som tillhörde Pettersson var inte ett undantag. Vi satt oss på en båt och pustade ut, föräldrarna var lite förvånade över bussresan och såg inte fram emot hemresan. 

Vi kom dock till paradiset, öppna människor. Jättemysigt hotell med alla dess balkonger - jag delade rum med Erik, Rickard & David, Felix & Axel. Det var trevligt faktiskt och vi åt middag tillsammans alla familjer varje kväll på hotellet där serveringen vid vissa tillfällen drog ut på tiden lite väl mycket, tyckte några. Stränderna var underbara och gatorna för åsnorna var väl en dryg meter breda - utöver huvudgatan där alla små shoppar var. 

Mycket sol, badande och lite shopping. Lite lam men ett trevligt nyår, trots att de inte lyckades servera oss efterrätt - vilket de meddelade när vi redan väntat i 35 min. 

Vi försökte ivrigt få tag i flygbiljetter hem till Nairobi för att slippa tåg och bussresan med trots flera besök hos resebyrån gick det inte vägen.  

När man väl var inställda på resan hem var den inte alls lika jobbig, när vi tog ut väskorna ur bussen, var de minst lika dammiga denna gång och väskorna luktade till och med fisk. Den stora, hårda, rosa väskan som tillhörde Pettersson var inte ett undantag. Någon fisklåda hade antagligen läkt - stora mängder. På tågresan hem kunde man på morgonen när det var ljust som vanligt se djur, så som impalas, zebror och bufflar, Marianne sa tidigare idag att hon hade mest reagerat "jaha, en zebra", hon förstod därmed hur vi kunde sova på safarin. Man vänjer sig med zebror på vägen, med skumpiga timmars långa bussresor, med hål till toaletter, att vara ofräsch och att ständigt få sitt tålamod prövat. Trots att jag vet att mamma upplevt mycket på alla sina resor i sitt liv tycker jag att det är kul att få uppleva sådana här saker tillsammans med familjen. Ett flertal gånger undrade jag dock hur pappa skulle reagerat och handlat - vore kul att få uppleva något liknande med dig!

Jag är väldigt nöjd med mitt jullov trots att jag inte är så utvilad som jag önskat inför rivstarten, men det är bara att kämpa på.