kenyatankar

Ikväll var jag verkligen inte sugen på att skriva i bloggen, men kände att jag var sugen på att kolla om jag hade fått några ytterligare kommentarer, vilket jag hade. Oh man, vad mycket roligare det känns att skriva då!
 

Idag träffade vi mentorer och kollade studieplan, som förväntat var min och Rickards mest kaos av alla, men det löser sig nog. Vår ena, mer Kenya erfarna mentor bjöd på frukt, bl.a. tree tomatoes(rekommenderas ej), papaya(gott), mango(gott) och gul passionsfrukt(prova gärna, men var beredd på en väldigt tråkig smak).

Under eftermiddagen gick vi till olika stationer och fick bl.a. höra om regler för vår del, landets kultur och maten. Är man ute på gatorna ska man vara självsäker, men försiktig. Blir man rånad har man två val; antingen ger man allt värdefullt man har till rånaren, tittar bort och går lugnt iväg, eller, om man är bland mycket människor, pekar på människan och skriker "thief thief!", då lokalinvånarna kastar sig över den ej accepterade tjuven och i värsta fall slår de ihjäl människan, för rättvisans skull. Vi uppfattade det som att man inte kan dömas till mord eftersom mördarna bara skapade rättvisa.

Dagarna är så långa för man hinner med så mycket. Igår ropades det i nyheterna ut att det skulle vara helgdag imorgon då man ikväll började räkna Kenyas befolkning. Vilket går till på det sätt att man går och knackar dörr och frågar hur många som bor i varje hushåll(!), varje familj ska även svara på 50 frågor, alltså kan man inte gå till jobbet utan måste stanna hemma och vänta. Ikväll var då rumstiden 12 istället för 11 som på dagar innan vardagar. Vi skulle ha Eva&Adam kväll jag och några tjejer i mitt rum, men vi började pratade och senare var rummet fullt av människor som ville visa youtubeklipp och vara med och mysa.

Vi lever i ett land där vatten- och elransonering pågår. Vi märker dock inte av det lika mycket som några av våra lärare och internatföreståndare. I deras hem finns det ingen el måndag, onsdag och fredag. På området har vi en generator som hela tiden ser till att vi lever i lyx, dock är varmvattnet väldigt opålitligt. Idag när vi var i en storbutik på köpcentrumet gick strömmen, men ingen reagerade på det utom oss, dock sattes den igång väldigt snabbt igen. I Sverige skulle det ju ha blivit kaos.  "Kökschefen" Faiza pratar mycket om hur viktigt det är att vi inte slänger mat särskilt när människor utanför murarna svälter. Maten som blir kvar får kökspersonalen äta. Anna sa en väldigt klok sak innan idag; "Hemma pratar man om de stackars barnen i Afrika när man slänger mat, nu pratar man om barnen utanför murarna". Nu känns det mer allvarligt och alla tänker på att äta upp. Förövrigt är jag än så länge väldigt nöjd med maten!

Det är så mycket man vill förmedla till er där hemma, men så svårt att få ner verkligheten i ord.  

Det är jättetråkigt, för att Internet verkar vara för dåligt för att man ska kunna ladda upp bilder på bloggen, men ska försöka kirra det.

Hoppas solen värmer än där hemma!

Och mamma, jag har inga pengar på mobilen, men tacktack för depositionen, ska försöka ta ut imorgon!