kenyatankar

-       Skrev detta inlägg igår - men internet kapsejsade när det var dags för publicering -

Sitter här med Anna i väntan på vår lilla Model UN familj - it’s time to work. Nu kom Felix och frågade om vi ska med på African Music Awards på lördag, det vore jättekul, det kostar 1500ksh (150SEK) för ståplats och 2000ksh(200SEK) för sittplats. Rykten går om att Akon och Coldplay ska komma, mest troligt med Akon dock. Ellen som bor här sa i och för sig idag i bussen från elefanthemmet att de brukar ha stora artister som dragplåster, men i verkligheten kommer de inte. Typiskt u-land. Men det blir nog kul hur som helst. Antagligen ska jag nog släpa mig dit med de flesta på boardingen, om jag inser att ekonomin tillåter. Köpte malaria tabletter idag till Mombasa, de kostade 2380ksh, så pengarna sipprar ur händerna på en.
 
Såg idag på reklam på min blogg att det är desperate housewifes säsongspremiär ikväll, boardingens desperates fan suckar högt. Kolla på det och tänk på mig dudes (edit: tänk på mig nästa gång)!

Idag var vi alltså på ett elefanthem. Elefanter i åldern 2.5->27 månader, söta(äckliga) men blev lite uttråkande efter ett tag. De tar hand om elefantungar som är i fara. Vi fick även se en baby black rhino. Vi (de flesta) har nu sett the big five.


Jag och Fredrica - nyanländande till NNP - Nairobi National Park - för andra gången                                     (dagssafarin var första besöket).
 


Minstingarna blev först matade. Hörde av några svenska turister att anledningen till att de hade skynket var att elefanterna mår bäst av att inte se att det är en människa som matar de(?).


Massa feta vita turister (som man redan är trött på), lite svskol elever och elefanter.



Elefantböghög i leran.



Marie, halva skolan avlägsnade sig till skuggan när en halvtimme gått och de endast pratade om elefanternas namn.
 


Slutligen, the baby black rhino.

Glömde att meddela att min dator kraschade lite smått här i helgen. Jag fick panik i ca en halvtimme innan Jenny kom och räddade den.

Det är någon Nairobi-dag den 25/10 där man kan springa hel- och halvmaraton(42 resp. 21km). Det finns även en 10km runda. Fördelen med att inlägget inte publicerades igår är att jag då meddelade att jag och Jenny igår kväll beslutade oss för att springa (gå/jogga) halvmaraton, istället för 10 som det först var tänkt. Hur coolt vore det inte att kunna säga att man har sprungit halvmaraton (i Afrika)?

Vi gjorde upp ett träningsschema för att sedan kunna bevisa att vi skulle överleva loppet, för alla som igår kväll erkände lite halvt att de trodde motsatsen. Idag under morgonträningen insåg vi nog att det blir 10km. Jag känner ändå att det är kul att kunna springa (jogga) hela loppet plus att det vore kul att umgås med mamma och Erik, när de väl är här.

Skrivet idag, 7/10:
Stämningen på internatet har dragit ner en aning. Ingenting är spännande och nytt längre, man känner människorna man vill känna, man har gjort allting i närområdet, det är inte lika kul att ligga vid poolen hela helgerna (dock lika skönt) och samtalsämnena tar inte över varandra vid måltiderna lika intensivt. Igår var det en lite deprimerande dag, jag har inte alls så mycket hemlängtan men igår kändes det som att det kommer krypandes. Jag var jättetrött, nästintill så trött att jag började gråta när jag insåg att mitt försvar (lypsyl från apoteket - som jag måste har för att sova) låg på skrivbordet när jag hade krypit i säng 21.45. När jag vaknade idag kändes det dock bättre.