påsklov i Östafrika
Vi tog bussen från staden Mwanza precis vid Viktoriasjön i Tanzania kl12.30 och kom fram 14.5h senare i Nairobi kl3.00 på morgonen. Vi tog taxi till internatet där vi väckte några kära och nära, gick nån timme senare och la oss. Gick upp till frukosten efter 2.5h sömn och under dagen chillade jag mycket med Anja och Anna, vi käkade lunch på Java och tog sedan överblivna pengar från våra resebudget för att shoppa loss på Toy Market. Den eviga favoritmarknaden!
Resan var underbar och kunde inte gått bättre. Dock kunde vi inte komma till Bukoba(Tanzania) där vi skulle ta nattfärjan från Rwanda. Så det fick vi utesluta. Visserligen åkte vi mycket buss, men det var ganska skönt då vi var ganska ivriga när vi väl var i alla städer för vi ville se så mycket, så vi hann varva ner mellan varven på alla bussar, låter som något för äldre det där med att varva ner. Men det behövde även vi!
Vi var först i Kenya en natt i staden Kisumu, där gick vi ut och käkade på kvällen och gick senare till en bar för att på förmiddagen därefter gå på en marknad. Redan där började väskorna fyllas maximalt.
![](http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash1/hs493.ash1/26925_384573128029_554108029_4116119_5754256_n.jpg)
![](http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash1/hs493.ash1/26925_384573133029_554108029_4116120_5966934_n.jpg)
Efter lite drygt ett halvt dygn i Kisumu begav vi oss in i Uganda till den lilla mysiga staden Jinja, där sov vi på ett Clouds Guest House som sköttes av en samling indier. Två söta flickor visade oss våra rum med allt för tunna väggar. Klockan halv sex på morgonen vaknar vi av att låten ”i do it for you, i do it for you” och att folk skriker i trappan, vi hade dock ställt klockan på tio i sex så det var ändå dags att vakna. Vi gav oss ut i staden och raggade upp en taxi som tog oss till the source of the nile och något fall vid bortglömt namn. Väldigt fin och kul att ha sett.
Vi drog vidare till Kampala, Ugandas huvudstad, genom en kort resa på 2-3h i en matatu. Trångt men ändå behagligt då vi köpte platsbiljetter till våra väskor också. Vi kom fram till Kampala mitt på dagen och gick runt i hettan för att leta boende, vi ringde ett ställe rekommenderat av Lonely Planet under rubrikerna Uganda-Kampala-Sleeping-Budget, Tuhende Safari Lodge. De hade lediga rum och vi beslöt oss för att knata dit, då det låg en bit bort spanade vi även efter boende längs med vår väg. Vi såg en skylt på ett guest house, gick upp för en smal trappa som var viloplats för många använda kondomer och kom upp till ett schletet ställe. Två helt borta tjejer blev ganska förvånade av vår vistelse där men visade oss ett rum, rummet innehöll en säng och något i plats som jag inte kunde definiera funktionen av, min först gissning var en toa. Men konstigt då det fanns shared batrooms. Vi gick förbi ett rum med öppen dörr där en kvinna låg helt utslagen mitt på blanka dagen. Eftersom det var så billigt tänkte jag och Stefano att, varför inte? Vi vill ju bo billigt. Men under diskussionen kom vi fram till att säkerheten inte skulle vara den bästa på natten och att det antagligen var något bordelliknande palats.
Hur som helst var det den enda kvällen vi kom att gå ut till en riktig klubb, då det blev lite knasigt gjorde vi inte det en ytterligare gång under resan.
Hela dagen efter spenderade vi i staden, gick på marknad och segade, i staden besökte vi även ett hinduiskt tempel. Klockan ett på natten bröt vi mot boardingens regler och hoppas på en nattbuss, som vi köpt biljetter till under dagen. Resan gick jättebra, dock var bussen oerhört trång, de det var fem säten istället för fyra på varje rad (plus gången) så jag och mina långa ben hade extra svårt att hitta en skön sovposition.
Vi anlände runt 9-10 tiden i staden Kigali, Rwandas huvudstad, som kom att bli en stark favorit. Under de tre dagar vi spenderade i Kigali kom vi så nära den svenska miljön vi gjort under hela detta år. Svensk tid och högertrafik. Staden var enormt vacker med alla grön kullar runt och i staden. City låg högst upp på en kulle, där man hade en slående utsikt över de resterade delarna av samhället. Rwanda var som resans milstolpe för oss, vi hade lämnat Viktoriasjöns angränsande länder för ett tag och vi ville alla så gärna dit, vi besökte först hotellet Des Milles Collines, där händelsen i filmen Hotel Rwanda egentligen utspelade sig i. Filmen ger en bilden av att det är ett litet genuint mysigt hotell på landsbygden, men detta hotell var ett lyxhotell rekommenderat under rubrikerna Rwanda-Kigali-Sleeping-Top End-Our pick. Lite spännande att vara på stället som en oerhört viktig händelse utspelat sig på (för att inte nämna själva vistelsen i Rwanda överlag...), men ett starkt minus att det inte fanns några bilder eller texter överhuvudtaget som anspelade på att hotellet var dit tutsier och moderata hutuer flydde. Dit FN-styrkor kom. Där många människor lyckades undgå döden.
Vi begav oss till två kyrkor utanför staden. Den 6:e april 1994 utbröt det som kom att bli ett folkmord, vilket innebär att vi var där under den årliga sorgeveckan. En kyrka vi åkte till kunde vi inte besöka då det hölls en ceremoni, men den andra kyrkan släpptes vi in i. Vi hade en ung flicka som tog oss ner i massgravarna där vi blev omringade av döskallar och övriga skelettdelar. Det fanns väldigt få kistor, dem innehöll de som hade lyckats bli identifierade. Obehagligt. I kyrkan låg det på alla bänkar kläder från offrena och blodfläckar i taket, på väggarna och på altaret. Granathål i taket. Längs vår vandring igenom den lilla kyrkan vars kapacitet hade legat på 1000 personer, vilket jag ansåg mycket med tanke på hur liten kyrkan faktiskt var, hade haft 10 000 (!) människor som flytt från deras hem, berättade flickan om händelser som utspelats på olika platser i kyrksalen.
Ett exempel är det om en hutukvinna som var gift med en tutsie och de väntade barn. Det hade slutat att fått en påle (antagligen en smal en) uppkörd i slidan, ut ur huvudet och en påle genom brösten ut ur ryggen. För att döda henne och tutsiebarnet som låg i hennes mage. Mannen hade också blivit dödad. Det låter helt osannolikt och man vill inte tro på det. Idag ligger hon i en kista i kyrkan, tidigare var den öppen, men de var tvungna att stänga den då så många som såg liket blev traumatiserade.
Vi besökte även Genocide -/Memorial Center, på min 18-årsdag. Längsta muséebesöket i mitt liv, 5.5h. Det var extremt gripande och alla bilder och filmer som visades gjorde en helt matt i samband med alla texter som vi läste och lyssnade på.
Kigali
Från Kigali reste vi 6.00 på morgonen till gränsen, hade världens tur att hitta en matatu där som skulle till Kahame, vi hoppade in efter att ha ordnat med visum och växlat pengar med omkringspringande män. När vi kom till Kahame visst människor att vi skulle vidare till Mwanza så vi bokstavligen blev pushade in i nästa buss. 21.00 kom vi fram i Mwanza, Tanzania.
I den staden chillade vi väldigt hårt, åkte taxi ner till fiskemarknaden som låg precis vid sjön, besökte en härlig marknad och åt fisk en kväll (jag var då med om min värsta matupplevelse som bidrog till att tiden tills jag äter fisk igen är oklar – men det är en annan historia!).
![](http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash1/hs493.ash1/26925_384573053029_554108029_4116106_4557069_n.jpg)
![](http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc3/hs493.snc3/26925_384573048029_554108029_4116105_2449221_n.jpg)
från fiskemarknad
![](http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc3/hs493.snc3/26925_384573068029_554108029_4116109_4094893_n.jpg)
Marknad i Mwanza
![](http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc3/hs493.snc3/26925_384573103029_554108029_4116116_1805606_n.jpg)
hemkomna mitt i natten
tack för rolig läsning
puss & kram
Grym resa, grymt inlägg:)