kenyatankar

Efter påsklovet släppte boardingen lite på reglerna äntligen, vi får resten av året vara ute till halv elva på onsdagar och söndagar. Så igår passade jag, Rickard och Felix på att utnyttja detta, i födelsedagspresent ville de nämligen bjuda mig på middag. Vi tog taxi till Moon Flower, där vi åt med våra familjer på julafton, dock utan Felix sällskap den dagen, där vi spenderade några timmar med väldigt god mat och hade väldigt trevligt. Vi pratade som vanligt om det mesta mellan himmel och jord. Vi tre har oftast väldigt mysigt tillsammans och jag är väldigt glad att jag kommer ha lätt att träffa de efter det här året, till skillnad från många andra sköningar på internatet.

Nu börjar man märka att det snart är dags för hemgång då man har sett årsboksgruppens sitta de senaste kvällarna och skriva om alla personer. Vi har även fått papper på vilka man ska nominera till "Årets ...". Det har kommit ut två stycken olika "upplagor" då det kom klagomål på den första, många blev bla lite stötta över deras nomineringar. Ser man på de både upplagorna har jag bla blivit nominerad till "Årets vill alla till lags", Årets "vet allt om alla", "Årets psykolog", "Årets toimakare", "Årets internatmänniska" och "Årets bloggare", men man får ju se om det blir någon överhuvudtaget i slutändan.

I söndags hade Anna och Anja lagt en liten fin genomtänkt klapp på både min och Jenny rum med meddelandet kom till Anjas rum 21.30 snygging. Vi båda infann oss vid den tiden i Anjas för tillfället dovt belysta rum där de överraskade oss med mängder av chips, choklad, godis och läsk. De hade skrivit en ny text till melodin till Kärlekens tunga, jag och Jenny, båda lite halvt drabbade av hemlängtan just den dagen blev oerhört tacksamma och berörda. De hade skrivt om RFKs kärlek och varsin vers till oss båda. Väldigt fint! Detta kalas pga våra båda passerade födelsedagar.

För att gå tillbaka ännu längre i tiden, för ca en vecka sedan skypade jag med Tessan hemma från Uppsala och först satt jag i Gustavs rum med några andra då jag sa att jag skulle smita in till mitt rum så vi kunde tala ostört. Väl i mitt rum ringer jag upp henne för att sedan koppla upp webbkamerorna, det blev extremt mycket mer känslosamt än jag väntade mig. När jag först såg bilden på henne insåg jag hur mycket jag saknade henne och hur extremt länge sen det var vi talade med varandra. Under året har jag pratat i telefon med just henne i ca 4 mninuter, men det var jättemysigt att se henne och prata med henne.