kenyatankar

Sedan kollade jag och Anna Mörner på Eva & Adam filmen - fyra födelsedagar och ett fiasko. Det måste verkligen vara en av världens mysigaste filmer.

Efter lunchen åkte jag till Nairobi hospital för att följa upp mitt senaste besök, alla värden, så som proteiner, infektionsvärdet och andra viktiga värden stod det tydligen inte alls fel på. Läkaren påstod dock att mitt (faktiskt enorma) håravfall, som t.o.m. han kunde se att jag är drabbad av (vilket är lite skrämmande) är p.g.a. av sjukdomen androgenic alopecia, som ofta drabbar unga stressade kvinnor. Kul att vår sjuksköterska på boardingen kan se skillnad på mitt hår i jämförelse med när vi kom hit i augusti,  igår sa även Jenny på Hongs att hon såg skillnad. Den bittra sanningen.

Imorgon ska ett grupparbete i naturkunskap in och 4h långt MatteB nationellt prov. Soft att jag bara pluggat lite matte några timmar och började på naturkunskapen för en timme sen. Känner mig inte redo för morgondagen. Nu kom dock Esbjörn och frågade om en liten lätt uppgift på matten och det kändes bra när jag kunde hjälpa honom. Kanske fixar det ändå.

Pratade med Lomma-Fredrica och Göteborgs-Amanda på middagen, som inte heller är kalaspepp på livet. Tråkigt att man är nere när man väl är här. Men jag överdriver inte när MINST varannan snubbe(alltså av båda könen då) man pratar med påstår sig ha lite hemlängtan, trött på skolan, hatar maten, är allmänt bittra m.m. Vi pratade om att man får ju ändå svackor i Sverige också, men det är mer påtagligt här hur vanligt det är med dessa svackor. I Sverige kan man ju gå till skolan för att sedan dra hem på en gång, men här ser man ju hela tiden och det är svårt att hålla humöret uppe en hel dag om man mår dåligt.

Igår firade vi för övrigt Felix på morgonen och på lördag blir det middagsutgång för både honom och Jocke, det är dessutom första kvällen vi får vara ute till halv två (förutom en event-kväll förra året), nu ska vi nämligen få börja vara det en gång i månaden. Woho!