kenyatankar

Kanonstressigt. Men måste ju skriva ett officiellt sista inlägg från Kenya. Än så länge en fin dag med stundenternas utspring (rutchkana ner från en balkong), fin lunch och tal, framträdande av både elever och personal. Många tårar har runnit och nu ska vi verkligen hem. Men det känns still overkligt.

Vill inte komma hem och känna att det här året bara har varit en dröm, vill inte komma hem till en tråkig svennebanan miljö. Vill inte komma hem till en oförändrad stad. Men, det blir som det blir.

Tänkte även tillägga att jag är mina föräldrar evigt tacksamma för detta år. För det har tveklöst varit underbart - inklusive alla motgångar, för de är ju trots allt så viktiga på sitt egna lilla sätt.

Trots all väntan överallt i samhället och trots de mest knasiga människor jag stött på älskar jag Kenya. Jag älskar möjligheten att få ha bott i ett u-land och bott på ett internat.

Summan av kardemumman: Jag är kanonnöjd med året och kommer sakna alla människor och livvsstilen något så oerhört att jag är rädd för hemkomsten imorgon kväll.

Allt gott,
yours faithfully