detta skrevs, men publicerades ej söndagen den 6e
SÖNDAG:
Igår kväll grät jag som ett litet barn som inte får sin godispåse på en lördag, när jag insåg vad som faktiskt var på väg att hända. Att vi ska lämna Kenya och livet här nere för gott. Åtta personer har åkte hem sen i onsdags och inatt var jag uppe med Claes några timmar som drog imorse, känns nästintill ofattbart att alla människor här ska hem till sina liv hemma i Sverige och att det är så många som man antagligen aldrig kommer träffa igen.
Många finns som man snackar med regelbundet lite då och då, och antagligen är det dem som man förmodligen aldrig kommer träffa igen. Tråkigt, fast det hade man väl egentligen en aning om innan man ens lärde känna människorna. Hur som haver har det varit två trevliga kvällar den här helgen. På fredagen var det middag för Daniel och Esbjörn på Osteria, sedan gick vi över till Casablanca och vi klev inte på bussen förrän en halvtimme efter utsatt tid, väl hemma blev det efterfest, likt i början på året. 20 pers dansande/hoppandes i ett rum och sedan kastade många av oss i poolen.
Igår, lördag var vi och käkade på Mediterraneo för Claes, Harald och Nicklas, middagen var jättetrevlig och sedan drog många av oss till den ny öppnade klubben Gallileo, en väldigt fancyklubb med vita läderstolar, äckligt ljus och förbjudet att ha glas på dansgolvet samt att fotografera. Tråkigt. Men det var alltså denna kväll jag grät och insåg att vi nu har sista veckan framför oss.
Innan jag hängde med Claes när vi kommit hem åkte jag tillbaka till klubben med internatföreståndaren Peo som arbetade på boardingen under kvällen för att leta efter en kvarglömd internatunge. Men när iv kom dit fick vi höra att hon tydligen hade tagit en taxi hem precis innan vi anlände. Men magknipen hann uppkomma under bussturen, Nairobi är ingen trevlig stad att vistas i nattetid och berusad, helt själv - särskilt som tjej.
Igår kväll grät jag som ett litet barn som inte får sin godispåse på en lördag, när jag insåg vad som faktiskt var på väg att hända. Att vi ska lämna Kenya och livet här nere för gott. Åtta personer har åkte hem sen i onsdags och inatt var jag uppe med Claes några timmar som drog imorse, känns nästintill ofattbart att alla människor här ska hem till sina liv hemma i Sverige och att det är så många som man antagligen aldrig kommer träffa igen.
Många finns som man snackar med regelbundet lite då och då, och antagligen är det dem som man förmodligen aldrig kommer träffa igen. Tråkigt, fast det hade man väl egentligen en aning om innan man ens lärde känna människorna. Hur som haver har det varit två trevliga kvällar den här helgen. På fredagen var det middag för Daniel och Esbjörn på Osteria, sedan gick vi över till Casablanca och vi klev inte på bussen förrän en halvtimme efter utsatt tid, väl hemma blev det efterfest, likt i början på året. 20 pers dansande/hoppandes i ett rum och sedan kastade många av oss i poolen.
Igår, lördag var vi och käkade på Mediterraneo för Claes, Harald och Nicklas, middagen var jättetrevlig och sedan drog många av oss till den ny öppnade klubben Gallileo, en väldigt fancyklubb med vita läderstolar, äckligt ljus och förbjudet att ha glas på dansgolvet samt att fotografera. Tråkigt. Men det var alltså denna kväll jag grät och insåg att vi nu har sista veckan framför oss.
Innan jag hängde med Claes när vi kommit hem åkte jag tillbaka till klubben med internatföreståndaren Peo som arbetade på boardingen under kvällen för att leta efter en kvarglömd internatunge. Men när iv kom dit fick vi höra att hon tydligen hade tagit en taxi hem precis innan vi anlände. Men magknipen hann uppkomma under bussturen, Nairobi är ingen trevlig stad att vistas i nattetid och berusad, helt själv - särskilt som tjej.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Tänk - bara två dagar kvar tills dess att du landar på Arlanda - vi ses :) :)
Trackback
