onsdag
Precis slängt in smutstvätt i tvättstugn där det för dagarna råder k a o s. Kvällarnas oväder (hejjdundrandes åska och skyfall) bidrar till en x antal strömavbrott i tvättstugan vilket i sin tur leder till avbrutna tvättar. Eftersom många ska iväg nu är det konstant maskiner igång på dagarna då det är mycket bättre väder.
När klockan ringde 5.40 imorse var det så mörkt ute när jag skulle hämt vatten till min gröt att jag nästan fick en chock. Kolsvart och kyligt. Jag och Rickard skulle träffa busschauffören Paul klockan 6.15, han kom dock itne förrän 6.30 för att ta in dagliga tur till Karen och plocka upp ungarna som går på skolan och bor utanför. Därav den tidiga avgången så vi skulle slippa betala taxi. När vi väl kommer dit befann sig inte Kieren där som jag har mailat med så vi blev satta på kontoret i väntan. 30 min gick ganska fort, sedan öppnade vi tidningen och började läsa böner från väggarna. 1h och 30min hade passerat är vi beslöt oss för att åka, då ingen annan på området kunde ge oss en uppgift tydligen. Det var sista dagen i skolan så alla barn höll på att städa klassrummen. Men då kom en social worker som visade oss runt inne i compandet, efter det talade vi med en av direktörerna för att sedan besluta att vi får höras vid vid ett senare tillfälle. Vi åkte hem för att sova bort några timmar.
Funderar på att packa ner min handledsskiva (?) inför resan då Stefano kommer att följa med. Vi har nämligen en tendens att börja retas och slåss ibland, vilket som i onsdags resulterade i att han vred min handled (likt pappa kan göra) som jag tidigare opererat. Men Stefano råkade vrida den lite för myket för att jag ens skulle kunna hålla tårarna tillbaka och fick gå runt med handledsskivan under resten av kvällen. Tårar blandades med gapskratt vilket var otroligt länge sedan. Det blev mest en kul grej för kan inte direkt säga att jag inte förtjänade det. Hur som helst, nog lika bra att vara förberedd på det mesta.
När klockan ringde 5.40 imorse var det så mörkt ute när jag skulle hämt vatten till min gröt att jag nästan fick en chock. Kolsvart och kyligt. Jag och Rickard skulle träffa busschauffören Paul klockan 6.15, han kom dock itne förrän 6.30 för att ta in dagliga tur till Karen och plocka upp ungarna som går på skolan och bor utanför. Därav den tidiga avgången så vi skulle slippa betala taxi. När vi väl kommer dit befann sig inte Kieren där som jag har mailat med så vi blev satta på kontoret i väntan. 30 min gick ganska fort, sedan öppnade vi tidningen och började läsa böner från väggarna. 1h och 30min hade passerat är vi beslöt oss för att åka, då ingen annan på området kunde ge oss en uppgift tydligen. Det var sista dagen i skolan så alla barn höll på att städa klassrummen. Men då kom en social worker som visade oss runt inne i compandet, efter det talade vi med en av direktörerna för att sedan besluta att vi får höras vid vid ett senare tillfälle. Vi åkte hem för att sova bort några timmar.
Funderar på att packa ner min handledsskiva (?) inför resan då Stefano kommer att följa med. Vi har nämligen en tendens att börja retas och slåss ibland, vilket som i onsdags resulterade i att han vred min handled (likt pappa kan göra) som jag tidigare opererat. Men Stefano råkade vrida den lite för myket för att jag ens skulle kunna hålla tårarna tillbaka och fick gå runt med handledsskivan under resten av kvällen. Tårar blandades med gapskratt vilket var otroligt länge sedan. Det blev mest en kul grej för kan inte direkt säga att jag inte förtjänade det. Hur som helst, nog lika bra att vara förberedd på det mesta.
Kommentarer
Trackback
