tisdag
Idag fick jag ett litet glädjerus när tanken slog mig (likt ett antal gånger dessförinnan likaså) att jag faktiskt flyttade till Kenya. Att jag hade en sådan tur att jag kom in och att jag var så klok och tackade ja (vilket jag iofs inte alls ansåg var ett svårt beslut). Kommer nog aldrig glömma den dagen; Felix smsade till mig när jag satt och väntade på en lektion på Rosendal att det var denna dag (i början av april) vi fick reda på om vi kom in till Kenya eller inte. Jag spred detta till mina klasskompisar som också hade sökt stipendium, jag och Stina hade gjort meningslösa försök att anstränga oss samtidigt som nervositeten spred sig i våra kroppar under mattelektionen när vi bad vår kära mattelärare om tillåtelse att få åka hem och kolla vad som befann sig under våra brevkast. Så blev fallet och jag har nog aldrig cyklat så snabbt och galet förut (jag brukar cykla både snabbt och galet, så detta var alltså extremt!)
När jag började sprätta upp kuvertet fick jag känslan av att jag skulle bli besviken, men nejdå-tvärtom(givetvis). Jag ringde Cissi och var helt utom mig av blandade känslor. Hur jag senare berättade det för mamma är en annan historia, en ganska lustig en.'
Nu kom boardingföräldrarna Alex och Peo in och bad om att få göra surprise-kontroll. Vilket innebar att jag fick visa innehållet i lite väskor och öppna alla garderobslådor, smutspåsen och skrivbordslådor och sedan gräva i de framför dem. De gör nämligen regelbundna spritkontroller hos slumpmässiga elever.
Idag ställdes för övrigt Impalabesöket in då vi beslutade oss för att åka till Red Cross istället på lite studiebesök, det var trevligt då de bjöd på beef-samosas (stor besvikelse när vi vegetarianer som var så hungriga insåg detta) och visade filmer som fick en att börja tänka. Man vill verkligen ut på fälten och hjälpa folk i nöd när man ser sådana situationer framför sig, jag insåg än en gång hur rent av idiotiskt det var av mig att hoppa av spanskan i nian. Språkkunskaper är ju en stor fördel och vad kan jag, knappt engelska liksom? Hoppas på att jag kan göra något vettigt utav livet ändå, trots bristen på dessa kunskaper.
Innan jag satt mig nerför datorn för en liten stund sen hade jag lite quality time med Anna, Jenny och Anja, vi mös hos Jenny och taggade inför camp Kenya på Emmaboda i sommar. Det kommer bli grymt!
Kommentarer
Postat av: mamma
...ja den dagen glömmer man ju aldrig ...
Trackback
