kenyatankar

Sitter vid en skoldator i bibliotket efter nån timme kiswahiliplugg inför prov på onsdag. Känns otroligt bra (ironi). Helgen var nice, pub med Amanda och Anja på lördagen, sedan avrundning på shoppingcentret Prestige med stora grabbgägnet som kollade fotbollsmatch. Även många timmar på marknader och packning i lådor. Idag solade jag nån timme under håltimmar och har varit på junction.

Livet ser alltså ut ungefär som vanligt. Bara att 60kg av mitt rum ligger i lådor för tillfället.

Igår fick jag mig en rejäl tankeställare när en nära vän påpekade att jag hade sunkat ner mig senaste tiden. Jag vill nämligen inte vara någon som sunkar ner sig mer och mer för var månad och som inte längre har orken till att knappt vara trevligt mot bekanta. Men tyvärr är det nästan så, jag kan inte påstå att jag vill hem till Sverige och Uppsala, jag kan inte påstå att jag vantrivs men jag vill påstå att jag är mätt på det här nu. Vi som inte har en förkärlek till att diskutera om allt mellan politik och färgen på gräset pratar nuförtiden mest struntsnack. Då det inte händer så mycket och vi upplever alla nästan samma saker, är det sällan man har någonting nytt att berätta, utöver gossip - så vi pratar alltså jävligt mycket skit om allt och alla - positivt och negativt. Vi som inte har en förkärlek till att diksutera pratar om våra problem och lyssnar på andras. När jag skriver om "vi" inkluderar jag alltså mig själv helt och hållet.

Apropå att jag knappt orkar vara trevlig mot bekanta är inte alltför seriöst, men det är inte ofta man drar på sig ett leende och går fram till någon i matkön och pratar om hur dagen har varit, längre. Det är inte ofta man går någonstans längre bort än Junction och det är ofta man tar buss eller taxi dit, numer.

Varenda liten motgång man stöter på nuförtiden känns för mig enorm. Om man ska skriva ut en sak från datorn och det inte fungerar, om man skulle sova över frukosten, om det serveras oätlig middag, då kommer man genast ett snäpp närmare bristningsgränsen. Varje gång. Man känner sig så sårbar och tar allting så personligt, alla små små konflikter och allting som man kan ta åt sig av.

Atmosfären på skolan är även ganska annorlunda jämfört med tre månader sen, alla är vi medvetna om att vi snart ska hem - man vill lämna ett gott intryck, samtidigt som man börjar skita helt och hållet i vad folk tycker om en. Folk börjar packa, vilket det råder väldigt blandade känslor över - nu är det verkligen seriöst med att vi ska hem snart - jobbigt att sålla kläder, att se sina kompisars garderober minska och dela ut oönskade kläder - och förresten, nu när det är så nära, vill vi verkligen hem?

Nu har jag blandat man, jag, vi, sig hej vilt. Jag förklarar först och främst hur jag känner mig, men jag är även medveten om att en stor skara håller med mej.

Har haft en väldigt trevlig helg trots omständigheterna (vilket är att jag, likt många andra har i detta läga nu tröttnat, mer än en aning på hela detta). I fredags var jag och många andra på european film festival på Alliance Francaise i staden och såg the lives of others, en oerhört bra film som handlade om ett par i Östtyskland under Stasitiden som blev avlyssnade (pappa, se den!). Väl hemma fördrev jag och Amanda ett flertal timmar framför datorn genom att kolla på massa bloggar.

På lördag tvättade jag och Amanda som tog en sådär 3-4h då det självklart blev strömavbrott, som alla andra dagar nu för tiden - då det regnar varje dag, så det var bara att tvätta om. Inte så kul när man ska ta ut tvätt och det är fyllt med vatten i hela maskinen. Lite samma känsla som när vi skulle kolla på Agenda på svt world i veckan, då det hade regnat hela kvällen var det så hackigt så det var omöjligt att se. Känns att man bor i ett lite mindre utvecklat land när TV:n inte fungerar eller tvättmaskinerna av lite regn, visserligen är det inte så lite regn. Men ändå.

Hur som helst, jag och Amanda drog på eftermiddagen ner till Ohuru Park (freedom park) i downtown under dagen där vi trampade trampbåt i en liten damm för att sedan se Luna park på andra sidan parken, så där åkte vi slänggunga och fick ansiktssmålning. På kvällen drog vi två ut till Habesha i sällskap med Anja, Anna, Freddie och Jenny. Jag drack ett glas Ethipoian Honey Wine som smakade jäst, jättesalt men samtidigt väldigt sött. Väldigt osmakligt.

Idag åkte jag, Kicki, Carl Larsson, Anna, Freddie och Jenny till en kyrka med vakten Christopher. Jag och Kicki har talat med Chritopher i flera månader nu om hur gärna vi skulle vilja besöka en kyrka, så han fick ledigt en dag (!) och tog oss då till en kyrka. Vi träffade honom i Kangaroo (?) så gick vi med han och hans kusin Felix till stället, uppför en stentrappa till ett litet utrymme, kanske 10*12m med plåttak och plåtväggar. När vi klev uppför trappan hörde vi massa ljud och det visade sig vara några som sjöng framme vid altaret och alla i församlingen vickade på deras höfter och klappade händerna. The service tog ungefär två timmar och därefter bad pastorerna oss att stanna på en läsk, då pratade vi om vår syn på religion och jämförde med deras. Carl försökte förklara att vi i Sverige lär oss, till skillnad från kenyanerna om evolutionen i skolan. Det var hur som helst intressant att se, kul att det var en gospel kyrka, som jag och Kicki så gärna bad Christopher om att få komma till.

Idag har jag skrivit en text till årsboken om vår resa runt Victoriasjön, sitter nu och väntar på Gustaf så vi ska kunna förbereda morgondagens idrottslektion tillsammans.

Idag var det ny maträtt på boardingen - potatoe pancakes with bacon/sausage. För oss veggiesar var det självklart sojakorv (till Jennys lycka som lassade på ca 12 korvar på tallriken). men de tunnare poatatoe pancakesarna var till mångas förvåning goda faktiskt. Diskussionen kring maten är ihållande och lider av många negativa åsikter. Nu har vi även blivit dåliga igen på att ta koppar tillbaka till matsalen, så de har infört plastkoppar igen. Yes. Nej, segt. Maten förtärdes hur som helst med Claes framför Pimp my Ride på MTV, som vi insåg innan måltiden att vi hade som kanal på TV:n i zebrarummet.

I helgen var vi för övrigt ute på fredagen och firade Anna på Double Inn efter att vi hade lagat surprise middag för henne som vi dukade upp vid ett litet avskilt bord "bakom spanskan". Där satt vi ett gäng avskilt och myste. På lördagen käkade jag och några på Java - på Yaya Centre för ovanlighetens skull, annars är det ju Java på Junction som gäller. Söndagen innehöll en tripp till Toy med Rickard, där inhandlades för min del två väskor, en tröja och en jacka jag tänkte åka skidor i och som är perfekt att traska runt i här nu på kvällarna när regnet faller ner från himlen som numer öppnar sig efter varje middag (ofta även på dagarna också någon timme). På kvällen kalasade jag och Felix det med svensk dipp och lantchips framför en film.

Idag har jag pluggat i 30 min - det är nog rekord sedan påsklovet! Jag har nämligen turen att inte gå de kurser som har tagit alla pluggtimmar dessa veckor. Men nu börjar det bli dags att ta tag i plugget även för min del, tråkigt nog. Imorgon börjar jag ju 3 så ska snart gå och lägga mig för att sätta väckarklockan på tio i tolv så jag får i mig lunch. Men det finns dock en risk att jag vaknar runt sådär halv åtta för byggarbetet som drar igång tidigt på morgnarna (tisdag som söndag) nuförtiden. Inte något jag ropar hurra för, men då kanske man kan gå upp för att ta sig i kragen och få någonting gjort. Kanske skriva en text till årsboken (frivilligt) om vår Victoriasjön-runt-resa!?

Snor lite bilder från Amanda, då det råder lite bildtorka i bloggen från de senaste veckorna.

Halsen har den seaste veckan levt sitt lilla egna liv,´men nu börjar halsens lilla kalas även spridas till övriga kroppsdelar. Känner mig konstant utmattad, behöver sova konstant och därmed är ork för allt som behöver göras som bortblåst. Nu svenskaC prov och imorgon engelskaB nationella. Superbra.

Har ju inte nämnt att jag fick ett kuvert från uppsalatjejerna förra torsdagen, ett halsband och ett armband, samt ett varsitt brev från de alla, i födelsedagspresent. Det gjorde mig verkligen glad.



Jag snodde bilderna från tessans blogg, theresegarderob.blogg.se.

I tisdags var jag och Unn ute och åt med Amanda, hennes mamma som var på besök samt med hennes två kollegor på Divino. Väldigt trevligt.

Igår var vi ett antal internatkids som var på bio, vi såg Shutter Island, jag brukar vara ganska cool när jag kollar på läskiga filmer, men den här var verkligen jobbig att se och lämnade efter sig en rejäl tankeställare. Väldigt bra men läskig, så absolut sevärd.

Sitter på Rickards rum och letar efter valborgsbilder från Uppsala, medan Rickard sover så söt klockan halv åtta på kvällen.

Igår firade uppsalagänget valborg lite mesigt totalt sett kanske, men lite traditioner höll vi ändå uppe. Igår kväll stannade jag dock hemma - trots valborg och att de allra flesta var ute, men det var nog ett bra beslut jag var väldigt trött och kände att jag behövde sova, vilket dock inte gick så jättebra, sov väldigt oroligt utan någon egentligen vettig anledning.

Igår kväll lämnade mamma mig här i Nairobi för tredje gången under året, det har varit jättemysigt att ha henne här, tre kvällar tillsammans och lite timmar på dagarna då hon suttit på skolan och jobbat två dagar i zebrarummet. Hon kom i onsdags och då gick vi själva ut och åt, jättemysigt. I torsdags eftermiddag satt vi tsm med Anja och arbetade lite i zebrarummet för att på kvällen gå ut med hennes två kollegor, jag, Carl Larsson och Felix. Igår, fredag gick vi ut med mina närmsta tjejkompisar här Amanda, Anna, Anja och Jenny - girls night out kallade vi det och det var även det väldigt trevligt.

Veckan har för övrigt varit väldigt skön, jag var sjuk i måndags - låg i sängen hela dagen, tisdagen jobbade jag, Gustaf och Rickard med vår engelskalärare Zanna i 2h15min, sedan var vi lediga. Då passade jag och Amanda på att gå till impalabaren för att intervjua en servitör för ett skolarbete Amanda ska göra, vi pratade om kvinnorollen i samhället. När Amanda frågade hur reaktionera skulle vara om en kvinna ställde upp som president svarade han först genom att skratta för att sedan tillägga att hon inte skulle få mycket stöd då synen på en kvinna som ledare är att hon skulle agera diktator. VI kom även in på hans arbete och lön, 8h/dag, sju dagar i veckan, lönen för en dag är 200ksh. 20 kronor. 20 kronor för 8 timmar. Vi lämnade 170ksh i dricks.

Summan av kardemumman alltså, skön vecka och mysigt att ha mamma på ett litet kort besök.

43 dagar kvar nu - på både gott och ont!