onsdag
Precis slängt in smutstvätt i tvättstugn där det för dagarna råder k a o s. Kvällarnas oväder (hejjdundrandes åska och skyfall) bidrar till en x antal strömavbrott i tvättstugan vilket i sin tur leder till avbrutna tvättar. Eftersom många ska iväg nu är det konstant maskiner igång på dagarna då det är mycket bättre väder.
När klockan ringde 5.40 imorse var det så mörkt ute när jag skulle hämt vatten till min gröt att jag nästan fick en chock. Kolsvart och kyligt. Jag och Rickard skulle träffa busschauffören Paul klockan 6.15, han kom dock itne förrän 6.30 för att ta in dagliga tur till Karen och plocka upp ungarna som går på skolan och bor utanför. Därav den tidiga avgången så vi skulle slippa betala taxi. När vi väl kommer dit befann sig inte Kieren där som jag har mailat med så vi blev satta på kontoret i väntan. 30 min gick ganska fort, sedan öppnade vi tidningen och började läsa böner från väggarna. 1h och 30min hade passerat är vi beslöt oss för att åka, då ingen annan på området kunde ge oss en uppgift tydligen. Det var sista dagen i skolan så alla barn höll på att städa klassrummen. Men då kom en social worker som visade oss runt inne i compandet, efter det talade vi med en av direktörerna för att sedan besluta att vi får höras vid vid ett senare tillfälle. Vi åkte hem för att sova bort några timmar.
Funderar på att packa ner min handledsskiva (?) inför resan då Stefano kommer att följa med. Vi har nämligen en tendens att börja retas och slåss ibland, vilket som i onsdags resulterade i att han vred min handled (likt pappa kan göra) som jag tidigare opererat. Men Stefano råkade vrida den lite för myket för att jag ens skulle kunna hålla tårarna tillbaka och fick gå runt med handledsskivan under resten av kvällen. Tårar blandades med gapskratt vilket var otroligt länge sedan. Det blev mest en kul grej för kan inte direkt säga att jag inte förtjänade det. Hur som helst, nog lika bra att vara förberedd på det mesta.
När klockan ringde 5.40 imorse var det så mörkt ute när jag skulle hämt vatten till min gröt att jag nästan fick en chock. Kolsvart och kyligt. Jag och Rickard skulle träffa busschauffören Paul klockan 6.15, han kom dock itne förrän 6.30 för att ta in dagliga tur till Karen och plocka upp ungarna som går på skolan och bor utanför. Därav den tidiga avgången så vi skulle slippa betala taxi. När vi väl kommer dit befann sig inte Kieren där som jag har mailat med så vi blev satta på kontoret i väntan. 30 min gick ganska fort, sedan öppnade vi tidningen och började läsa böner från väggarna. 1h och 30min hade passerat är vi beslöt oss för att åka, då ingen annan på området kunde ge oss en uppgift tydligen. Det var sista dagen i skolan så alla barn höll på att städa klassrummen. Men då kom en social worker som visade oss runt inne i compandet, efter det talade vi med en av direktörerna för att sedan besluta att vi får höras vid vid ett senare tillfälle. Vi åkte hem för att sova bort några timmar.
Funderar på att packa ner min handledsskiva (?) inför resan då Stefano kommer att följa med. Vi har nämligen en tendens att börja retas och slåss ibland, vilket som i onsdags resulterade i att han vred min handled (likt pappa kan göra) som jag tidigare opererat. Men Stefano råkade vrida den lite för myket för att jag ens skulle kunna hålla tårarna tillbaka och fick gå runt med handledsskivan under resten av kvällen. Tårar blandades med gapskratt vilket var otroligt länge sedan. Det blev mest en kul grej för kan inte direkt säga att jag inte förtjänade det. Hur som helst, nog lika bra att vara förberedd på det mesta.
L O V
Igår bildades lite smått panik i resegänget (jag, Anja, Anna, Kicki, Siri och Stefano) när vi insåg att det inte går bussar till Kampala (Ugandas huvudstad) från Kakamega (stad i västra Kenya) som vi bokat biljetter till på fredagmorgon. Men vi hoppas att bussen till Kakamega svänger förbi Kisumu(någon enstaka timmes skillnad), i så fall hoppar vi av där, sover där en natt och beger oss sedan till staden Jinja i Uganda för att kolla på Nilen och dagen efter fortsätter vi sydväst åt Kampala.
Som det verkar idag lyder vår tänkta (extremt svårt att planera, då vi antagligen kommer stöta på problem likt det ovan för jämnan) resplan så här:
Fredag 2 april: Buss till Kisumu(Stad i västra Kenya)
Lördag: Buss till Jinja, kolla på Nilen och Victoriasjön
Söndag: Buss till Kampala(Ugandas huvudstad)
Måndag: Heldag i Kampala. Spana runt och bla. kolla på de ökända sju (?) kullarna staden är uppbyggd på.
Tisdag: Buss till Kigali (Rwandas huvudstad)
Onsdag: Heldag i Kigali och jag fyller 18! Kanske folkmordsmuséet?
Torsdag: Heldag i Kigali
Fredag: Buss till Bukoba (Stad i västra Tanzania) och på kvällen färjan MV Victoria till Mwanza (stad i västra Tanzania)
Lördag: Anländer tidigt med färjan till Mwanza, har sedan hela dagen framför oss där. Äta nilaborre!
Söndag: Heldag i Mwanza
Måndag: Buss till Kisii, kolla på bananplantager!
Tisdag 12 april: Buss till Nairobi
De dagar vi åker buss kommer vi enligt beräkningarna anlända i städerna mellan 4-8pm och ska sedan leta boende, äta mat och kanske hinna kolla på någon sevärdhet. I vissa fall behvöer vi även boka bussbiljetter till följande dag om det är tänkt att vi ska åka vidare dagen efter.
Vi har gått igenom det mesta med internatföreståndaren Peo och det känns väldigt skönt att han supportar oss, igår tog han fram en karta och ringde runt och kollade bla priser på regnskogen i Kakamega, men det hoppar vi nog över. Vi valde att prioritera att försöka ta oss till Nilen. Givetvis är detta bara en plan, men efter många genomgångar i resplanen känns det ganska logiskt och då färjan t.ex. bara går från Bukoba måndag, onsdag och fredag känner vi faktiskt att vi måste hålla oss till resplanen så pass att vi hinner med färjan på fredag, så vi inte kommer tillbaka till skolan så sent som på fredagen efter lovet.
Vår plan är att hitta billigt boende (vi tar med oss olika årgångar av Lonely Planets reseguider i East Africa och Africa) äta lite för att hålla nere budgeten och för att skapa riktigt backpacker känsla. Vi har alla börjat lägga fram saker som är viktiga att ta med; påslakan (billigt boende kan ofta innebära redan använda lakan), kartor, kontakter - så som nummer vi fått av personal på skolan, smärtstillande, bajspiller och ficklampa.
måndagens lärare
Igår hade vi ytterligare ett möte med Peo angående resan efter en dag där jag än en gång suckade åt mina lärare. Vår kära samhällslärare (+model UN +U-landskunskap +FN-kunskap) gav oss en uppgift att göra en gatuanalys för att lära känna Nairobi mer. "Jag är ju geografilärare hemma i Sverige, men inte här och i GeografiB, som ni kanske ska läsa hemma, arbetar man mycket med teorier, denna är en av de man arbetar mest kring." Vad har det med saken att göra? Mycket uppståndelse skapades från flera håll i klassrummet, han menade att uppgiften skulle genomföras på HiB lektionerna denna vecka och sedan redovisas på torsdag. "Men Torbjörn, vi som inte har historia, vi får bara en lektion medan de andra får 3 på sig att arbeta?" "Ja, tough shit..."
Mitt i diskussionen kring hur arbetet skulle genomföras och när och varför och ens om sa han plötsligt till mig "Men lilla fröken von Essen, om du lyssnar nu." På idrottslektionen skulle vi gå och springa på Impala för att göra Cooper-test, när jag kommer till lektionen och påpekar att jag och Anna var där under morgonen och sprang och att det då efter nattens ihärdiga regn var 1dm djupa pölar som var i storleken 20kvadratmeter lite här och var blev det även en häftig diskussion kring det. Onödig diskussion, vem överlägger ens att ge sin klass i uppgift att springa i en lerpöl, när det tom är ett test? Nu framstår det kanske som att det bara är jag som sätter mig emot lärarna, men det kan jag poängtera att så är inte fallet.
Imorgon ska i alla fall jag och Rickard åka till Cheryls Home, ett barnhem som jag, mamma och Mia besökte i julas, för att praktisera lita. Känns kul att det äntligen blir av, dock är det avgång för våran del med skolbussarna 6.15... I helgen var det för övrigt väldigt lugnt, jag och Kicki festade till det på hennes svenska chips och dipp på lördagskvällen och kollade i lite reseguider och på kartor inför resan.
påsklovsplaner?
Nyligen hemkommen från Junction med Carl Larsson, vi festade till det som man brukar göra när man gör Junction en visit och tog en fika på Java. Vi diskuterade lite om Kenyas befolkning och livet i allmänhet. Idag var nog första gången under året då jag faktiskt tänkte att det på ett sätt ska bli skönt att komma hem. Jag trivs, det gör jag verkligen och har gjort redan från första dagen, det är klart att man har sina ups and downs här - det har man ju likaväl hemma. Men att komma hem och få träffa mina älskade och saknade kompisar och inte minst pappa ska bli underbart. Erik som jag också saknar, trots att jag träffat honom två gånger redan under året, ser jag givetvis fram emot mycket att träffa igen och nu kanske jag ska få träffa mamma igen om någon månad eventuellt, vilket känns kul. För tillfället njuter jag av att regnet öser ner, det smattrande ljudet mot våra tak sprider ett lugn i hela mig. Men att komma hem till svensk sommar och att inte omedvetet tänka på riskerna som finns med att röra sig ute så fort man går utanför porten känns lockande. Men jag ska försöka ta vara på tiden som finns kvar och passa på att njuta ordentligt av alla underbara kompisar jag har här och området (syftar i huvudsak på internatet men även landet i sig) som jag antagligen kommer hålla kärt livet ur.
Om två veckor är det påsklov och även min födelsedag, igår pratade jag och några kompisar med Peo (internatföreståndaren som bott i Tanzania/Kenya i 30år) om vår planerade resa på påsklovet. Som det förhoppningsvis kommer att se ut kommer 70% av min tid under lovet spenderas på olika bussar. Vi ska nämligen åka Victoriasjön runt. Vi är ca sex stycken som kommer sätta oss på en buss fredagen den 3 april och åka till västra Kenya för första gången till en stad vid namn Kakamega, där fortsätter vi dagen efter in i Uganda och spenderar några dagar i olika städer där längs med sjöns kust, sen är tanken att vi ska göra en avstickare från kusten till Rwanda. Rwandas huvudstad Kigali är belägen en bit från sjön och vi tänkte att när man ändå är igång, varför inte bocka av Rwanda as well? De sista dagarna tänkte vi spendera i Tanzania för att sedan komma hem i början av skolveckan efter lovet.
Jag hoppas innerligt att detta kan bli av, för det är något jag verkligen är villig att lägga mina sista sparpengar
på, visserligen behöver jag pengar till sommaren men när man väl är här känns det värt att lägga pengar på att få uppleva så mycket som möjligt inom rimlig budget. Skulle jag inte göra denna ev. resa och sedan ångra mig skulle ändå flygbiljetter ner till Östafrika kosta skjortan.
Suzanne, 6AM är en slags organisation, om man kan kalla det det, som arrangerar olika events på några av Nairobis klubbar. I helgen arrangerar det skumparty på Double Inn.
Om två veckor är det påsklov och även min födelsedag, igår pratade jag och några kompisar med Peo (internatföreståndaren som bott i Tanzania/Kenya i 30år) om vår planerade resa på påsklovet. Som det förhoppningsvis kommer att se ut kommer 70% av min tid under lovet spenderas på olika bussar. Vi ska nämligen åka Victoriasjön runt. Vi är ca sex stycken som kommer sätta oss på en buss fredagen den 3 april och åka till västra Kenya för första gången till en stad vid namn Kakamega, där fortsätter vi dagen efter in i Uganda och spenderar några dagar i olika städer där längs med sjöns kust, sen är tanken att vi ska göra en avstickare från kusten till Rwanda. Rwandas huvudstad Kigali är belägen en bit från sjön och vi tänkte att när man ändå är igång, varför inte bocka av Rwanda as well? De sista dagarna tänkte vi spendera i Tanzania för att sedan komma hem i början av skolveckan efter lovet.
Jag hoppas innerligt att detta kan bli av, för det är något jag verkligen är villig att lägga mina sista sparpengar
på, visserligen behöver jag pengar till sommaren men när man väl är här känns det värt att lägga pengar på att få uppleva så mycket som möjligt inom rimlig budget. Skulle jag inte göra denna ev. resa och sedan ångra mig skulle ändå flygbiljetter ner till Östafrika kosta skjortan.
Suzanne, 6AM är en slags organisation, om man kan kalla det det, som arrangerar olika events på några av Nairobis klubbar. I helgen arrangerar det skumparty på Double Inn.
torsdag
Vad glad jag blev av din kommentar, Suzanne. Det var verkligen jättekul att läsa, uppskattar dina kommentarer mycket! Väl inne på ämnet kan jag ju poängtera att jag faktiskt är väldigt stolt över mamma - mer än vanligt. Håller på att försöka installera ett program så jag kan se klippet på TV4. Rickard lämnade precis mitt rum och vi ska snart gå att käka lunch lite tidigare för att slippa matkön.
Igår var jag, Unn, Amanda och Jenny på Toy Market, jag känner mig verkligen lycklig när jag är där. Det känns mer som att man är i Afrika än när man är på Junction eller på området. Människor av alla dess slag, skolungar på sin väg hem från skolan som tar en i håret och ropar "europeans" or "mzungos", mammor som håller att vakande öga på barnen sina smatidigt som hon bedrive ren liten försäljning i ett ännu mindre stånd. Den smutsiga miljön och den mer eller mindre uppskattade lukten, påverkar mig inte alls - likt det tydligen gör med många andra. Under gårdagen inhandlades bl.a. två kavajer (50ksh styck, dvs 5kr), en liten rosa och grön bag (200ksh, dvs 20kr), toppar, en fin klänning och även två tights från dyrare delen (550ksh för båda, dvs 55kr), ett par svart-röd-gul randiga och ett par grå/blå med blommigt mönster. Tyvärr blir det inga bilder då kameran är sönder, men ska förhoppningsvis snart inhandla en ny.
I helgen är det kinki balinki event arrangerat av 6AM, man ska komma dit iklädd sina sexigaste kläder. Själva tanken lockar inte mig, men däremot att gå dit för att se vad folk har tagit på sig. Det skulle förvåna mig om svenska skolan inte låg i topp på "slampigast-listan".
söndag
Ja, som ni märkte hade jag min första gästbloggare på bloggen nyss. Vet inte riktigt om det är min grej det där med gästbloggare, då jag inte står för särskilt mycket i inlägget, men är ju inte jag heller som signerar under det. Amanda är i alla fall en fin vän som har sina ljusa stunder och hennes mer lite oklara stunder, denna stund var nog en oklar och ett mest flummigt tillfälle.
Idag åkte jag likt ca 20 andra med en skolbuss till Diamond Plaza, ett indiskt ställe med en drös av småbutiker. Jag inhandlade mestadels plockmat som jag värmde till middag här hemma. Jag och Anja delade även på en av serveringarna på samosas och garlic chips, och även en varsin lassi, det var mysigt och jag kom att tänka på min längtan till att besöka Indien, samt mina små släktingar på pappas sida.
Nu ska jag borsta gaddarna för att sedan försöka läsa lite för en gångs skull och sedan falla in i min skönhetssömn, det är på tiden att vara utvilad inför en skolvecka, senast var det "vara-vaken-48h-helgen" och dessförinnan lovet.
HOLA FROM THÖ PRICKIKORV AND AGGYEAHS FRIEND
HEJ KÄRA LÄSARE, IDAG SÖNDAG DEN 14/3 2010 HAR JAG FUNDERAT!
PÅ VAD UNDRAR NI?
JAG VET KNAPPT SJÄLV LÄNGRE. THE WOLRD IS UP SIDE DOWN FÖR MIG. JAG BEFINNER MIG I KORRUPTION LANDET KENYA! WHY? ME DON'T KNOW.
ANYHOW.
AGNES FAR ICH BINE NICHT ENIE FJÅÅRTIZ, ICH BINE ENINE COOL FREUNDE ZU AGNESS. DANKE!
ANYHOW
JAG ÄR EN KAMRAT TILL AGGIE(AGGYEAH KALLAS HON NÄR HON ÄR HAPPY ANNARS AGGIE) OCH DEN FRÄNE GÖTEKVINNAN JEN L.BLAD.
IDAG NÄR KAMRATERNA MINA DRATTA TILL NÅGON INDISK STRUNT SAK, GJORDE JAG DET BÄSTA AV MIN DEPPRIMERANDE SITUATION, JAG CALLED A CAB AND WENT TO JUNCTION OCH INHANDLADE; YOURGURT(EN KNAPRIG SORT)PASTA(BILLIG) ÄPPLEN(FÖR ATT FÅ VÄXEL INTE FÖR NYTTIGHETENS SKULL)BACON(FÖR ATT KUNNA DASKA DET I AGGIE OCH JEN'S ANSIKTEN NÄR DOM BEFINNER SIG I JOHN BLUND'S MAGISKA VÄRLD)
AGGIE ÄR BRA HÄR ALLIHOPA, HON SKÖTER DET MESTA LYDIGT, MEN INTE JAAAG, MEN JAG GER INGE DÅLIGT INFLYTANDE II SVÄÄÄR. JAG SUPER RÖKER OCH KNULLAR PERIODVIS.
I HELGEN VAR DET SKOJ, FICK TRÄFFA MASSA VOVVISAR (INTE MÄN TILL HUNDDRÄGG) UTAN DJUREN VOVVISAR.(FATTAR NI INTE ÄR NI WEIRD) VOVVISARNA SÅG UT SOM RÅTTOR, NAAW (ALLA VEGETERIANERNA SAIS) BORTSETT FRÅN VON ESSEN, HON VAR LIVRÄDD(FEEEG)
AGGIE HAR GJORT GODA FÖRSÖK TILL ATT BLI EN BITCH, HON LIGGER PÅ LEVEL 17 AV 50 NICHT GUT AGGIE.
JAG SJÄÄLV IS THE MASTER, MEN HON HAR GJORT TAPPRA FÖRSÖK, ALLA KAN INTE VARA NÅGON.
JAG LÄNGTAR BACK HOME TO MA F**KING MUMI UND MENIE KATZEN.
PUSS OCH KNULL HJÄRTEGULL
BTW LITE SKOJ FROM MOI:
PUSS OCH KRAM RUNKAD SVAN
KYSS OCH SMEK GUMMISTEK
SUG OCH SVÄLJ TREVLIG HELG
SLAG OCH SLICK GUMMIDICK
KNARK ÄR BAJS
****
BAJS ÄR NICE!!!!! )(INTE)
-
A-RTIG
G-UDS GÅVA
G- ALET BRA
I- NTELLIGENT
E -ELEKTRO FIGHTER
-
S.U.P.A
V N A L
E G L K
N D L O
S O A H
K M R O
A A L
- R
-
-
ME UND MEINE BITCH
Jag har gjort allt som står i min makt för att få texten publicerad med styckeindelning-utan framgång
I torsdags var jag och Amanda ute med ett stort grabbgäng med syftet att bjuda Carl på en avskedsmiddag. Karln skulle nämligen lämna oss morgonen efter, sorgligt nog. Tog för ovanlighetens skull en efterrätt, det blev raspberry cheesecake, den var ytterst god så ska nog besöka restaurangen igen i framtiden och gå in för att satsa på lite dessert. Carl lämnade många minnen och kommer bli saknad av många, nu låter det visserligen som han är död, men han har ju faktiskt bara lämnat landet för vårt fosterland i norr. Under håltimmar på fredagen städade jag mitt rum för att vara klar att gå till Impala med Anna, Anja och Jenny så fort som möjligt. Efter nån timmes chit-chat där gick vi hem för att klä upp oss lite och tog sedan bussen hem till Unn. Där var redan Amanda och fransmannen Christoffer, vi gick ner till supermarketen Chandarama för att inhandla ingredienser till ceasar-sallad och hackade sedan grönsaker. Efter en utdragen middag svängde vi förbi skolan för att sedan åka hem till Christoffer i Karen, efter en 45min hos honom drog vi till klubben Double Inn där en stor skara svenska skolan-elever höll hus.
När jag och Anja satt för oss själva och pratade kommer tre killar från ISK (International school of Kenya) fram och börjar snacka. Efter två sekunder var de inne på hur mycket sex svenskar har, de påpekade att vi alla är blonda och har sex hela tiden. Jag och Anja blev ganska spydiga och hade hetsiga diskussioner med dessa 16-åringar som först utgav sig för att vara 18, tills Claes kommer och sätter sig bredvid oss. Efter några få minuter ber han de gå iväg, "go away, just go away! I'm protecting my girls. Hey, go away guys!" En av killarna såg ut som han skulle skita på sig och de gick lugnsamt iväg, strax senare kommer en annan kille fram med en av de tre första i släp och börjar tjafsa med Claes. Jag försöker sedan meddela att vi inte är ute efter någon fight överhuvudtaget. Den fjärde killen förstår detta och kommer sedan närmare mig och påpekar hur söt han tycker att jag var. Sådana trevliga gossar möter vi mer eller mindre varje kväll när vi är ute, dock undviker jag de väldigt rejält av vissa anledningar... De kan nämligen ofta nå höjden av dryghet.
Några av lördagsnattens småtimmar fördrivdes genom att prata bort kvällen med lite olika trevliga människor, och på lördagsmorgonen tog jag det lugnt i korridoren med grannarna för att sedan gå till Java med Felix och Carl Larsson. Vi käkade och jag köpte även med mig frukt hem, vilket jag börjat göra mer eller mindre varje dag. En bra vana, för en gångs skull!
På kvällen chillade jag mest med Amanda, vi bakade chokladkaka och kollade på film, som avrundning körde vi en sväng i bastun, där vi slumrade till.
Imorgon förmiddag ska jag kolla på killarnas volleyboll-turnering på skolan, om jag kommer upp och sedan åka med på en av skolan arrangerad utflykt till Diamond Plaza, tydligen en fräschare variant av Toy Market med billigt indiskt krims-krams. Känns kul att äntligen komma iväg på en annan marknad!
alice in wonderland
På grund av den konstanta bristen på lektioner på onsdagar gick jag till lunchen lite småborta efter att ha avbrutit mitt i filmen, In the Valley of Elah, som jag blev lite larvigt känslomässigt berörd av, efter en natt som inte innehöll alltför många sovtimmar. Under lunchen gick jag med på att gå till Junction med Felix och Amanda, vi lunkade dit och gick upp till biosalongerna för att köpa svenskt lösviktsgodis åt Ebba. Då ställde vi oss frågan varför vi inte skulle gå på bio när vi ändå inte hade något bättre för oss, vi sprang ner till Nakumatt och köpte biogodis och gick sedan på Alice in Wonderland. Den var långt ifrån mina förväntningar och jag brukar inte bli särskilt besviken på filmer, men på denna blev jag det. Jag trodde mer att det skulle vara en mysig saga, men den var relativt seg och karaktärerna var inte alls lika de jag kommer ihåg från den tecknade versionen. Men det var mysigt att gå på bio istället för att sega hemma och den var ju inte värdelös, så det var kul.
Ska nu äta apelsiner och Dairy milk crunch-choklad medan jag ser på resten av In the Valley of Elah, ska ha högt ljud så jag slipper höra friskis musiken utifrån så jag inte känner mig alltför värdelös som struntade i det idag.
tisdag
Idag fick jag ett litet glädjerus när tanken slog mig (likt ett antal gånger dessförinnan likaså) att jag faktiskt flyttade till Kenya. Att jag hade en sådan tur att jag kom in och att jag var så klok och tackade ja (vilket jag iofs inte alls ansåg var ett svårt beslut). Kommer nog aldrig glömma den dagen; Felix smsade till mig när jag satt och väntade på en lektion på Rosendal att det var denna dag (i början av april) vi fick reda på om vi kom in till Kenya eller inte. Jag spred detta till mina klasskompisar som också hade sökt stipendium, jag och Stina hade gjort meningslösa försök att anstränga oss samtidigt som nervositeten spred sig i våra kroppar under mattelektionen när vi bad vår kära mattelärare om tillåtelse att få åka hem och kolla vad som befann sig under våra brevkast. Så blev fallet och jag har nog aldrig cyklat så snabbt och galet förut (jag brukar cykla både snabbt och galet, så detta var alltså extremt!)
När jag började sprätta upp kuvertet fick jag känslan av att jag skulle bli besviken, men nejdå-tvärtom(givetvis). Jag ringde Cissi och var helt utom mig av blandade känslor. Hur jag senare berättade det för mamma är en annan historia, en ganska lustig en.'
Nu kom boardingföräldrarna Alex och Peo in och bad om att få göra surprise-kontroll. Vilket innebar att jag fick visa innehållet i lite väskor och öppna alla garderobslådor, smutspåsen och skrivbordslådor och sedan gräva i de framför dem. De gör nämligen regelbundna spritkontroller hos slumpmässiga elever.
Idag ställdes för övrigt Impalabesöket in då vi beslutade oss för att åka till Red Cross istället på lite studiebesök, det var trevligt då de bjöd på beef-samosas (stor besvikelse när vi vegetarianer som var så hungriga insåg detta) och visade filmer som fick en att börja tänka. Man vill verkligen ut på fälten och hjälpa folk i nöd när man ser sådana situationer framför sig, jag insåg än en gång hur rent av idiotiskt det var av mig att hoppa av spanskan i nian. Språkkunskaper är ju en stor fördel och vad kan jag, knappt engelska liksom? Hoppas på att jag kan göra något vettigt utav livet ändå, trots bristen på dessa kunskaper.
Innan jag satt mig nerför datorn för en liten stund sen hade jag lite quality time med Anna, Jenny och Anja, vi mös hos Jenny och taggade inför camp Kenya på Emmaboda i sommar. Det kommer bli grymt!
tisdag
Nu är det tisdagsmorgon och FN-lektionen är inställd för eget arbete, igår hade jag konstant huvudvärk (precis som under de vakna timmarna under söndagen (antagligen efter helgens bravader)) så jag tragglade igenom mig lektionerna och hade en chill dag.
Igår begick jag och Amanda en tabbe när vi kollade på film i mitt rum och somnade med öppen dörr, somnar man med öppen dörr är det inte sällan man råkar ut för bus. Vilket vi råkade ut för denna gång, vi lämnar buset åt fantasin men det orsakade i alla fall att vi nu sitter och smider hämndplaner.
Planerna för eftermiddagen är ett besök på Impala där vi så ofta brukade hänga förut med de gamla kompanjonerna för att catcha up lite.
48h
Jag klarade det. 48h utan sömn, sista timmen var inte nådig, var väldigt nära på att svimma och balanssinnet var ur kontroll. Men det var betydligt lättare gjort än vad jag hade förutspått, jag trodde att man skulle däcka trots att man stod upp efter ca 36h och att man skulle må väldigt fysiskt dåligt. Visserligen har jag hållit mig vaken länge förut, men när man gör saker hela natten och dygningen blir en spontangrej är det mycket lättare än när man vaknar en morgon med vetskapen om att man har lovat att försöka vara vaken de kommande 48h, då är det inte lika lätt gjort. Andra natten var ganska mysig då vi mer eller mindre alla tillsammans (och några andra som var vakna de första timmarna) försökte leka lekar (blev en total förvirrelse för många), spelade spel och tog oss igenom ett flertal samtal - något deeptalk varvat med flummiga diskussioner.
Tre st av nio somnade efter ca 44h men annars gick det mer eller mindre bra för resten av oss.
När jag vaknade klockan halv fyra på eftermiddagen idag efter att ha gått och lagt mig halv åtta imorse kändes det som om jag bara hade slumrat in och jag var inte utvilad överhuvudtaget. Som tur är har vi inte alltför mycket plugg då jag tror att det är ganska förgäves bara att ge det ett försök, ska kanske kolla lite film eller bara sitta och dega framför datorn eller med några andra tills jag går och lägger mig igen relativt snart.
ps. Måste säga att alla kommentarer ni ger läser jag och även om jag inte ger någon respons i kommentarsfältet på samma inlägg, då jag har svårt att tro att ni kollar tillbaka där eller i inläggen efter, blir jag jätteglad av att få de!35h
Har nu varit vaken i 35h, några svackor, några lätta avsnäsande och flummiga ord har passerats. Nu ska vi bada en andra gång i poolen på några timmar för att liva upp oss!
För tillfället är alla nio deltagare fortfarande vakna och jag mår betydligt bättre än vad jag trodde att jag skulle göra vid det här läget.
gossip girl maraton
Är över helgen delaktig i en tjej på skolans projektarbete som går ut på att jämföra olika förmågor, så som reaktionsförmågan och minnet under sömnbrist och under vanlig sömn. Jag har skrivit under att försöka hålla mig vaken i 48h, vi gick upp klockan 7 i fredags morse och nu är kl 5.48 och jag känner mig inte alls särskilt trött, förvånansvärt nog. Amanda drog under kvällens gång igång en vadslagning och jag var en av de två som folk satsade pengar på att de skulle somna först. Men det är upp till bevis och jag är långt ifrån sämst, visserligen har ingen somnat än, men någras ögonlock börjar falla allt mer och mer.
Internet är avstängt under natten vilket är lite surt, så jag och Gustaf har kollat på en hel del Gossip Girl avsnitt i zebrarummet och haft lite dialoger med andra vakna människor. Oavsett rådande projektarbete eller en vanlig helg (oftast även under vanliga vardagar) är det alltid människor vakna som man kan umgås med på internatet.
Nu tillbaka till apelsinerna och Gossip Girl efter en paus.
torsdag
Nu väntar betygssamtal med Torbjörn för Sydkoreas delegation, sedan avslutar kursen och diplom ska utdelas av rektorn. Eftersom att kursen har varit så krävande ska det bli väldigt skönt att den avslutas, men samtidigt är det nästan lite sorgligt, nästan.
The general Assembly
Muppbild på Sydkoreas delegation
Eftersom jag igår fick lite godis och två tidningar av mamma genom Annas mamma som nu är här ska jag unna mig lite ELLE-tid under någon av alla håltimmar idag.
sanningen är inte alltid vacker
Jag insåg precis en sak som jag så länge fruktat för skulle komma att inträffa. Något som innerst inne antagligen redan hade gått upp för mig, men jag var nog lite inne i det så kallade förnekelsestadiet och vägrade inse sanningen. Antagligen bara att acceptera och försöka undgå det, för er okända faktumet.
kind of the enda bilderna från Sverige på datorn
regnperiod på g
Idag hade jag samtal med min mentor. Vi kom givetvis efter ett tag in på skolan då jag svarade på frågan om jag var stressad att yes, pretty much every day..(min ena, denna mentor är engelskspråkig)?
Nu, några timmar senare har jag kommit fram till att jag nog ljög. Jag är faktiskt inte så stressad längre, jag har under den senaste månaden omedvetet kommit fram till att det är onödigt. Visserligen bör jag vara stressad om man kollar i kalendern på saker att göra, särskilt denna vecka. Men, jag (likt många andra på skolan) har kommit till den gränsen att jag faktiskt inte bryr mig så mycket längre. Tråkigt, men sant. Jag gör väl det mesta jag ska och bör göra, samtidigt som jag ser värdet i att göra givna uppgifter från skolan ser jag ändå inte meningen i det.
Diani
Här kommer lite få bilder från lovet, kameran gick ju sönder så bilder togs endast de första dagarna. Majoriteten av bilderna som hann tas är även lite vuxenförbjudna och alldeles för nakna för att publiceras på bloggen, men här kommer ett smakprov.
På vägen dit hittade vi en liten kyckling på bussen, han blev döpt till Edgar och blev en i familjen.
Första kvällen togs en hel del bilder på stranden när vi inpå småtimmarna inte hade mycket bättre för oss.
Andra dagen shoppade vi mängder av mat -
och öl.
På väg till stranden, Madde, Jenny, Agnes och Unn.
Skylten utanför forty thieves som vi hängde på minst en gång per dag. Den fungerade fint som strandbar på dagarna, restaurang på kvällarna och klubb på nätterna.
Amanda på stranden.
Huset vi bodde i, poolen vi kissade i, solstolarna vi glassade i.
Det bästa var nästan att det bara fanns två hus och poolen på hela området, då det inte var några andra gäster i andra huset bodde vi alltså helt själva på detta område.
Fem tjejer på semester vid kusten säger nog allt för de som är nyfikna och vågar låta tankarna flöda.
