kenyatankar

Vill du läsa om hovbesöket och annat smått och gott, scrolla ner till föregående inlägg som publicerades tidigare idag!

Piercingen blev av, dock inte vaxningen av benen då jag fortfarande hade för kort hår. Jag gick sedan hem och rakade benen, orkade inte känna mig så äcklig längre. När jag väntade på att Lovisa vaxade sig bad jag de trimma mina ögonbryn, jag satt mig i en salongsstol och såg hur kvinnan tåg fram en sytråd hon förde mot mitt ansikte. Jag blev enormt konfundersam. Hon använde dock tråden väldigt bra och som drog ut stråna.

Piercingen (i lilla broskdelen mitt i örat) gjorde jag på apoteket för 500ksh (50sek) med en jättegammal pistol (som man egentligen inte ska använda i brosk, men jaja). Bad om jättemycket cool spry så örat blev jättekallt och tappade känseln för stunden, kalasbra. Nu är det dock lite ömt.

Precis skrivit NkA prov som gick bättre än förväntat, dock trodde läraren att det skulle gått enormt bra för mig, men tyvärr kommer jag inte uppfylla hennes förväntningar helt.

Förra fredagsmorgonen när vi vaknade satt det lappar uppe på alla toaletter i korridorerna, med massa gossip om människorna på internatet. Sånt är kul och sprider lite samtalsämnen till folket.

Ska nu på idrott och sen slänga iväg ett mail till mina föräldrar för att sedan övergå till att göra engelska läxan och räkna matten i min ensamhet på rummet som jag idag lovade Torbjörn(min mentor) att jag ska göra under läxis. Jag har berättat att jag får så lite gjort här. 

Annars händer det inte så mycket just nu utöver UV-festen på the loft i helgen och fältstudievecka nästa vecka. VI skai tre grupper besöka en masaiiby över ett dygn och de andra dagarna utom en åka på lite studiebesök. Trevligt trevligt.

Okej, stressad tjej, måste rusa.

Detta skrev jag i tisdags den 17e, men såklart bangade Internet på att publicera inlägget

Lite kommentarskommentarer:

Erika: Skulle ju självklart vara grymt att hänga med på utlandsresan men, som du antagligen anar så nej, pengarna räcker tyvärr inte till, jättetråkigt.

Hanna: Jag räknade nästan med att du skulle kirra en biljett, det blir awesome, helt klart!

Sedan blev tydligen Felix lite besviken att jag inte nämnde att vi hade ytterligare två värdar i lördags. Han och Christian hade hedersuppdraget att dela ut den svenska och den kenyanska nationalsången till alla gäster. Jättefin insats killar!!

I övrigt var lördagen ganska intensiv, efter ModelUN arbetet som började 7.30 gick jag och la mig trött efter att ha gått upp tidigt och lagt mig sent efter en utekväll på DoubleInn på fredagskvällen. Vaknade och sprang runt som en galning efter vit blus och svart kjol, blev till slut min egen kjol som jag hade på skolavlutningen i nian som jag hade glömt bort. Efter middagen vid 16-tiden började gästerna komma och vi fyra värdar stod tillsammans med kanske åtta vuxna värdar vid gaten, kände mig ganska meningslös faktiskt. Det resulterade i att jag, likt de andra värdarna mer eller mindre sprang iväg och minglade istället, vi gick från bord till bord och länsade de olika chipsskålarna, bland annat sweet potatoes chips och ”vita med svarta prickar-chips” hade de att erbjuda till guacamolen. Juice och sparkling water (heaven varje gång man dricker sparkling water) smuttade vi på tillsammans med tilltugget så som minipizza, rostad potatis och samosas. Jättegott och verkligen jätte kanonbra för vår diet. Jag och några tjejer går nämligen på världens ohälsosammaste diet, men det håller (som tur är) på att rinna ut i sanden.


Prinsessan anlände och hon höll lite tal, efteråt kunde man tränga sig med de knappa 300 gästerna för att få bilder på henne när hon skakade hand med alla småbarn och ungdomar som orkade göra ambitiösa försök att få lite närkontakt med en kunglighet. Jag orkade inte slapp som jag är.  Sedan befann hon sig i ett VIP-tält som elevrådsordförande Anna Leijonhufvud fick befinna sig i under en stund då Victoria frågade lite om skolan.

Nu ska jag duscha för att sedan gå på två lektioner till och senare ska vi nog gå och plugga på Hongs. Kanske ska köra en vaxning av benen och en piercing i örat om modet räcker till på Yaya precis bredvid innan.

Något som tär på mig just nu är att tiden verkligen inte räcker till för att hålla kontakten med alla fina människor man verkligen egentligen vill berätta allt för. Att jag inte svarat på Tessan eller Klaras mail på en månad är något jag skäms så otroligt för. Skolan borde skänka en dag då vi inte har något plugg att göra att bara skriva brev hem till mormödrar och mail till föräldrar och kompisar. För det är många som har mindre kontakt än de önskar med sina nära och kära där hemma.

Nu har det inte uppdaterats på ett tag kände jag, tiden räcker inte alltid till.

De senaste dagarna har de största händelserna varit följande:
'Massbakning och myskväll
'MAMA, MTV african music award
'Skype med mamma och erik
'Plugg
'Sov hos Fredrica och pratade alldeles för länge häromgårdagen
'Security brief från Svenska ambassaden

Känslorna har varit följande:
'speedad
'förvirrad
'panikartade
'lättnad
'trötthet
'stressad
'nöjd
osv.
Mycket känslor!

Igår var svenska ambassaden här och talade om dittan och dattan ang. säkerheten i Nairobi med omnejd. Man behöver fräscha upp det lite med jämna mellanrum, för vi slappnar alla av mer och mer. Vi fortsätter gå i våra korta shorts och utmanar därmed kulturen och ödet. Matatus, de små minibussarna som åker runt som arga getingar i trafiken är tydligen väldigt utsatta (har nog mest förträngt vetskapen om att de är farliga och uppmanat till att åka bussarna de senasta veckorna), carjacking, robbery and rape hör nästan till vardagen i samband med de bussarna. Securitysnubben från ambassaden berättade att han häromdagen sett ett rån genomfört ev att gäng unga killar ca 50-100 m från våran port. Den extrema torkan, har inte varit så här tort på över 30år, är en stor orsak till den höga rådande kriminaliteten.

MTV eventet var över mina förväntningar och det var verkligen jättekul! Akon och Wycleff Jean (eller vad han nu heter) var där och Akon var med överallt. Han var nominerad->vann priser, utdelade priser, uppträdde och voltade endast iförd kalsonger. Han var överallt, men det var kul. Jag höll hans hand(men dock lyckades Hanna få/ta hans tröja..)!

I fredags var vi ett ganska stort mysigt gäng som var hemma och höll i pengarna inför Mombasa, vi bakade mjuk pepparkaka, åt alldeles för mycket kladdkakesmet och kollade på Brokeback Mountain och Ondskan.

Skolan går skapligt, Torbjörn (mentor, lärare i Model UN, FN-kunskap och ShB) kom precis tillbaka och lämnade min loggbok fårn u-landskunskapen, han verkade jättenöjd med mitt inlägg från senaste praktikdagen (hos HIV/aids kvinnogruppen och rundtur i Kibera). Enligt kommentaren hade jag fått honom att gråta! Däremot gråter jag nästan själv varje gång jag slår upp matteboken. Det är fruktansvårt knepigt, allt är en röra och vi har prov på fredag. Ett litet ljus i mörkret är att vi är ganska omringade av naturare man kan be om hjälp, det är skönt plus att vi på tisdagar har mattestuga på kvällen. Vi ska försöka införa en till mattekväll då många samare verkar, inte oväntat ha problem med kursen. Min inställning var självklart att jag skulle satsa på ett MVG men efter några veckor med boken har jag sänkt både mina förhoppningar och förväntningar.

Erik: Räkna inte med för mycket sol bara, det är ju trots allt regnperiod, trots det nästintill obefintliga regnet. Men lite mer värme än hemma kan du allt räkna med! 
Bessie: Vad kul att du följer bloggen! Jo tack, maten går bra. Här på internatet är den lite ensidig med kikärtor av olika slag och kenyas motsvarighet till halloumi, men det funkar bra. Mycket frukt och det gillar jag!

-       Skrev detta inlägg igår - men internet kapsejsade när det var dags för publicering -

Sitter här med Anna i väntan på vår lilla Model UN familj - it’s time to work. Nu kom Felix och frågade om vi ska med på African Music Awards på lördag, det vore jättekul, det kostar 1500ksh (150SEK) för ståplats och 2000ksh(200SEK) för sittplats. Rykten går om att Akon och Coldplay ska komma, mest troligt med Akon dock. Ellen som bor här sa i och för sig idag i bussen från elefanthemmet att de brukar ha stora artister som dragplåster, men i verkligheten kommer de inte. Typiskt u-land. Men det blir nog kul hur som helst. Antagligen ska jag nog släpa mig dit med de flesta på boardingen, om jag inser att ekonomin tillåter. Köpte malaria tabletter idag till Mombasa, de kostade 2380ksh, så pengarna sipprar ur händerna på en.
 
Såg idag på reklam på min blogg att det är desperate housewifes säsongspremiär ikväll, boardingens desperates fan suckar högt. Kolla på det och tänk på mig dudes (edit: tänk på mig nästa gång)!

Idag var vi alltså på ett elefanthem. Elefanter i åldern 2.5->27 månader, söta(äckliga) men blev lite uttråkande efter ett tag. De tar hand om elefantungar som är i fara. Vi fick även se en baby black rhino. Vi (de flesta) har nu sett the big five.


Jag och Fredrica - nyanländande till NNP - Nairobi National Park - för andra gången                                     (dagssafarin var första besöket).
 


Minstingarna blev först matade. Hörde av några svenska turister att anledningen till att de hade skynket var att elefanterna mår bäst av att inte se att det är en människa som matar de(?).


Massa feta vita turister (som man redan är trött på), lite svskol elever och elefanter.



Elefantböghög i leran.



Marie, halva skolan avlägsnade sig till skuggan när en halvtimme gått och de endast pratade om elefanternas namn.
 


Slutligen, the baby black rhino.

Glömde att meddela att min dator kraschade lite smått här i helgen. Jag fick panik i ca en halvtimme innan Jenny kom och räddade den.

Det är någon Nairobi-dag den 25/10 där man kan springa hel- och halvmaraton(42 resp. 21km). Det finns även en 10km runda. Fördelen med att inlägget inte publicerades igår är att jag då meddelade att jag och Jenny igår kväll beslutade oss för att springa (gå/jogga) halvmaraton, istället för 10 som det först var tänkt. Hur coolt vore det inte att kunna säga att man har sprungit halvmaraton (i Afrika)?

Vi gjorde upp ett träningsschema för att sedan kunna bevisa att vi skulle överleva loppet, för alla som igår kväll erkände lite halvt att de trodde motsatsen. Idag under morgonträningen insåg vi nog att det blir 10km. Jag känner ändå att det är kul att kunna springa (jogga) hela loppet plus att det vore kul att umgås med mamma och Erik, när de väl är här.

Skrivet idag, 7/10:
Stämningen på internatet har dragit ner en aning. Ingenting är spännande och nytt längre, man känner människorna man vill känna, man har gjort allting i närområdet, det är inte lika kul att ligga vid poolen hela helgerna (dock lika skönt) och samtalsämnena tar inte över varandra vid måltiderna lika intensivt. Igår var det en lite deprimerande dag, jag har inte alls så mycket hemlängtan men igår kändes det som att det kommer krypandes. Jag var jättetrött, nästintill så trött att jag började gråta när jag insåg att mitt försvar (lypsyl från apoteket - som jag måste har för att sova) låg på skrivbordet när jag hade krypit i säng 21.45. När jag vaknade idag kändes det dock bättre.

Nu blev jag jätteotaggad på att skriva ett inlägg, hade skrivit ett lite halvt genomtänkt inlägg som sedan försvann.

Får börja med att gratulera mamma på födelsedagen, lite i efterskott! Lät som att du hade haft en mysig dag och kul att du uppskattade tingeltanglet.

Denna vecka har innehållit mycket plugg, men också en praktikdag. Jag började onsdagen hos en HIV/aids drabbad kvinnogrupp i Kibera, där gjorde vi smycken som sedan blev till försäljning. Känns lite halvjobbigt att det bara är vi som verkar vara deras enda kunder, de har till och med gulblåa nyckelringar med texten ”Swedish school”, på vissa står det ”Swidish school”. Det var intressant att vara hos kvinnorna, även om vi inte så mycket, denna gång, pratade om deras sjukdom. Förhoppnigsvis kommer jag dit snart igen och kan tala med de om sjukdomen och dess konsekvenser då.

På eftermiddagen var jag på rundtur med Benard, vi knatade runt i Kibera och besökte en skola och ett dagis/skola. Jag har nog aldrig sett ett så sjukt barn i verkligheten, barnets armar var lika stora som en mans tumme och magen var maximalt uppsvälld.

Ikväll blev det chillkväll för min och en hel del andras del, vi bakade kladdkakor (två skallen per kaka, blev dock lite till övers som vi gav bort…), kollade på film och nu ska jag försöka renskriva min novell - får se hur det går med den saken. Imorgon blir det tvättning, suck – men det har nog aldrig behövts så mycket.

Två veckor till Mombasa idag!

Ps. Sebbe, 2000Ksh, för löpningen, är 200 sek


Två fina killar ovanför flodhästarnas territorium.

Thanks a lot för godiset mamma! Det kom fram redan igår, dina paket kanske sorteras som ”prioriterade”.  Very kind! Lite ska jag nog ta med till i helgen, då ska vi bo i tält om tre pers, tjejer och killar var för sig. Jag, Anna och Marie ska sussa tillsammans. Om någon är nyfiken på vart vi ska i helgen kan ni spana in denna länk: http://www.madahotels.com/figtree/index.php

Det här stället alltså, det är så knäppt, men man blir glad av det. Det är verkligen en bubbla. Igår var det friskis&svettis pass på området. Kan tänka mig att jag förvånar några när jag meddelar att jag faktiskt deltog. Det gjorde även några till från internatet, halva kvinnliga lärarkåren, några boardingföräldrar och lite partners till skolpersonal.