känsloförklaring

Gårdagskvällen bjöd på tårar och kramar. Jag är så glad att jag faktiskt har vänner båda där hemma och här som jag värdesätter så enormt. I mitt närmaste umgänge här ser vi direkt när något är fel med varandra (ändå lite skillnad på när man bor hemma, då kan man dra på sig en glad min i skolan och sen dra hem, eller bara skita i att dra till skolan - men här träffar man varandra konstant och lär sig tolka varandras sackande steg, uteslutande måltider och andra vanor när man är nere). Alltså såg mina vänner att jag mådde dåligt och pratade med mig. När det var som värst igår lyckades mamma tajma och ringa, vilket var väldigt skönt, samtidigt som det var ganska imponerande. Ett tecken på att man faktiskt kan känna av varandras känslor när man befinner sig i två olika världsdelar.

 

Sen jullovet har alla som skulle, kommit tillbaka och stämningen har varit bland den lägsta under året. Några få har nästintill varit isolerade. Några kommer till middagen för att käka och går sedan. Att vi även har slutspurten på terminen kvar efter lovet gör inte saken bättre. Många saknar sina kompisar, vill hem, har ”kärlekstrubbel” här, några vet inte var de har varandra, många har ångest över skolan då man faktiskt känner sig skyldig att prestera bra för sina föräldrar som har satsat så mycket att låta en åka hit.

 

Efter att ha pratat med mamma igår gick jag till Rickard som på en gång såg att något var fel och vi pratade ett tag innan vi beslutade att gå och basta som han sen innan satt på, det var skönt att göra något bara vi och prata om våra känslor och hur livet kommer se ut när vi kommer hem och hur skönt det är att vi har varandra. Vi vet båda att vi inte behöver umgås hela tiden för annars skulle vi riskera att förlora varandra. Nejdå.

 

Natten spenderade jag framför datorn många timmar innan jag somnade och sov bort den första lektionen. När jag halvsov under förmiddagen blev jag så glad av att höra flera röster försöka få kontakt med mig från andra sidan dörren som jag för en gångs skull låst, även om jag ignorerade de.  Det gör mig glad. Egentligen mår jag inte alltför dåligt idag men jag känner att efter ha mått kalasbra sen jag kom hit i augusti förtjänar jag att för en gångs skull låta tycka synd om mig, skita i allt och sitta med mina 200g marabou chokladkakor under täcket.

 

Jag blir definitivt inte glad av att höra hur mina kompisar inte heller mår bra, men samtidigt är det sorligt nog en liten lättnad i allt att veta att det inte är bara en själv som mår dåligt.

 

Igår och inatt var många timmar verkligen inte bra och jag trodde att jag skulle låsa in mig på mitt rum i cirkus fem dagar, men jag klarar inte av att inte umgås och prata med människor på så lång tid så bara nu under skrivandet av denna text gick jag ut för att fylla på min vattenflaska så jag kunde passa på att träffa några människor att utbyta några ord med.

 

Läste precis ett mail från pappa som fick mig att må ännu bättre. Väldigt kloka ord kring skolan. Nu ska jag kolla på en film och sedan ta tag i mitt liv. Kanske börja med en dusch. Kom på nu att jag inte har beskrivit varför jag var nere igår, min för tillfället stora saknad till mina kompisar hemma och den ständiga ångesten till skolan var två av de större anledningarna.

 

Att bo på ett internat är lärorikt och bland det svåraste med det är att sätta ord på det, jag hoppas ni fick ut något av min text i ett försök att skriva av mig, året innehåller så mycket känslor som jag visserligen kunde ana men aldrig tro att jag skulle få uppleva på riktigt.

Några känslor i mängden:

Tacksamhet, gentemot sina kompisar här, hemma och föräldrarna som alltid ställer upp.

 

Uppskattning, bla gentemot föräldrarna som lät en få åka.


Kärlek, om man har den turen.

 

Lycka, jag är ganska säker på att detta år ändå är det år jag kommer må som bäst och vara med om mest under min livstid. Att vandra upp, runt, och ner för en vulkan känns inte så konstigt när man väl gör det här men kom igen, hur stor är chansen att jag skulle göra det om jag var hemma i Sverige?

 

Saknad och längtan, som jag som sagt tror är väldigt bra att uppleva.


Ångest, som jag tar för givet att man egentligen skulle känna lika väl hemma i Sverige under andra året i gymnasiet.


Totalt känslofall


livets gåva

Ibland tror jag att jag har fått världens bästa vänner. Helt ärligt.

en söndag

jag är trött. Har inte pluggat på hela helgen, bara kopplat av och tagit det lugnt utöver vår vulkanbestigningen under gårdagen. På nedvägen gick jag, Unn, Amanda, Jenny och Anja vilse. Vi råkade gå ner för tidigt och hamnade där naturen gjort sitt. Lavan som för ett x antal år sen runnit där hade lämnat "klykor" som var omkring 20m djupa. Vi var tvungna att korsa de, så ner i en klyka  och sen upp för att se en ännu djupare klyka, där vi var tvungna att hasa oss ner på stranden genom små träd, upp genom att häva sig efter kvistar och sandklumpar. Totalt ca 20 klykor, 6.5h vandring/klättring allt för att förbereda oss inför Mt Kenya med våra kängor och höjdskillnaden. Jag kände dock inte av något illamående pga höjdskillnaden som en del gjorde, skönt.

I fredags var jag hos doktorn och när jag kom hem var jag jätteorolig och trodde att jag var jättesjuk men bra kompisar som ser när man mår dåligt fick mig att ganska snabbt må bra igen. Insåg den dagen att jag varenda dag, sen jag började skolan här vaknat upp stressad över plugget. Det känns så jäkla trist då jag verkligen inte vill att mitt liv ska kretsa kring skolan.
Felix har idag som många andra dagar försökt få mig att plugga, även om han inte lyckades få mig att hitta motivationen idag måste jag erkänna att utan honom skulle jag pluggat betydligt under året.

the reader

Var nu inne på facebook efter ett ha kollat på the reader med Jenny, nog en av de bästa filmerna jag har sett! På facebook fick jag reda på att presenterna jag skickade med mamma till Sverige till Josse, Johanna och Cissi kommit fram. De verkade vara väldigt nöjda och det gör mig väldigt glad!


Sitter och tänker på hur det kommer vara när jag ser mina älskade kompisar i Sverige i juni. Glädjerus, känslosamt? Antagligen och jag måste erkänna att nu saknar jag de verkligen lite. Men saknaden är bra. Då vet man att man har folk och ting att komma hem till.

hejhopp

Senaste och f;rsta helgen p[ terminen blev lyckad. P[ fredagen drog vi till Junction som vilken annan fredagseftermiddag som vanligt, efter det stack jag och Jenny hem till Unn som bor utanf;r skolan d'r det redan var en del m'nniskor. Hon bor j'ttefint, som de flest v'sterl'nningar g;r h'r. Efter att vi lagat mat(vilket vi var m[nga som gjorde f;r f;rsta g[ngen, sen vi kom hit) och lekt lekar drog vi vidare till Simba Saloon. En klubb vi aldrig varit p[ f;rut d'r vi tr'ffade m]nga andra fr]n skolan. Kv'llen inneh;ll f;r min de mycket prat och skratt medan det var en relativt stor skala som var deppiga ;ver olika saker.

P[ l;rdagen chillade vi ganska mycket och kollade p[ Fried Red Tomatoes p[ kv'llen. Eftersom fredagsnatten inte inneh;ll mycket s;mn f;rs;kte jag l'gga mig tidigt s[ jag kunde plugga bra p[ s;ndagen. S;ndagen inneh;ll dock v'ldigt mycket drama och pluggandet blev visserligen av men inte i den m'ngd det borde ha blivit f;r att det inte skulle g[tt s[ d[ligt p[ provet i m[ndags. P[ s;ndagen gymmade jag 'ven f;r f;rsta g[ngen med Lovisa och Jenny, vi har alla sjuk tr'ningsv'rk och g[r runt som pingviner allihopa nu. Imorse gick vi morgonpromenad med k'ngorna och om en halvtimme ska jag nu ut och springa med l[ngsamma gruppen.

Anledningen till de konstiga bokst'verna 'r att vi sitter i biblioteket och anv'nder de station'ra datorerna.

fredag

Imorse gick jag likt igår upp tidigt med Siri, Klara och Anna för att ta en promenad och gå in kängorna inför Mt Kenya om tre veckor. Mina kängor är som kanske bekant för en del en av mina käraste ägodelar, jag blev väldigt lycklig när jag imorse tänkte att de kommer att ha upplevt mycket i sina dar. Först en stor dos landskap i Polen och nu en "bergsbestigning".
Igår åt jag efter lite pushande av Rickard äntligen min första (lite liten) normal portion med potatis och fisk. Nästa fredag har jag tid hos doktor Silverstein för att kolla om mina värden har att göra med (troligen) mitt stora håravfall.
Ikväll ska vi ev. till en ny klubb, the loft har lagts ner och vi vill se lite fler ställen. Simba saloon heter den och är i Lonely Planet omnämnd i båda Afrika och Kenya böckerna sen ett x antal år tillbaka. Tror det är ganska dyrt, men värt att testa.
Snart ska jag städa, plugga lite och sedan gå till Junction. Där ska vi bl.a. kolla på bantningspiller, vi är många som nu vill gå ner våra extra Kenyakilo. Men det känns lite risky att knapra, kanske bara ska träna och äta vetttigt. Ska i alla fall kolla upp det.
Har ju en ny mobil nu eftersom den andra fick sig ett dopp, den ligger och piper, mottar tomma sms och beter sig allmänt knasigt. Om det är någon vänlig själ som vill göra min dag genom att skicka en hälsning har jag dock samma nummer, +254 718 769 146.


Nairobi national park

När vi var på safari i National parken ville vi efteråt vara lite turistiga.

sista lovdagen

Igår kväll kom jag i säng jättesent, ca kl2 då bloggen tjaffsade med bilderna och klockan strax över nio väcks jag av att Jenny och Kicki står i dörröppningen, glad överraskning! Många timmar har alltså spenderats med att prata med bla de om hur det var i Sverige och kollat på Jennys enorma mängd svenskt godis och även en lax som hon fört in i landet. Så mina planer om att sista lovdagen beta av en del av mina enorma högar plugg gick åt stöpet. Jag tänkte gå och lägga mig för jag var så trött runt halv 8, men då skulle vi tydligen se på Tomten är far till alla barnen och under filmen vaknade jag till liv, den är ju skitkul! Anna blev förvånad att jag för en gångs skull inte somnade till en film. Efter det städade jag och Tobias tillsammans med Gustav hans rum, det var välbehövligt! Likaså duschen nu efter.

När Gustav äntligen kom hem från Junction efter många timmars väntan runt 9 kunde jag äntligen ladda på min mobil med lite cash och ringa Cissi för att säga grattis (Josse&Johanna är ju utomlands-ännu dyrare-huuh). Det var det värt! Hon verkade bli glatt överraskad och till min glada förvåning kom även Lollo och Tessan hem till henne precis så jag pratade lite med de alla och det var jättekul att få höra deras röster och lite kort om  hur de har det! 
PS, mamma, jag har tagit dagens dos tabl!

tre familjer och den rosa väskan

JAG VILL BÖRJA MED ATT GRATULERA MINA UNDERBARA VÄNNER DÄR HEMMA SOM REDAN HAR GÅTT OCH BLIVIT GAMLA. Mina älskade tvillingar fyllde 18 den 2a januari och Cissi var snabb på att göra detsamma, den 4e januari. Hoppas att ni har blivit ordentligt firade och att ni har ett bra lov. Jag tänker på er och hoppas att ni har det bättre än bäst där hemma i snögrottorna! (eftersom jag har fått en ny dator hit har jag bara "kenyabilderna" på den, då jag inte kunde föra över fler, så hade endast bilderna från sista kvällen tillsammans till förfogande, därav de halvtaskiga bilderna)
Josse snyggingen hade tydligen inte fastnat på bild med mig så hon fick stå själv denna gång=) När jag tänker på våra stunder innehåller de mycket mat från vår kära ICA luthis, många fina stunder har affären bidragit till! T.ex. alla stunder på bänken vid kassorna eller i vasaparken. Tänker även på våra roliga timmar på skridskor förra året. Mycket vi vill, men allt får vi inte till! 

Cissi kan alltid få en att skratta och även vi har haft många fina stunder, för att inte nämna alla våra stabbypromenader och failade stanrundor som slutade på BK eller något annat ställe som erbjuder något gott för en billig peng. Kommer du ihåg när vi var påskkärringar som små och när jag bjöd på champinjoner hos tvillingarna iförd en fin dräkt? 

Otroligt charmerande bild, Johanna vi har haft mycket roligt tillsammans, när vi slet genom att gnaga frukt på Nelins och när vi har gjort våra spontana cykelutflykter. Du är lika kul på fest som i er sköna soffa framför en seg film. Tänk vad mycket vi umgåtts och gjort tillsammans genom åren, de mesta är bra saker, när jag tänker på oss två lyckas jag dock alltid tyvärr bli påmind om vårt lilla misstag gentemot en kamrat i fyran? Men dåliga skar kan man lämna till det förflutna. 

Jag saknar er alla och insåg just att vi alla har haft otroligt roliga, fina, jobbiga, mysiga och sköna stunder tillsammans. Många tillfällen med alla de andra tjejerna, men vi hade även kul bara vi 4 på Rullsand för nån liten sommar sen.
GRATTIS BRUDAR! 

MIN JUL
Den 20e december landade mamma&Erik tillsammans med Rickard och Felix familjer. Vi överraskade de vid flygplatsen till deras förvåning, och visst blev de glada! Vi kastade oss in i taxibilarna och körde brorsorna och oss hit till skolan där jag sov med Erik, Rickard med hans tvillingbror David och Felix med sin lillebror Axel.
De första dagarna blev det lite fika på Java, brunch på skolan, ett flertal italienska middagar(oj, låter som vi endast käkade-gjorde vi dock mycket, lyx när föräldrarna är här så man har råd att käka mer än en halv Margarita ute), safari i nationalparken utanför stan, lite marknader och poolbad vid skolan. Bland annat. 
Inför safarin gick vi upp runt halv sju och jag, Rickard och Felix sov en del, vilket förvånade våra familjer. Visserligen sov väl brorsorna en del också. Men vi var dock vakna när vi fick se lejon och två olika rhinos vid två olika tillfällen. Att vi fick se rhinos gjorde att vi residents (dvs jag, Rickard och Felix) nu har sett the big five! 
Julafton firades först enskilt med familjerna då det blev små julklappsutdelningar. Väl på mammas guest house ringer pappa, 2a gången vi pratade i telefon under de 4 månaderna. Att höra röster man inte hört på så länge, som man hemma är så van att höra väcker så mycket minnen och känslor som man mer eller mindre glömt bort, känns det som. Det var känslosamt, men väldigt uppskattat. Sedan fikade vi på Java, därefter julklappsutdelning, jag gav bort lite Toy Market fynd, så som en tröja, en klocka och lite annat som jag tyckte var kul att ge bort. Jag fick body lotion, deodorant, strumpor - dvs sådant som är väldigt användbart med tråkigt att själv lägga pengar på. Kände mig väldigt mogen när jag blev glad för ett paket strumpor. Fick även lite prylar till den "nya" datorn och inför Mt Kenya. Till kvällen åkte vi till en finare restaurang vid namn Moon Flower där vi träffade Pettersson och Larsson (Rickard och Felix familjer), Fredrica Werners familj, Anja&hennes bror, Stefano&hans syster samt Anna Westerlund. Ett härligt gäng på 22 pers! Det slutade med dans på restaurangen till livemusiken och personalen verkade tycka att det var jättekul. 
På juldagen satt vi, de tre familjer oss på tåget för att tuffa fram genom Kenyas landskap över natten. Blandade känslor över tåget. VI hade dock skrämt upp de så tåget var way better than deras förväntningar, verkade det som iaf! På morgonen väcks jag tidigt, trots mina förvarningar om att tåget ALDRIG kommer i tid, de ska nämligen vara framme kl 7 på morgonen, när vi i höstas åkte till Mombasa kom vi fram halv ett. Våra mödrar började ringa runt och hade sig då de insåg att vi skulle missa vår buss (som jag, Rickard och Felix försökt få de att inse att de skulle bli ett problem om de bokade bussen till 8). Vi lyckades få en senare buss att vänta på oss och från tågstationen blev vi skjutsade till busstationen där en röd buss väntade. VI la in våra väskor och klev på bussen. Det första vi la märke till var alla kvinnor i burqa, bussen hade ingen luftkonditionering och vissa fönster gick inte att öppna och vissa gick inte att stänga. It's Africa man. Bussen skulle ta ca 7h om jag kommer ihåg rätt och efter ca 2 var vi halvvägs. Skumt, vi kissade på toaletter där vi stannade - jag behöver inte förklara detaljerna om toaletten med som vanligt var det hål och denna var även översvämmad.  Vi åkte en timme och sen började det skumpa. Det tog inte slut utan fortsatte resten av resan. Ett antal timmar alltså. Det gick då upp varför vi efter så kort tid hade kommit halvvägs på kartan - skillnaden på vägarna var markant. De flesta av oss ungdomar lyckades sova i alla fall. 
Framme vid hamnen tar vi ut väskorna som var fulla av damm. Den stora, hårda, rosa väskan som tillhörde Pettersson var inte ett undantag. Vi satt oss på en båt och pustade ut, föräldrarna var lite förvånade över bussresan och såg inte fram emot hemresan. 
Vi kom dock till paradiset, öppna människor. Jättemysigt hotell med alla dess balkonger - jag delade rum med Erik, Rickard & David, Felix & Axel. Det var trevligt faktiskt och vi åt middag tillsammans alla familjer varje kväll på hotellet där serveringen vid vissa tillfällen drog ut på tiden lite väl mycket, tyckte några. Stränderna var underbara och gatorna för åsnorna var väl en dryg meter breda - utöver huvudgatan där alla små shoppar var. 
Mycket sol, badande och lite shopping. Lite lam men ett trevligt nyår, trots att de inte lyckades servera oss efterrätt - vilket de meddelade när vi redan väntat i 35 min. 
Vi försökte ivrigt få tag i flygbiljetter hem till Nairobi för att slippa tåg och bussresan med trots flera besök hos resebyrån gick det inte vägen.  
När man väl var inställda på resan hem var den inte alls lika jobbig, när vi tog ut väskorna ur bussen, var de minst lika dammiga denna gång och väskorna luktade till och med fisk. Den stora, hårda, rosa väskan som tillhörde Pettersson var inte ett undantag. Någon fisklåda hade antagligen läkt - stora mängder. På tågresan hem kunde man på morgonen när det var ljust som vanligt se djur, så som impalas, zebror och bufflar, Marianne sa tidigare idag att hon hade mest reagerat "jaha, en zebra", hon förstod därmed hur vi kunde sova på safarin. Man vänjer sig med zebror på vägen, med skumpiga timmars långa bussresor, med hål till toaletter, att vara ofräsch och att ständigt få sitt tålamod prövat. Trots att jag vet att mamma upplevt mycket på alla sina resor i sitt liv tycker jag att det är kul att få uppleva sådana här saker tillsammans med familjen. Ett flertal gånger undrade jag dock hur pappa skulle reagerat och handlat - vore kul att få uppleva något liknande med dig!
Jag är väldigt nöjd med mitt jullov trots att jag inte är så utvilad som jag önskat inför rivstarten, men det är bara att kämpa på. 

dagensfdn

Jättestressad tjej. Nattenm erbjöd inte mycket sömn och vi lämnar boardingen om en timme och jag har inte börjat packa. Försökt föra över bilder och skolarbeten från gamla datorn till MACen och nu ska jag ta tag i packandet medan de största delarna av UPpsalgänget glassar vid poolen. 
9l vatten, 15 bananer, yoghurt, bröd, ost, kex mm är nedpackat inför tågresan - endast till vår familj på 3 pers. Förhoppningsvis hinner vi med bussen imorgon (ytterst tveksamt då bussen går 8 på morgonen redan - man ska vara framme vid tågstationen 7, men tåget är alltid försenat, när vi åkte till Mombasa kom vi fram ca12.40). HÅll tummarna för att vi är framme i Lamu imorgon kväll. 
Än så länge har jag packat ner 
body lotion, 
babyolja,
bikini,
långklänning,
2 färska vecko revyn,
nylonstrumpbyxor (använde det för första gången på 4 månader igår kväll, shit vad jag kände mig uppklädd)
SEN TROR JAG INTE AT NI BRYR ER SÅ MYCKET OM MITT LIV, FÖR DET ÄR FETT TRÅKIGT... BTW SÅ ÄLSKAR JAG STEFANO

god jul

En julafton som ingen annan. 

Frukost på Java med uppsalafamiljerna, sedan uppdelning-> mathandling inför tågresan imorgon, julklappsutdelning. Fick jättehärliga julklappar, mycket användbart så som trosor, deo, body lotion, strumpor, strumpbyxor och musmatta. Kalashärligt, lite godis också. Sedan tvättade vi, åkte på restaurang tillsammans med Fredrica Werner från Lommas familj, Anna Westerlund och Stefano&Anja med varsitt syskon. 22 pers och en riktigt trevlig middag. 
NU bilr det sömn inför morgondagen som erbjuder tågresa på kvällen. 
GOD JUL TILL ER ALLA FRÅN OSS ALLA

bilder + längre uppdatering - mycket som hänt senaste veckan

Här kommer en blandad drös bilder från de senaste veckorna

- Passar nu på att uppdatera lite bilder eftersom jag sitter på Gustafs dator och det här fungerar med bilduppdatering, men det blev då endast bilder från facebook.




Solning i Mombasa


 
Madrasshänget i mitt rum för några veckor sen. Stefano, Anna, Siri, Lovisa och Kicki.



Under masaiiveckan när vi samlades utanför vårt boende.


Anja och jag på tea farmen för några veckor sen.





Unn och Jenny tjafsar, Lovisa posar och jag sliter som vanligt och plockar té..



Bildbevis på att Erik och Carl var här. på facebook fanns det inte så många bilder på mamma.


 
En lördag för några veckor sen när vi hade ModelUN. Här är Sydkoreas delegation, André, Fredrica, Marie, Anna och jag.



Jag lekte fotograf med Jennys kamera under Ngong Hills vandringen för ca två veckor sen, Evelyn och Jocke i bakgrunden.

Så till textuppdateringen;

Ojoj vad tiden rinner iväg, imorgon är det skolavslutning med tomten (ibland märks det att småbarn går på skolan). På söndag morgon kommer mamma och Erik antagligen traskande till skolan under brunchen med Rickard och Felix familjer, några dagar senare drar vi till Lamu och rätt som det är står vi en ny termin till mötes (som kommer rivstarta med sinnes sjukt mycket plugg) och nästa termin lär väl gå ännu fortare.

Förra helgen var en jätterolig helg, för min del var det inte så mycket plugg men mycket som hände. Fredagsmorgonen var det luciatåg, på kvällen drog jag, Anna, Anja, Stefano coh Tobias ut själv til en klubb. Vi brukar alltid vara runt minst 12, så det var något ovanligt och kvällen blev jättelyckad. På lördagen bakade vi och jag räknade lite matte, på kvällen var det julmiddag med bildspel och svensk julmat. Lax oxh knäckebröd fick många att jubla då vi inte blivit serverade lax någon gång och knäckebröd har varit en lyx för några få av oss (om man inte hittat den dyra halvskapliga varianten på Junction). det var bordsplacering och lite tal, senare på kvällen drog många av oss, runt 35 kanske till ett och samma ställe (dock finns det tre klubbar/barer där som man pendlade lite mer eller mindre emellan), men även den kvällen var sjukt kul! Vi kom hem till ett kolsvart internat då elen gått pga ovädret under dagen, det var faktiskt lite creepy. Det hade varit skyfall!

På söndagsmorgonen mötte skolans fotbollslag ett lag från Kibera, matchen hölls på Impala och vi var några få som var där och hejjade på. Det var kul! Efter solning hela dagen drog vi senare hem till ambassadören för att lussa. Trots att jag inte var med luciatåget var det en sjukt trevlig kväll där alla svenska invånare i Kenya var välkomna (dvs. majoriteten av våra lärare och boardingpersonal var där).

På måndagen och tisdagen pluggade alla som dårar utom ett fåtal, bla jag och Rickard till ett terminsprov i U-landskunskap. Vi hade ingenting att göra, samtidigt som vi var extremt rastlösa var det självklart jätteskönt.

Igår gick vi upp halv 5 för at tåka med Jenny till flygplatsen då hon skulle åka hem till Sverige över lovet, sjuk tanke att vara i Sverige måste jag säga. På kvällen bjöd skolan hela skolan (även all personal inkl. lokalpersonal)på en musikal. Jag hade säkert uppskatat den mycket om jag inte hade varit så trött att jag var oförskämd och höll på att somna.  

Idag spenderade jag några timmar på sjukhuset då jag hade jätteont i min hals igår och vaknade imorse med även smärta i öronen. Efter halva första lektionen orkade jag inte mer utan åkte dit där jag, likt alla andra som varit där fick massa mediciner utskrivna.

Nu blir det middag!


Rwandaresa

Idag låg jag i sängen och skrev lite mail efter frukost och Mysteriet på Greveholm och gick sedan på en lektion, därefter var min nästa lektion inställd för oss som gjorde provet i måndags, då solade jag med babyolja(jättesoftish) vid poolen och sprang sedan på kiswahililektion. På den lektionen var vi bara tre stycken, Felix gjorde prov och ett tiotal skolkade. Igår fick vi veta att vårt ekonomiprov imorgon skjuts upp till efter lovet, så nu har jag i princip bara ett matteprov kvar, modelUN debatt imorgon jag ska förbereda mig mer inför under frullen(innan Mysteriet på Greveholm).

På eftermiddagen var vi jättetaggade på friskis men Tina kom aldrig så då latjade jag, Jenny och Siri med Gustaf, Harald och Tobias på basketplanen. Dock spräcktes min blåsa jag fick igår(gjorde förbasakt ont, nog min första stora blåsa) under löpningen (tro inte att jag har blivit nån hurtbulle nu, hade inte sprungit i gruppen sen innan Mombasa(höstlovet)..) lagom tills det var Rwandamöte.

Där berättade de att det blir av med en Rwandaresa under påsklovet. Vill ju givetvis åka så förbannat mycket men att kolla på gorillorna kostar 5oo$ bara det(vilket jag iofs skippar utan problem), gör man inte det får man ledigt en dag. De andra dagarna är det folkmordsmuseet, gravplatser och annat historiskt. Vore ju helt kalasunderbart att åka, men intalar mig nu att det inte är något att hänga i julgranen då jag inte har råd.

Efter Rwandamötet var det middag, vi satt på trampolinen och det slutade med att jag och Jenny "fightades" om att få ner varandra under sorlet av alla åskådare. Sen joinade några fler oss och det blev lite bad innan läxis. Under läxis bakade jag med Fredrica och Siri medan Carl gjorde oss sällskap.

Nu är jag jättetrött efter en oerhört ansträngande dag - så nu blir det ett one tree hill avsnitt och sen sova!

tjejträff

Igår hade vi tjejträff efter lunchen då några lärare, en boardingpersonal och två kökspersonal deltog. De talade om våltäkter i staden och hur vi bör klä oss(återigen). Många tjejer går utanför området till tex junction i shorts som slutar precis under rumpan som en hel del tjejer bär i Sverige. Men i Kenya som har så andra traditioner är det itne socialt accepterat att visa så mycket hud. Inför varje studiebesök har de tjatat på oss tjejer om hur vi ska klä oss men vi tar nog tien åt oss så mycket som vi borde. De vill helst även att vi ska klä oss respektfullt inom området då vi har en hel del lokalanställda. Klä oss respektfullt innebär inga djupa uringningar och kjolar/shorts just above the knees.

De berättade bla om hur en vit kvinna som häromveckan hade varit på Junction, de anställda där trodde att hon hade med svenska skolan att göra, så de gick fram och pratade med henne. De sa att deras ungar (vi) betedde sig oförskämt, klädde sig respektlöst och var allmänt otrevliga. Jag tog faktiskt inte åt mig (åtminstone inte alls över den otrevliga biten). Vi diskuterade även att skolan ev. borde införa skoluniform.

När vi igår skulle gå ut snackade jag och Westerlund lite om detta och när vi klev in i huset där klubben låg sa vi att det är nästan så man skäms när man går ut med skolan ibland. Det är inte sällan vi ställer till med scener på klubbarna, så som om vi inte kommer in, att vi kan vara alldeles för högljudda och hur vi kan klä oss. Det hade inte med det att göra men vi båda hade varit jätte otaggade att dra ut (Jenny bokstavligen drog mig upp ur sängen när jag hade det som skönast och kollade på one tree hill och Unn hade lagt fram vad jag skulle klä på mig) och när vi gett det 30 min på klubben insåg vi att vi ville hem så jag ringde efter en skolbuss (som tur var kunde komma). Det slutade med att Stefano, Kicki och Anja hängde på oss hem. Stefano kallade oss mogna och jag kände hur lyckan kom när vi satt oss i bussen på väg hem. Det är verkligen jättemysigt att bara chilla här hemma på helgkvällarna, för då kan man unna sig att inte plugga - till skillnad från på vardagarna och bara njuta av att chilla järnet. 

Ska käka nu och sedan försöka plugga lite så får jag se vad jag gör i kväll, imorgon ska vi nämligen åka hemifrån 7.30 för att träna inför Mt Kenya och gå 14km på Ngong Hills, eller något i den stilen på sträckan.

tatuering

Idag var en dån dag då alla toaletterna på skolan var mer eller mindre överfulla. Det rådde nämligen water shortage, knappt toaletterna i matsalen hade vatten, vilket de alltid brukar ha. Bra ursäkt till att inte duscha i alla fall.

Lite komiskt att jag gnällde på att jag inte fått ett brev på flera veckor, idag låg nämligen mammas adventshälsning med en liten söt kalle-anka kalender i ett kuvert i mitt delade fack. Tack!

Kan förresten berätta att jag åt fisk igår. Kunde inte svälja de två första tuggorna(spottade i papper), men fick sedan ner lite som jag hade dränkt med sås och potatis. Känner att jag borde börja äta det, allt för att få så mycket energi som möjligt (kommer dock inte börja äta rött kött).

Har ju inte berättat om min tatuering förresten. I masaiibyn kunde man nämligen tatuera sig, på deras egna lilla vis. Jag, likt de flesta gjorde nämligen på mig själv, det fanns en buske med små stickor som man rispade i huden med tills det började blöda. Några dagar senare pillade jag upp sårskorporna så det ska bli lite ärrbildning. Dock har jag inte tagit i för mycket i rispandet då jag inte vill att det ska sitta i överdrivet länge. Det är en sol vid vänstra tummens "rot". 

Har nu varit ute och firat Stefano då jag och Anna delade på en pizza, smaskens. Nu blir det plugg efter ett avsnitt Sunes jul med Anna, Anja och Stefano. Hoppas att komma i liv imorgon bitti till Mysteriet på Greveholm.


b-day på internat

Jättekaosmycket att göra.
Många är sönderstressade, men det hindrade oss inte att igår masa oss till Impala och Junction för att fixa presenter och tårtdekorationer till Stefano som fyllde år idag. Man slutar aldrig att förundras över hur lång tid det tar i det här landet, allt man gör där någon kenyansk invånare är inblandad tar sådan extrem tid. Vi väntade i minst 35 min, utan överdrift att få presentkortet på Stefanos massage på Impala tex. Köerna på Nakumatt(typ ica maxi) är ett skämt. Så imorse representerades alltså bla Uppsala till sin spets och många andra orter när vi gick in och sjöng för Stefano med kladdkaketårta, chokladbollar och presenter. Ikväll ska vi gå ut och käka italienskt, eftersom han brukar äta det hemma på sin födelsedag. Trevligt trevligt, förhoppningsvis får vi lite förlängd utetid också.

Efter födelsedagsfikat var det mysteriet på Greveholm i matsalen kl 8.00. Man får anstränga sig lite här om man vill ha julkänsla. Jättemysigt!

Varje dag går man ett x antal gånger förbi "brevfacken", lika komiskt när samma människor varje dag suckar för att de inte får några brev. Kände att det var länge sedan jag fick ett brev så har tänkt att jag själv får ta tag i saken så igår fick jag äntligen iväg lite brev till folk kontakten har varit minimal med, inte haft tid förrän nu(visserligen hade jag väl ont om tid då med, men ibland får man prioritera andra saker). Kändes bra.

Något som är jättefrustrerande är att jag verkligen inte kan få ut pengar med mina kort. Maestro kortet funkar oftast på en speciell automat(som vanligtvis är ur funktion) och VISA-kortet har jag tydligen slagit fel PIN-kod på för många gånger...(fast det har iofs aldrig funkat förut heller...). När jag för en gångs skull har pengar som jag vill ta ut så att jag kan köpa presenter av olika slag, festa, gå ut och käka och roa mig nu lite de sista veckorna, så kan jag inte ta ut de. Åh, hoppas det funkar senare i veckan. 

I måndags fick jag även tillbaka Nka prov, Kiswahili prov och filiosofi arbete. Vi har så mycket att göra så man glömmer liksom bort allt man väntar på att få tillbaka. Gick som förtjänat.

Åter till att försöka komma på en graf för Gunnar Myrdals bedrifter.  

lördag

Det verkar som bloggen har lite problem. Efter de flesta gånger jag har publicerat nya inlägg dyker de inte upp här på bloggen för jämnan, de dyker upp när de känner för det, kanske var 5:e gång. Knepigt det där med tekniken.

Sitter nu i zebrarummet och ska försöka börja plugga efter en kort liten visit på jul bazaaren här nere. Något som retade upp oss rejält var att vi inte fick köpa glöggen som var till salu. Jag, Felix, Siri och Lovisa sitter i zebrarummet ovanför matsalen och känner glöggdoften, vi går ner för att få stimulera lite abstinens över den svenska julen, men tror ni inte vi möts av två lärare vid glöggförsäljningen som säger att vi inte får köpa glöggen pga alkoholen. Under kronprinsessans besök hade de inte alkohol för det inte får förtäras på området, elever blir groundade för de har alkohol på området. Visserligen har vi förståelse för allt detta, men att de inte ordnar något komplement, alltså saftglögg är ju bara elakt. För många av oss var detta det mest juliga vi får under året och vi får inte ens dricka glögg.  

Jättemysigt med bazaar idén men Pollypåsar för 800ksh(80sek) på svenskbordet (fanns norska, danska och finska jultillhörigheter) är det inte många fattiga stundenter som har råd med. Självklart har antagligen många av gästerna inte så stora problem med att betala det, men det var inte många av oss som fick saker inhandlade. Dock mysigt med lite julstämning, som för övrigt är ganska minimal.

Ska nu ta tag i mig själv och vid halv sex drar majoriteten av oss på Jazz konsert med engelskaläraren.

brevskrivande

Förresten, checka inlägget innan, äntligen fått upp en bild!

Berättade i eftermiddag mer ingående för Jenny när vi låg och chillade i rummet om Polen. Jag visade loggboken och lite papper och började kolla på bilder. Hon verkade bli lite förvånad och tyckte nog att det var rätt häftigt. Är det något jag är stolt över rörande mig själv eller mina prestationer då är det faktiskt den resan. Att kliva av en buss med en kompis och få en mapp vi inte fick öppna förrän bussen åkt som innehöll kartor, uppgifter och målstad och sedan börja traska för att knacka på hos familjer som inte hade den blekaste om vad vi sysslade med för att be om sovplats i tio dagar, det, det är fan starkt. Jag började kolla igenom massa bilder och blev helt matt av alla minnen som kom tillbaka, vissa minnen som väckte mer känslor än andra, vissa minnen mer otäcka än andra och vissa minnen som man aldrig kommer glömma. Den resan betydde så mycket och jag vet inte varför men den får mig att känna att jag redan har upplevt så mycket i mitt liv.


På skolan har nu 5 tjejer upptäckt att de har löss, tjejer jag umgås en del med (bla Jenny som jag delat säng med lite mindre än hela veckan och i stort sett delar borste med). Men enligt Siv, vår sjuksköterska har jag inte löss, men ska man vara lite realistisk får jag det nog närsomhelst. Men pga städkontrollen idag tog Jenny tillbaka sin säng och vi beslutade senare att låta det vara så, åtminstone tills lösen är borta. Jag ska göra allt vad som står i min makt för att undvika det, då jag väl får det aldrig får bort det, hårborsten är redan i frysen för att döda ev. löss från Jennan. Nu kliar det dock oroväckande i hårbotten.


Skolan blir tung igen nu efter helgen, ganska intensivt fram till julen. Under den gångna gymnasietiden har det verkligen känt som att man på tiden (till åtminstone lite skillnad från i högstadiet) förtjänat sina lov. Vilket det även verkligen kommer göra med jullovet i år, det ska verkligen bli enormt skön att släppa allt och dra till Lamu med min, Rickard och Felix familjer.


Ska nu se om mina och Kickis chokladtoppar i kylen är klara. Vi gjorde en smörochchokladsmet och blandade den dels med passionsfrukt, corn flakes och banan, jag tror att banantopparna bli favoriterna. Sen blir det kanske film. Har verkligen no cash, är snarare skuldsatt så blev en hemmakväll ikväll då jag skrev två brev till kompisar som kontakten har varit minimal med, imorgon är det jul bazaar på skolan, ska försöka fixa lite pengar och kanske kirra lite julklappar.

Glöm inte att kolla mina toy market inköp i inlägget innan ds.


Toy köp

Äntligen fått upp EN halvtydlig bild i alla fall.
Här är den större delen av kläderna jag köpte på Toy Market i lördags och måndags(skippade bla en drös stora enkelfärgade myskoftor), utlagda på min och Jennys underbara säng.



Västen och skjortan upp till vänster kostade 20 ksh(dvs 2sek) styck.
BHn 150ksh
Den stora blommiga väskan 150ksh
Den lilla bruna/svarta väskan 50ksh
Den tredje väskan(som nu när jag kollar i rummet verkar vara borta, trodde ingen lånat den..) 150ksh
De tre första kläderna i andra raden kostade 10Ksh styck och de två understa (mönstrade koftan och den höga ljusa jeanskjolen) kostade 30ksh styck
De övriga kläderna (så som jeansshorts, byxor, långklännigar och toppar) kostade mellan 10 och 50ksh per plagg

För att få till svenska pengar /10

Nu har jag stoltserat tillräckligt.

bildbrist på bloggen

Har skrivit ett wall of text inlägg som jag tyvärr inte orkat finläsa.



Nu på senare tiden har plugget varit minimalt, vilket gjort att vi i helgen förvandlade mitt rum till ett madrassrum. Vi flyttade alla möbler utom skrivbordet (dvs. säng, fåtölj och skrivbordsstol) till Anna och Jennys rum och la sedan in tre madrasser som resulterade i myshäng en stor del av helgen. På fredagen blev det skräckfilmskväll (såklart somnade jag under skräckfilmen). Efter skolan hade vi den regelbundna städkontrollen och efter det gick vi till Junction och Anna och Anja köpte svenskt lösgodis för 50 resp. 70 svenska riksdaler. 20 kronor hektot, rena rånet. Mellan ommöbleringen och filmtittandet skrev jag och Anna ut massa bilder och satt upp, jag satt upp de på min dörr och rev ut lite modereportage och topshop reklam bilder ur Veckorevyn och African Magazine för att sätta upp på garderobsdörren. Mysigt värre.


På lördagen drog jag, Anja, Anna, Klara, Kicki och Jenny till Toy Market där vi köpte massa kläder. Stefano, Tobias och Walter gav upp ganska snabbt efter de ganska uttråkade deltog vid grävningen på första 30 ksh (3 kr)ståndet. Det kallar jag underbart(med så billiga kläder dvs.) Så vi tjejer drog vidare och köpte lite kläder som vi sedan fixade på söndagsmorgonen under vår lilla syjunta (då endast jag, Anja, Anna, Jenny och även Amanda). Sedan under söndagen kollade vi på film i madrassparadiset. På lördagskvällen var det UV-fest och jag räknade kallt med att vi tjejer som vanligt skulle slippa betala inträde vid event (annars är det aldrig inträde, då vi kommer så tidigt). Men nejnej, 50 svenska skulle de giriga gubbarna ha. Jag, Rickard och Jocke hängde då istället till stor del tillsammans i en lökig bar på samma område och hade det trevligt.


Madrassparadiset i rummet slutade med att Jenny flyttade in sin säng till mitt rum. Vi har nu mitt rum som sovrum, jättemysigt är det faktiskt, eftersom vi ändå alltid är uppe och pratar hos någon kan vi ju lika gärna somna tillsammans. Hennes rum agerar pluggrum när det väl kommer igång igen. Sen sover även Anna med oss. När man ändå umgås typ 18 av 24h på dygnet kan man ju lika gärna umgås 24h av dygnet. Igår kväll läste jag godnattsaga och ikväll ska vi somna till Sex and the city som vi precis lånat av en annan Anna.


Även idag blev det en sväng till Toy Market efter tea farmen, där vi var i några timmar och drack te, åt hemmagjord glass, plockade te och lyssnade på lite allmän fakta om te i Kenya och världen. Mysig avslappnande dag! Naturarna åkte imorse till masaiibyn för att sova där inatt, det är nästan så att man redan saknar de lite. Imorgon åker Jennys grupp medan vi andra ska till en skola för rullstolsburna och ungdomar med Downs syndrom. På onsdag åker vi till masaiibyn. Har för övrigt börjat kirra lite smått med julklappar, det känns skönt. Men jätteknäppt när man lämnar värmen för att gå in till ett shoppingcenter där man möts av pyntade julträd. Vi hade även pepparkaksbakning i lördags på skolan, jag och Anja gick dit i bikini med handuk runt om oss och trycker ut lite giraffpepparkakor, det var härligt.


Till varje stycke har jag flera bilder jag skulle vilja publicera men Internet har verkat komma in i en svacka och har inte låtit mig publicera bilder på en dryg vecka. Tråkigt, men det kommer förhoppningsvis igång snart igen hoppas vi.


Ni kan ju istället så länge fantisera lite själva utefter några av de bilder jag hade valt att ladda upp:

-      Bild på alla de ca 20 klädesplagg(koftor, linnen, klänningar, kjolar, shorts mm) och tre väskor jag har köpt för kanske 120 svenska kronor. Köpta förresten min första bh på en marknad i lördags!

-      Piercingen, en ful liten ros ”diamant” i broskdelen mitt i örat. Det är nu så svullet att den håller på att glida in i hålet…

-      Jättefin bild på Rickard med en hund från den gröna tea farmen.

-      Bild från madrassparadiset då 6 människor sover i rummet medan Lovisa ler glatt när jag och Jenny trampar in i rummet för att gå och lägga oss på fredagskvällen.

Nu är det dags för dusch, tvätta piercingen, göra nudlar och sedan kolla sex and the city för att somna till det.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0