regnperiod på g
Idag hade jag samtal med min mentor. Vi kom givetvis efter ett tag in på skolan då jag svarade på frågan om jag var stressad att yes, pretty much every day..(min ena, denna mentor är engelskspråkig)?
Nu, några timmar senare har jag kommit fram till att jag nog ljög. Jag är faktiskt inte så stressad längre, jag har under den senaste månaden omedvetet kommit fram till att det är onödigt. Visserligen bör jag vara stressad om man kollar i kalendern på saker att göra, särskilt denna vecka. Men, jag (likt många andra på skolan) har kommit till den gränsen att jag faktiskt inte bryr mig så mycket längre. Tråkigt, men sant. Jag gör väl det mesta jag ska och bör göra, samtidigt som jag ser värdet i att göra givna uppgifter från skolan ser jag ändå inte meningen i det.
Diani
Här kommer lite få bilder från lovet, kameran gick ju sönder så bilder togs endast de första dagarna. Majoriteten av bilderna som hann tas är även lite vuxenförbjudna och alldeles för nakna för att publiceras på bloggen, men här kommer ett smakprov.
På vägen dit hittade vi en liten kyckling på bussen, han blev döpt till Edgar och blev en i familjen.
Första kvällen togs en hel del bilder på stranden när vi inpå småtimmarna inte hade mycket bättre för oss.
Andra dagen shoppade vi mängder av mat -
och öl.
På väg till stranden, Madde, Jenny, Agnes och Unn.
Skylten utanför forty thieves som vi hängde på minst en gång per dag. Den fungerade fint som strandbar på dagarna, restaurang på kvällarna och klubb på nätterna.
Amanda på stranden.
Huset vi bodde i, poolen vi kissade i, solstolarna vi glassade i.
Det bästa var nästan att det bara fanns två hus och poolen på hela området, då det inte var några andra gäster i andra huset bodde vi alltså helt själva på detta område.
Fem tjejer på semester vid kusten säger nog allt för de som är nyfikna och vågar låta tankarna flöda.
MOMBASA än en gång
5h och en kvart kvar till bussen går till den kenyanska kusten. Bussresan lär ta 10-14h tydligen... Som tidigare meddelat åker jag med Unn, Amanda, Madde och Jenny, på samma buss åker även Ylva, My, Anna och Rickard. Sjukt kul att vi ska till (ungefär) samma ställe, då kan vi leka tillsammans. Känner att de tär dags för mig att börja packa nu alltså.
På återseende!
kassa bilder och ett försök till att förklara mina dagar denna vecka lite kort
En aning sliten. 5h45min sömn inatt, 4h15 min natten innan, oavsett hur stor vetskapen är om hur välbehövligt det är att gå och lägga sig tidigt är det i princip omöjligt när folk hela tiden rör sig in och ut i korridoren och man dras in i diskussioner. ModelUN är något helt annorlunda, samtidigt som jag inte alls känner mig som mig själv i kostymkläder känns det redan nu rätt att gå runt i. Det känns som man är en trött och sliten småbarnsmamma när vi kommer och hem och man sliter av sig skorna och knäpper upp skjortan och suckar.
Vi fick i måndags ett häfte på resolutioner (max två A4 med preamble and operative clauses), där ett problem beskrivs och sedan handlingsförslag, kanske 35 resolutioner att debattera på två dagar. Det går väldigt fort, först läser the supporters upp resolutionen för att sedan ge ordet till ett annat land som supportar de eller själva talar för resolutionen. Sedan blir det debatt då andra raise their placard (sin land-skylt) för att få ordet, först 3 min for och sedan 3 min against. Sedan blir det röstningsprocess, man röstar för, emot eller abstains. På vissa resolutioner (ca 2-3 per dag) blir det efter röstningen time to explain votes. De delar då ut ordet till länder de anser inte har pratat någonting (enda gången man kan behöva prata ofrivilligt), de kan be upp till 7 länder att förklara hur och varför de har röstat som de gjort. Det finns givetvis även andra saker man kan ta upp om resolutionerna, om man vill ändra en del, om man vill lay it on the table - dvs objection of consideration; m.m.
Det är strikta klädkoder, man ska uppföra med diplomatic behaviour, man ska vara uppmärksam på vad som händer, med mera.
I måndags (tisdags?) kväll.
Gårdagens klädsel efter att ha kommit till skolan och därmed satt på brillorna och tagit av kavajen.
En nyvaken Rickard imorse på frukosten.
En My.
En Anna Mörner.
Ja, så ser våra yoghurtpaket ut....
<3 dagen och ModelUN
Ett litet hastigt inlägg:
När vi igår kom hem från Naivasha ett gäng möttes vi vid matsalen av några finklädda tjejer som sprang runt med massa hjärtan av alla olika former, det var tydligen Valentine-middag klockan sex dagen till ära! Vi klädde upp oss med måtta i min korridor och gick sedan dit för att få kolla på bildspel och dricka läsk till maten i en väldigt röd, mysig och kärleksfull atmosfär!
Så här ser för övrigt matsalen ut, extra fin såklart när den är pimpad och projektorsduken nere när det är bildspel på g, precis som när vi kollade på julkalendern innan julen.
Söt Anja, poserAgnes och Jenny som hon brukar vara..
Felix, jag och Rickard - igår kväll kollade jag och Felix klart på Upp till kamp medan Rickard var duktig att la sig när det var dags inför the day-första dagen på ModelUN.
Freddie, jag och Amanda stylade tidigt imorse, imorgon börjar dock riktiga veckan med alla debatter och det blir avfärd - likt alla andra dagar redan 6.45, uppstigning 5.45, känns skönt!
Amanda leker smart i sina brillor och papper, jag skrattar bort det hela efter att ha sytt min kjol en så där 30min innan det var samling.
Jag lyckades ju köpa en väldigt slimmad kjol på Toy som när jag imorse här hemma, satt mig ner sprack i blixtlåset. Men aja, sprucket blixtlås som kavajen täcker kan man ju leva med? När vi hade varit på skolan som första dagen hölls på i ca 30 min spricker slitsen där bak till rumpan - bokstavligt. Jättetrevligt. Imorgon blir det byxor. Nu en välbehövlig dusch då min kropp inte är van med att stängas in i skjorta och kavaj samt pennkjol!
smakprov från Naivasha
Nyklippta Anna och jag på båtturen imorse då vi såg flodhästar och någon sorts pelikan.
Har nu jättesuperdupermycket att göra i skolan och inför Model UN veckan som börjar imorgon. KAOS!
Fler bilder och historier kommer sen!
ps. igår upplevde jag antagligen min hittills största "nära-döden-upplevelse" (har ju dock inte varit med om alltför många, så denna är väl inte så stor - men tillräcklig)
paradiset
Så sant Suzanne, Toy Market är nog ett annat namn för paradiset. Det bästa är nästan när man gått genom en stor del av marknaden och kommer till den andra delen, när påsen är full och man är trött i benen och kommer till den lilla serveringen där de gräddar chapati på beställningen, 1 svensk krona för nygräddat bröd som är hur gott som helst.
Du andra som lämnade en kommentar efter sig; en vild gissning: mamma, har ingen aning om vikten, men det löser sig. Några få plagg kanske jag kan slänga!
Idag gick vi en kort runda till Junction efter en soft dag i skolan för att inhandla färdkost inför imorgon då vi drar till Naivasha sjön. Ser fram emot att få cykla, men den goda maten boardingföräldrarna pratar för är nog likadan som på alla andra hotell. Buffémat som inte smakar ett skit. NU kom Esbjörn och Carl och hakar ner på att jag bloggar "du förstör ju din integritet!", men nejdå, jag tycker det är kul att skriva om mig och låta er där hemma få veta vad som händer så ni kan ha lite koll.
lovdrama
Ligger och kollar på andra avsnittet av Upp till kamp med Felix och Rickard (efter att vi hade legat och googlat på lite bilder på Uppsala och suckat över hur fin vår stad är) när Genarp kommer till mitt rum och letar efter Rickard. Han är borta en stund och vips så är båda killarna borta, de båda har lite rådande små-tjaffs inför lovet. Känns skönt att vi har avklarat vårt drama med lovet, nu är det bara att övertala Amanda att Sverige inte är något att ha då hon hotar med att dra dit under lovet istället. SIDA betalar nämligen hennes resa hem, så det är inte något problem, men vi vill ju ha med henne! Men det ska vi nog lyckas med, trots av 3 av 5 är vegetarianer har vi lovat henne att hon får äta kött varje dag (annars var det ingen chans).
fortfarande problem med att rotera bilderna så det blir bra i bloggen
Idag var jag på Toy som planerat och inhandlade lite kläder inför ModelUN, köpte ett par byxor och en pennkjol samt en skjorta som antagligen blir bra, prövade det med den lånade kavajen och det blir nog bra. Kände dock inte riktigt igen mig, kommer nog att känna mig lite för vuxen tror jag, snacka om att växa upp fort.
Vad jag idag inhandlade, inte ovanligt att den största kassen inhandlas redan efter första 50ksh ståndet - den blir oftast full. Väskor är dock lite dyrare de köpte jag för 250ksh tillsammans, alltså 25 svenska kronor.
En klänning som Anna sedan påpekade att det känns som en väldig Agnes-klänning, stämmer nog ganska bra.
Så det i princip alltid ser ut efter att man har prövat kläderna man under dagen inhandlat, som ni ser var det mycket mörka kläder inför MUN. Även bl.a 2 jeansjackor och en kavaj (dock inte inför MUN) från Karl Lagerfeld for H&M för 5 svenska kronor(från det redan nämnda första 50ksh ståndet).
När man har tråkigt på kvällen i väntan på att kolla på upp till kamp med Felix och Rickard.
lite bilder senaste månaderna
Sitter på mitt rum för första gången idag, har precis haft mysig middag med Amanda och Jenny, vi gjorde våfflor, hade tända ljus och lyssnade på musik i "elevernas kök". Middagen avslutades med ångestvrål och äggkastning, det var skönt.
Idag blev det ännu ett klädbad, det händer väldigt ofta, Jenny är tveklöst den som jag har klädbadat med flest gånger (likt denna extremt soliga dag). Imorgon ska jag och Rickard efter lunch dra till Toy Market för att hitta en kjol/byxor till mig inför Model UN veckan nästa vecka, sprang tidigare idag runt stressad och nervös som få med skjorta, fin skor, Jennys kavaj som jag ska låna och jeansshorts samt en väska.
Igår betalade jag helgens lilla trip lördag-söndag till Naivasha sjön, en sjö där det finns flodhästar och flamingos. Om cykelhyran inte är för dyr ska jag även betala det och för första gången på 5 och en halv månad bestiga en cykel. Känns nästan lite overkligt. Nu är även vårt hus inför Mombasa, Diani bokat. Känns som att det är lite att se fram emot, kul!
Här följer lite bilder som det tydligen ikväll var lätt att ladda upp, i kronologisk ordning. En del bilder har det dock blivit lite knas på i rotationen.
En typisk kväll efter att Jenny har tagit in tvätten, hon skulle gå och lägga sig när alla rena kläder låg på sängen så hon kom på en fiffig lösning...
Kicki, Stefano och Anja som posar (Stefano och Anjas vanliga poser) efter deras lussande i matsalen för oss som inte deltog i tåget.
Axel och Harald tog över en svenskaB lektion på luciadagen.
Fredrik (extern nr1), Gustaf, Katti och Adam (extern nr2) under luciafirandet på ambassadens residens.
Schletna tjejer en extrem tidigt onsdag innan jullovet då vi åkte med Jenny till flygplatsen för att lämna henne, kompisarna langar schyssta puckar!
Ett vanligt födelsedagsfriande här på internatet som börjar med att vi väcker den som ska firas, denna morgon var det Anjas tur den 20 december!
Anjas bror Jens, Anja och jag uppe på Kenyatta tower, när vi hade vår första dag inne i stan.
Mina älskade killar Felix och Rickard som är guldvärda. Här när vi väntade på att få överraska våra föräldrar sent i natten på flygplatsen.
Antagligen den enda bilden från den omtalade Nakumatt, jag och mamma under julhelgen, självaste julafton tror jag till och med.
Erik och jag under middagen på julafton.
En av de få bilder som tog på oss alla tre, vid en restaurang precis vid havet en av de sista dagarna i Lamu.
Fick lite saknad av vattnet, havet som är så varmt att bada i och så salt att det är löjligt lätt att flyta i. Bild från i julas, jag och Siri.
Felix och jag på det ökända Mombasatåget, som vi förövrigt inte ska åka med under sportlovet - då tar vi nog bussen, fortare och billigare.
Unn som gör stadium-reklam när vi "övnings-vandrade" på vulkanen Longonot, här ser ni tydligt i vilken terräng vi gick i, vi gick nämligen runt vulkanen "på-toppen-av-kanten-runt-kratern".
Tjejer som var i grupperna jag till en del gick med under Mt Kenya, från höger: Freddie, två bärare - min, Joel till höger, Tuva, jag, Unn, Jenny, stockholms-Amanda, Madeleine Genarp och Hanna.
En arg Torbjörn och Unn under Mt Kenya.
Nöjda tjejer, dagen då vi vandrade för att vänja oss vid höjden, från Shipton och tillbaka, bara upp och ner, Jenny, Anja och jag.
Jag och Jenny steker lite senare vid camp Shipthon.
Nu när det verkar väldigt lätt att ladda upp bilder (ta-i-trä), så är det bara att hojjta till för er
om det är något särskilt ni vill se mer av! Fick precis reda på att det datasnubbarna har knappat in på våra datorer inte bara är för att förenkla för oss med Internet uan även att de får möjligheten att gå in och läsa alla våra privata mail och kolla vad vi söker på, ALLT. Kul, nu är det alltså inte lika lustfyllt längre att skriva mail innehållande hemliga ting till ens kompisar.
en (nästintill) vanlig helg
Följande text skulle publicerats i söndags eftermiddag, men då internet som vanligt har varit dåligt har det varit i princip omöjligt.
Det är väl dags för en uppdatering nu, helgen har nästan slagit rekord på drama (vilket kräver MYCKET). På fredagen låg jag, Anna och Jenny i poolen runt niotiden och taggade inför bastun och såg fram emot en hemmakväll. Då kommer Amanda och lyckas ragga med oss ut (lättövertalade tjejer) på en bar kväll vi fyra, Esbjörn och Unn. Lät ju jättetrevligt, då vi är lite trötta på de konstanta klubbarna. Sedan går vi 6 med på att åka till en ny klubb, Simmers i downtown, vi åker dit med alla andra, stället verkade ha en lite väl hög medelålder för oss så vi drog vidare med taxi till Florida 2000, där var det alldeles för mycket sexhandel så vi tog taxi tillbaka till Simmers, tog bussen till skolan och sedan till the Loft (man måste åka förbi skolan när man ska från ett ställe till ett annat på kvällarna). När vi slutligen kom till the Loft hade vi 50 minuter kvar av kvällen, vi chillade mest och några dansade med de alltid lika halvbra killarna. När vi kom till skolan sades saker som bör vara osagda och prat kring detta har rådit hela helgen.
Igår stannade jag hemma efter middagen på Osteria då vi firade Kicki, jag, Tobias och Stefano kollade på Smala Susie, sedan kollade jag och Stefano på Den bästa sommaren. Jag ångrar verkligen inte att jag gick ut, när de sedan kom hem fick vi höra hur saker och ting utvecklats och lika många som vanligt tyckte att det var vilken ovärd kväll som helt. Kul när man på söndagsförmiddagen står vid tvätten och pratar med några killar som även de är en aning less på våra utekvällar som alltid innehåller samma saker. Gårdagskvällen hade bl.a. innehållit smygfoton på en tjej, vilket ledde till slagsmål mellan några tjejer och killen, Unn hade även blivit hotad med att killen hade en pistol i fickan. En (nästintill) vanlig lördagskväll.
Mt Kenya - inte meningen att ha understruken text
Observera: Följande bilder är tagna av min kära vän Hanna Crowén(när det väl funkar, typ 1/30ggr att ladda upp bilder tar det en jäkla tid, men kopierar man bilder som redan finns på facebook kan man bara klistra in de - därav flera bilder i detta inlägg, samt att de är tagna av Hanna och Ebba med Hannas kamera).
Funderade ett flertal gånger om hur jag skulle lyckas förmedla ett givande inlägg åt er läsare under bergsbestigningen. Kanske en löpande text (skulle dock bli väldigt svårt att få kort och underhållande) eller kanske ett inlägg i punktform? Det får bli en blandning (edit: jag försökte göra det till en blandning men det blev en lång löpande text som jag hoppas ni åtminstone orkar skumma igenom).
På tisdag eftermiddag hade vi möte vid poolen med alla som skulle delta (ett av alla möten där faktiskt i princip alla deltog), vi fick information och trangiakök samt mat. Maten chockerade många, hur skulle vi klara oss på pulversoppor, nudlar, knäckebröd, ägg, mjukt bröd samt kaffe och chokladpulver? Efter middagen körde bussar oss till Junction där vi inhandlade ännu mer färdkost. Jag och Jenny hade redan varit där och införskaffat otroliga mängder choklad, bars, tuggummin, nötter och torkad frukt, men givetvis bangade vi inte skjuts till ännu mer godis. Denna gång införskaffade vi även tonfisk och mer nudlar, eftersom vi då var medvetna om maten de kommande dagarna.
På kvällen hade jag inget internet så jag kunde inte slänga iväg några cyber-hejdån, jag hade inte heller pengar på mobilen så jag kunde inte svara på Eriks fina sms han hade skickat dagen innan. Du är gullig Erik!
Givetvis blev det panikpackning på tisdagskväll.
Dag 1
På onsdags morgon satt vi oss i bussen där sömn och prat utgjorde stora delar av resan. Filmning utgjorde en liten del.
När vi kommit till gaten på nationalparken (berget är alltså en nationalpark) fick vi varsin bärare, när jag hade presenterat mig för min bärare Joel kommer Unn fram och meddelar att detta skulle jag ångra. Vilket jag inte gjorde, jag likt mina gruppkamrater blev mest underhållna när Unn konstant raggade på denna kille de kommande 4 dagarna.
Min matgrupp, nr 8 bestod av Jenny, Hanna och göteborgs-Amanda, vi alla vegetarianer. Vi gick med matgrupp 9, Unn, stockholms-Amanda och Freddie, våra vuxna i täten(oftast längst bak) var paret Arzt (lärare Torbjörn och boardingförälder Jannike).
Vår grupp knatade iväg sist och efter någon timme när vi kom ikapp en grupp som pausade anslöt jag mig till dem för att öka takten lite. Det tog oss ca 4 timmar att ta oss till camp Old Moses, som låg på en fin höjd och det hade hunnit bli riktigt kallt när vi kom fram. Vi kollade på solnedgången, lagade middag och gick sedan och la oss. Sovrummen bestod av 4 våningssängar, jag och Kicki delade på en schleten underslaf för värmens skull och givetvis är det ju alltid mysigt att ha någon bredvid en när man somnar.
Dag 2
Vi packade och kollade på soluppgången runt sjutiden för att laga frukost och komma iväg så fort som möjligt. Min grupp började sist även denna dag då vi hade hamnat i sista gruppnamnet. Denna vandring var för många kämpig, många hade ont och stundtals frös man och stundtals svettades man. Vädret när solen lös på en kändes som sommar, men när man gick i skugga blev det genast mycket kyligare. Vi steg mycket i höjden på en gång och en kille från högstadiet blev så dålig av höjden efter ca en timme så han fick gå ner igen(dagen efter kom han dock ikapp oss).
Den vänstra av de 4 topparna i bakgrunden är Point Lenana, den enda man kan bestiga utan att klättra med rep och allt vad det innebär.
Jag under en av alla tusen pauser.
Jag och Unn från vår grupp mådde väldigt bra hela dagen och Unn var lika energisk som alltid, jag knatade mest på utan att varken lida eller klaga. Rätt som det var befann vi oss vid lunchstället, där vi mest åt mackor, ost och godis. Efter ca 9 timmar såg vi camp Shipton och en halvtimme senare hade vi tagit sängar.
Jag utanför Shipton, denna bild är dock tagen med min kamera.
Efter matlagning och snack med de andra om dagen och allas tillstånd och pekningar upp mot toppen vi natten efter skulle bestiga var det dags att gå i säng runt 10 tiden. På Shipton var det ca.9 våningssängar i de tre rummen och här delade jag på två ihopsatta nederslafar med Kicki och Anja. Det var inte alls lika kallt denna kväll (trots vår rejäla höjdökning) men mina sovkläder var ändå underställ, sockor, fleecebyxor, tjocktröja, halsduk, mössa och vantar (TACK pappa för utlåningen av sovsäcken, annars skulle jag inte klarat mig). När vi hade gått och lagt oss la sig alla bärare som packade sillar utanför sovrummen där de hade plockat undan stolar och bänkar.
Denna natt sov jag inte heller särskilt bra, men det var jag inte ensam om, väldigt många var dåliga (några spydde och några kunde inte sova p.g.a. huvudvärk och eller svårt att andas, p.g.a. höjden). Jag var mest förkyld och hade därför lite hard time med att andas i den oerhört syrefattiga luften, lite hög puls hade jag säkert också.
Dag 3
Denna dag skulle vi anpassa oss till höjden och hade sovmorgon till 9.30, 10.30 påbörjade vi en liten vandring uppför en höjd så vi skulle känna av höjdskillnaden som vi minst skulle vänta oss inför natten. Vägen var brant och hal så det tog ca 2 timmar att ta oss upp, där hade vi en magnifik utsikt och lärare Göran filmade lite inför filmen han nu i efterhand har satt ihop (vi hade filmvisning i tisdags och det var väldigt mysigt).
Flera var så sjuka denna dag att de inte tog sig uppför höjden. Vi gick sedan ner på 1.5h och då sov vi lite i solen, lagade mat och sedan hade vi möte inför natten. Vi skulle vänta oss kämpiga timmar, en underbar upplevelse och det var dags att skriva upp sig i vilken grupp man ville gå uppför toppen med. Jag valde grupp 2(medel), uppstigning kl 01.45 och avgång kl 02.45.
Natt mellan dag 3 och dag 4
Nu var det äntligen dags, timmarna vi pratat om under hela året låg rätt framför oss. Jag hade inte sovit någonting och började klä på mig redan när grupp 1 skulle gå upp; 2 långkalsonger, fleecebyxor och vindtäta regnbyxor, underställströja, t-shirt, tjocktröja, fleece, vindtät regnjacka, halsduk, vantar och mössa.
Vi lagade gröt på trangiaköken vi hade lämnat framme på bordet som alla sorkar regelbundet kröp runt likt inne i våra rum där sängarna befann sig.
Vi träffades 02.40 utanför byggnaden under skenet av fullmånen med våra 8 guider, det var två lärare, Olle och Johannes samt ca 13 elever. Vi började lunka uppför mot toppen, en liten bit bort kunde vi se skenet av pannlampor och våra kamrater som hade kommit iväg ca 40 min tidigare. Det blev väldigt varmt och vid första pausen tog jag av mig fleecen. Anna Westerlund var så dålig att hon inte kunde försöka, men vi knatade för henne också. Även Felix och Rickard var i grupp två, vi gick efter ett litet tag om grupp 1, några av dem anslöt sig till oss och det började blåsa mer och mer.
Lite senare gick grupp 3 om oss och några av våra anslöt sig till dem. Kylan likt blåsten blev mer påtaglig ju längre vi knatade och efter några timmars vandring fick vi lite panik att det gick så långsamt – vi ville ju upp till toppen och därifrån hinna se soluppgången!
Många blev ordentligt trötta men de knatade på, jag hade inte några problem utöver när vi stannade och jag då blev lite kylig om fingertopparna. Det började ljusna och vi kunde släcka pannlamporna, vi hörde vrål från toppen och förstod att de första från grupp 3 hade bestigt Point Lenana på 4985 meter över havet.
Stefano började bli riktigt dålig och föll i våra famnar varje gång vi stannade, vi gav honom Dextrosol och hällde i honom vatten. Felix och en bärare var väldigt hjälpsamma och i princip släpande/puttade på honom upp den sista biten på kanske en halvtimme?
Väl uppe på toppen var lyckoruset konstant och alla skrek och kramade om varandra och stolpen med skylten om höjden och den kenyanska flaggan på. Jag kände visserligen inte att jag själv hade gjort en sådan oerhört stor bedrift att ta mig upp men jag kände ändå att det var en, ursäkta ordvalet jävligt häftig upplevelse. Soluppgången var nog den finaste i mitt liv och en bit borta nedanför oss såg vi vita fluffiga moln.
Solnedgången och de fluffiga vita molnen
Fotograferna Hanna och Ebba
En del stackare kom efter solens uppgång uppför toppen, släpandes efter en varsin bärare. Många fick kämpa för att komma ut till toppen – men jag tror att alla tyckte att det var värt det!
Elever, bärare och lärare
Tyvärr hade min kamera dött när vi kom upp till toppen men jag ska sno lite bilder från några andra och alla bilder i detta inlägg utom en är som sagt tagna från Hanna Crowén.
Stefano blev buren på en mans axlar hela vägen ned från toppen då han var så dålig (antagligen pga förfrusning och höjden) Väl nere igen vilade jag och de som kom ner i mitt tempo ca 2 timmar, sedan var det bara att knata tillbaka till Old Moses, sträckan som på ditvägen hade tagit 10h men denna gång ca 5-6h. Mellan de två campen blev Stefano buren på en bår, boardingföräldern Alex och Felix var de tappra svenskarna tillsammans med ett antal bärare som de av och till bar båren tillsammans med. Jag hade då varit vaken i över 24h och hade knatat ofantligt många timmar under det dygnet och jag kan inte direkt säga att jag inte såg fram emot en god natts sömn. Från Old Moses fick vi skjuts till en lodge där vi sov över natten, vi hade dock iskallt i vår stuga och sov inte många timmar den natten heller.
Stefano på båren med bärare och Felix
På morgonen efter åkte vi till skolan och sömnbristen känns fortfarande av idag och det känns totalt overkligt att jag varit med om något jag kommer komma ihåg i resten av mitt liv.
bad internetuppkoppling
Internet dessa dagar har inte hållit det måttet det ändå oftast brukar leva upp till. Folk klagar på att de inte kan lämna in arbeten som ska in denna vecka för att Internet inte fungerar överhuvudtaget, jag har dock turen att kunna uppleva en liten del av cybervärlden dessa dagar. Dock är hotmailsidan för avancerad för det svaga internet jag erbjuds (jag kan alltså inte svara på mail från er föräldrar som jag tar förgivet ivrigt ligger och väntar på svar). Liten del av facebook och domänet blogg.se fungerar någorlunda.
februari
Sitter här vid datorn på skrivbordet i mitt egna rum för en gångs skull, med en skål chokladbollsmet som jag och Jenny kokade ihop efter min idrottslektion. Under lektionen sa vi till vår lärare Olle, som också besteg Mt Kenya att vi var sugna på lite massage. Man fick välja om man ville massera varandra eller leka friidrott. Jag och Ebba låg och turades om att klia varandras ryggar samtidigt som vi med de andra lata kollade på killarna och Ylva som sprang och hoppade höjdhopp. Väldigt bra idrottslektion!
När vi hade bakat kollade vi på filmen tillsammans med Anna över håltimmen och lunchen, jag har aldrig sett den förut och den verkar ju vara oerhört bra! Vi ska kolla klart den senare, om en halvtimme har vi naturkunskaps redovisning och efter det har vi avslutat mitt livs hittills mest meningslösa kurs. Innan Mt Kenya hade vi ett prov som de som kom till pluggat på fel, vi hade läst 80 sidor i boken, men de skulle vi tydligen använda oss av till vårt fördjupningsarbete. En svensk klass och en virrig norsk lärarinna går inte alltid ihop.
Igår begav sig jag och Felix istället för fika på bio efter middagen med Anna, Jenny, Anja och Stefano. För några av oss var det första gången vi var på bio här i Kenya. Väldigt mysigt, vi såg Invictus och jag tycker trots det lite väl manliga slutet att den absolut är sevärd! Efter det hoppade jag i säng med världens huvudvärk och vaknade täppt som aldrig förr. Nu är det dock bra och vi ska ev bege oss till Junction efter redovisningen, för att ta ut pengar, jag ska köpa medicin och vi ska kolla på lite andra ting.
ps. jag har inte glömt att jag lovat ett Mt Kenya inlägg, det är under bearbetning (få dock inga förhoppningar nu om en kalas-text)
äckligt
Allt är äckligt. Mitt rum, speciellt golvet. Mina väskor. Mina kläder jag burit sen i onsdags. Jag är äcklig.
Men jag har haft det UNDERBART och förstår nog inte riktigt att jag igår natt stod på toppen av Afrikas näst högsta berg och kollade på soluppgången.
Nu kom Felix och frågade om vi skulle till Java, ska duscha och sen ska jag försöka komma iväg, får se om det blir av.
Uppdatering om berget kommer givetvis senare!
red tape
Jag hoppas att Felix och Jocke känner sig ordentligt firade sen gårdagskvällen. Det var väldigt många som var ute och festade igår kväll, de allra flesta av oss var på Red Tape hela kvällen och hade en kul kväll. Vi som inte var på kött-paradis-restaurangen åkte ut ganska sent, det var väldigt skönt då vi för en gångs skull hade mycket tid att klä och sminka oss. Igår kväll var det även strömavbrott på hela skolan då generatorn inte funkade (som ni trogna läsare antagligen har märkt så ja, det är strömavbrott väldigt ofta) i kanske 45 min en timme innan vi skulle gå ut, för en gångs skull hade jag tur och var nästan helt klar. Jag sprang runt lite helcool med min pannlampa och lös upp tillvaron. Jenny sminkade ögonskugga på mig i skenet av lampan, blev ytterst fint..
Än så länge har söndagen varit som vilken söndag som helst, jag går tillsammans med någon korridorkompis, i detta fall Anna till brunchen strax innan det stänger då många hänger där. De flesta segar och några drar till Toy, några till Java och många av oss andra stannar och försöker plugga.
3 DAGAR TILL MT. KENYA!
boardingföräldrar?
Sitter i biblioteket och ska försöka plugga efter en vanlig lördag dag innehållande; prat om gårdagskvällen, tvätt, långdusch, mailande och facebook. Jätteroligt är det när man går till tvättstugan och ska hämta ut sin tvätt när man väl tvättar, hade idag inte tvättat på två veckor så hade tre fulla maskiner och en maskin med en väska, och det bara rinner ut vatten ur maskinerna. Två maskiner var förstorda, antagligen p.g.a. att det måste ha varit ett strömavbrott, generatorn går nämligen igång för de större delarna av skolan vid strömavbrott, men inte för tvättstugan.
Satt tidigare idag med en student på skolan som hade skrivit ett brev till boardingföräldrarna med lite synpunkter. Den här veckan har många varit nere och boardingföräldrarna har agerat långt ifrån hur föräldrar brukar agera. En tjej hade gått förbi Jannike med tårarna i ögat, kollat henne i ögonen sagt hej, Jannike hade inte reagerat. Det är ofta studenterna här kallar boardingföräldrarna som de själva kallar sig, för boardingpersonal eller boardingdomstolen. De klagar på oss med all rätt, åtminstone enligt mig men när de själva inte kan ta emot kritik eller inte sätter sig ner med någon som de ser mår dåligt känns det bara som att de är här för att göra sitt jobb och inte ta hand om vårt välmående mer än att inte låta oss vara ute när det är mörkt.
Jag försöker skita i det och lägger inte så mycket energi på det, men det finns så många situationer där de har agerat pinsamt dåligt och en hel del studenter är upprörda över deras arbetsinsats. Dock finns det 2-3 av sex som faktiskt gör sitt jobb. Lite sorligt när någon igår jämförde boardingföräldrarna med vakterna, vakterna frågar alltid (likt man visserligen gör i deras kultur) hur man mår, boardingföräldrarna pratar mest med oss när de ber oss gå till rummen vid läggdags, vara tysta under läxis, eller när de informerar oss om saker, som igår när vi hade möte under lunchen om att de ska dra in alla koppar. Alla måste nu köpa en var sin kopp för de tycker att vi missköter kopparna för mycket genom att lämna de i korridorerna för jämnan o.s.v.
Ikväll blir det middag på kött-älskarnas restaurang Carnevour, för att fira Felix och Jocke, sedan blir det klubb och vi får vara ute till halv2.
matten är kaputt
Aldrig mer obligatorisk matte. Aldrig. Bara om jag får för mig att läsa det på universitetet (tveksamt), men jag ska nog läsa Matte C hur som helst.
Tänkte bara säga tack till alla som skriver fina kommentarer på bloggen, jag blir väldigt glad av att läsa de!
Har fått mitt nya schema för resten av året och de flesta dagar är okej, på onsdagar börjar jag 15.00 med kiswahili och slutar 16.00, oj vad jag kommer få för mig att vilja hoppa den lektionen många dagar.
Nu ska jag, Göteborgs-Amanda och Anna gå till Toy Market och pharmacy, efter att jag städat mitt rum och varit och firat på Impala med ett gäng människor att matten är över.
androgenic alopecia
Var idag på ModelUN debatt då skolan St. Mary kom hit, otroligt uppklädda i kostym medan vi hade fräschat till oss lite. Det vill säga typ jeans och t-shirt-stilen för de flesta, jag bar även en stor grön kofta (kärlekskoftan jag delar med Rickard) och blåa plast flip-flop.
Sedan kollade jag och Anna Mörner på Eva & Adam filmen - fyra födelsedagar och ett fiasko. Det måste verkligen vara en av världens mysigaste filmer.
Efter lunchen åkte jag till Nairobi hospital för att följa upp mitt senaste besök, alla värden, så som proteiner, infektionsvärdet och andra viktiga värden stod det tydligen inte alls fel på. Läkaren påstod dock att mitt (faktiskt enorma) håravfall, som t.o.m. han kunde se att jag är drabbad av (vilket är lite skrämmande) är p.g.a. av sjukdomen
androgenic alopecia, som ofta drabbar unga stressade kvinnor. Kul att vår sjuksköterska på boardingen kan se skillnad på mitt hår i jämförelse med när vi kom hit i augusti, igår sa även Jenny på Hongs att hon såg skillnad. Den bittra sanningen.
Imorgon ska ett grupparbete i naturkunskap in och 4h långt MatteB nationellt prov. Soft att jag bara pluggat lite matte några timmar och började på naturkunskapen för en timme sen. Känner mig inte redo för morgondagen. Nu kom dock Esbjörn och frågade om en liten lätt uppgift på matten och det kändes bra när jag kunde hjälpa honom. Kanske fixar det ändå.
Pratade med Lomma-Fredrica och Göteborgs-Amanda på middagen, som inte heller är kalaspepp på livet. Tråkigt att man är nere när man väl är här. Men jag överdriver inte när MINST varannan snubbe(alltså av båda könen då) man pratar med påstår sig ha lite hemlängtan, trött på skolan, hatar maten, är allmänt bittra m.m. Vi pratade om att man får ju ändå svackor i Sverige också, men det är mer påtagligt här hur vanligt det är med dessa svackor. I Sverige kan man ju gå till skolan för att sedan dra hem på en gång, men här ser man ju hela tiden och det är svårt att hålla humöret uppe en hel dag om man mår dåligt.
Igår firade vi för övrigt Felix på morgonen och på lördag blir det middagsutgång för både honom och Jocke, det är dessutom första kvällen vi får vara ute till halv två (förutom en event-kväll förra året), nu ska vi nämligen få börja vara det en gång i månaden. Woho!
senaste update
Sitter på läxis och pluggar med Jenny, när vi ska gå och ta en paus och hämta te känner vi samtidigt en märklig doft som ett stort antal människor kommer ut ur korridorerna och gastar. "Vem fan röker på?"
Doften är ytterst odiskret och flera elever har nu sprungit till flera rum och försökt ta reda på vem som syndar.
