påsklov i Östafrika
Vi tog bussen från staden Mwanza precis vid Viktoriasjön i Tanzania kl12.30 och kom fram 14.5h senare i Nairobi kl3.00 på morgonen. Vi tog taxi till internatet där vi väckte några kära och nära, gick nån timme senare och la oss. Gick upp till frukosten efter 2.5h sömn och under dagen chillade jag mycket med Anja och Anna, vi käkade lunch på Java och tog sedan överblivna pengar från våra resebudget för att shoppa loss på Toy Market. Den eviga favoritmarknaden!
Resan var underbar och kunde inte gått bättre. Dock kunde vi inte komma till Bukoba(Tanzania) där vi skulle ta nattfärjan från Rwanda. Så det fick vi utesluta. Visserligen åkte vi mycket buss, men det var ganska skönt då vi var ganska ivriga när vi väl var i alla städer för vi ville se så mycket, så vi hann varva ner mellan varven på alla bussar, låter som något för äldre det där med att varva ner. Men det behövde även vi!
Vi var först i Kenya en natt i staden Kisumu, där gick vi ut och käkade på kvällen och gick senare till en bar för att på förmiddagen därefter gå på en marknad. Redan där började väskorna fyllas maximalt.
Efter lite drygt ett halvt dygn i Kisumu begav vi oss in i Uganda till den lilla mysiga staden Jinja, där sov vi på ett Clouds Guest House som sköttes av en samling indier. Två söta flickor visade oss våra rum med allt för tunna väggar. Klockan halv sex på morgonen vaknar vi av att låten ”i do it for you, i do it for you” och att folk skriker i trappan, vi hade dock ställt klockan på tio i sex så det var ändå dags att vakna. Vi gav oss ut i staden och raggade upp en taxi som tog oss till the source of the nile och något fall vid bortglömt namn. Väldigt fin och kul att ha sett.
Vi drog vidare till Kampala, Ugandas huvudstad, genom en kort resa på 2-3h i en matatu. Trångt men ändå behagligt då vi köpte platsbiljetter till våra väskor också. Vi kom fram till Kampala mitt på dagen och gick runt i hettan för att leta boende, vi ringde ett ställe rekommenderat av Lonely Planet under rubrikerna Uganda-Kampala-Sleeping-Budget, Tuhende Safari Lodge. De hade lediga rum och vi beslöt oss för att knata dit, då det låg en bit bort spanade vi även efter boende längs med vår väg. Vi såg en skylt på ett guest house, gick upp för en smal trappa som var viloplats för många använda kondomer och kom upp till ett schletet ställe. Två helt borta tjejer blev ganska förvånade av vår vistelse där men visade oss ett rum, rummet innehöll en säng och något i plats som jag inte kunde definiera funktionen av, min först gissning var en toa. Men konstigt då det fanns shared batrooms. Vi gick förbi ett rum med öppen dörr där en kvinna låg helt utslagen mitt på blanka dagen. Eftersom det var så billigt tänkte jag och Stefano att, varför inte? Vi vill ju bo billigt. Men under diskussionen kom vi fram till att säkerheten inte skulle vara den bästa på natten och att det antagligen var något bordelliknande palats.
Hur som helst var det den enda kvällen vi kom att gå ut till en riktig klubb, då det blev lite knasigt gjorde vi inte det en ytterligare gång under resan.
Hela dagen efter spenderade vi i staden, gick på marknad och segade, i staden besökte vi även ett hinduiskt tempel. Klockan ett på natten bröt vi mot boardingens regler och hoppas på en nattbuss, som vi köpt biljetter till under dagen. Resan gick jättebra, dock var bussen oerhört trång, de det var fem säten istället för fyra på varje rad (plus gången) så jag och mina långa ben hade extra svårt att hitta en skön sovposition.
Vi anlände runt 9-10 tiden i staden Kigali, Rwandas huvudstad, som kom att bli en stark favorit. Under de tre dagar vi spenderade i Kigali kom vi så nära den svenska miljön vi gjort under hela detta år. Svensk tid och högertrafik. Staden var enormt vacker med alla grön kullar runt och i staden. City låg högst upp på en kulle, där man hade en slående utsikt över de resterade delarna av samhället. Rwanda var som resans milstolpe för oss, vi hade lämnat Viktoriasjöns angränsande länder för ett tag och vi ville alla så gärna dit, vi besökte först hotellet Des Milles Collines, där händelsen i filmen Hotel Rwanda egentligen utspelade sig i. Filmen ger en bilden av att det är ett litet genuint mysigt hotell på landsbygden, men detta hotell var ett lyxhotell rekommenderat under rubrikerna Rwanda-Kigali-Sleeping-Top End-Our pick. Lite spännande att vara på stället som en oerhört viktig händelse utspelat sig på (för att inte nämna själva vistelsen i Rwanda överlag...), men ett starkt minus att det inte fanns några bilder eller texter överhuvudtaget som anspelade på att hotellet var dit tutsier och moderata hutuer flydde. Dit FN-styrkor kom. Där många människor lyckades undgå döden.
Vi begav oss till två kyrkor utanför staden. Den 6:e april 1994 utbröt det som kom att bli ett folkmord, vilket innebär att vi var där under den årliga sorgeveckan. En kyrka vi åkte till kunde vi inte besöka då det hölls en ceremoni, men den andra kyrkan släpptes vi in i. Vi hade en ung flicka som tog oss ner i massgravarna där vi blev omringade av döskallar och övriga skelettdelar. Det fanns väldigt få kistor, dem innehöll de som hade lyckats bli identifierade. Obehagligt. I kyrkan låg det på alla bänkar kläder från offrena och blodfläckar i taket, på väggarna och på altaret. Granathål i taket. Längs vår vandring igenom den lilla kyrkan vars kapacitet hade legat på 1000 personer, vilket jag ansåg mycket med tanke på hur liten kyrkan faktiskt var, hade haft 10 000 (!) människor som flytt från deras hem, berättade flickan om händelser som utspelats på olika platser i kyrksalen.
Ett exempel är det om en hutukvinna som var gift med en tutsie och de väntade barn. Det hade slutat att fått en påle (antagligen en smal en) uppkörd i slidan, ut ur huvudet och en påle genom brösten ut ur ryggen. För att döda henne och tutsiebarnet som låg i hennes mage. Mannen hade också blivit dödad. Det låter helt osannolikt och man vill inte tro på det. Idag ligger hon i en kista i kyrkan, tidigare var den öppen, men de var tvungna att stänga den då så många som såg liket blev traumatiserade.
Vi besökte även Genocide -/Memorial Center, på min 18-årsdag. Längsta muséebesöket i mitt liv, 5.5h. Det var extremt gripande och alla bilder och filmer som visades gjorde en helt matt i samband med alla texter som vi läste och lyssnade på.
Kigali
Från Kigali reste vi 6.00 på morgonen till gränsen, hade världens tur att hitta en matatu där som skulle till Kahame, vi hoppade in efter att ha ordnat med visum och växlat pengar med omkringspringande män. När vi kom till Kahame visst människor att vi skulle vidare till Mwanza så vi bokstavligen blev pushade in i nästa buss. 21.00 kom vi fram i Mwanza, Tanzania.
I den staden chillade vi väldigt hårt, åkte taxi ner till fiskemarknaden som låg precis vid sjön, besökte en härlig marknad och åt fisk en kväll (jag var då med om min värsta matupplevelse som bidrog till att tiden tills jag äter fisk igen är oklar – men det är en annan historia!).
från fiskemarknad
Marknad i Mwanza
hemkomna mitt i natten
v i ä r r e d o
Packningen är klar - mycket tack vare Felix som minimerade min packning till ca hälften (oerhört behövligt).
Nummer till alla som hänger med är utskickna till föräldrar och mackor till morgondagens lunch bredda, oats för att göra havregrynsgört imorgon bitti 6.15 framtagna. Taxi bokad till 7.00. Sista serverade måltiden till middags ikväll och snart sista natten i ens egna säng, kommande nätter är nämligen extremt oförutsägbara. 
Stefano, Kicki och Anja i höstas.
Mitt nummer här nere in the fantastic wide: +254 718 769 146
Anna yttrade sig precis med orden: Vad är det man kan få? Skabb, loppor, löss, mask i magen ..ja, lite allt möjligt faktiskt! ..Sen den här vanliga då mask lägger ägg innanför huden!
DET HÄR KÄNNS SÅ J Ä V L A BRA!
resfeber
På min väg till frukosten helt nyvaken springer jag in i Rejio, mannen som tog skolan uppför Mt Kenya och är likt Peo en afrikavan man. Vi pratade lite om resan utanför korridoren och beslöt oss för att slå oss ner vid frukosten för att gå igenom allting. Peo och vår kiswahililärare Lazarus är de vi har pratat mest med och idag blev det 45 min prat med även Rejio. De tre är väl de med mest koll på länderna i vår omgivning och det känns jättebra för alla är så säkra på sin sak om busstider, boende, saker att göra och bra saker att veta till. Problemet är dock att alla säger olika ting. Lazarus påstår att vi inte ska åka buss istället för färjan, "no no, take the ferrie, but buy a 2nd class sleeping ticket!". Rejio menar att färjan är shakey-shakey och frågade om vi kunde simma, han berättade om en olycka som tog 500 liv för några år sedan med MV Victoria. Även Peo pratade om en olycka med färjan.
När vi tog upp de rådande oroligheterna i Uganda, som UD tydligen verkar använda som ett skäl för att avråda turister att besöka landet för tillfället, med Peo svarade han "Men det värsta som har hänt är ju att två studenter blev ihjälskjutna, och de är ju begravda när ni kommer dit?".
Varje dag har vi stött på något problem som har behövts tänka igenom och ev. lett till en ändring i resplanen. Men vårt första stopp imorgon är Kisumu som det är beräknat och där tar vi antingen in på något guest house eller tar nattbussen direkt till Jinja. Väl i Jinja ska vi i alla fall kolla på Nilen(hoppas vi).
De lilamarkerade städerna är städer som vi har tänkt sova minst en natt i (ev. skipar vi Kisumu, antagligen inte), de svartangarna är landgränser som vi korsar och den blåa sträckan står för färjans rutt.
Rejio talade även om våra telefoner under frukosten imorse, han påpekade att åtminstone någon av oss bör införskaffa abonnemanget Zein, när han själv reste in i Uganda för några år sedan försvann hans safaricom teckning. Anja som är på Junction med Anna nu skaffar eventuellt det, för fungerade mobiler känns viktigt.
onsdag
När klockan ringde 5.40 imorse var det så mörkt ute när jag skulle hämt vatten till min gröt att jag nästan fick en chock. Kolsvart och kyligt. Jag och Rickard skulle träffa busschauffören Paul klockan 6.15, han kom dock itne förrän 6.30 för att ta in dagliga tur till Karen och plocka upp ungarna som går på skolan och bor utanför. Därav den tidiga avgången så vi skulle slippa betala taxi. När vi väl kommer dit befann sig inte Kieren där som jag har mailat med så vi blev satta på kontoret i väntan. 30 min gick ganska fort, sedan öppnade vi tidningen och började läsa böner från väggarna. 1h och 30min hade passerat är vi beslöt oss för att åka, då ingen annan på området kunde ge oss en uppgift tydligen. Det var sista dagen i skolan så alla barn höll på att städa klassrummen. Men då kom en social worker som visade oss runt inne i compandet, efter det talade vi med en av direktörerna för att sedan besluta att vi får höras vid vid ett senare tillfälle. Vi åkte hem för att sova bort några timmar.
Funderar på att packa ner min handledsskiva (?) inför resan då Stefano kommer att följa med. Vi har nämligen en tendens att börja retas och slåss ibland, vilket som i onsdags resulterade i att han vred min handled (likt pappa kan göra) som jag tidigare opererat. Men Stefano råkade vrida den lite för myket för att jag ens skulle kunna hålla tårarna tillbaka och fick gå runt med handledsskivan under resten av kvällen. Tårar blandades med gapskratt vilket var otroligt länge sedan. Det blev mest en kul grej för kan inte direkt säga att jag inte förtjänade det. Hur som helst, nog lika bra att vara förberedd på det mesta.
L O V
Igår bildades lite smått panik i resegänget (jag, Anja, Anna, Kicki, Siri och Stefano) när vi insåg att det inte går bussar till Kampala (Ugandas huvudstad) från Kakamega (stad i västra Kenya) som vi bokat biljetter till på fredagmorgon. Men vi hoppas att bussen till Kakamega svänger förbi Kisumu(någon enstaka timmes skillnad), i så fall hoppar vi av där, sover där en natt och beger oss sedan till staden Jinja i Uganda för att kolla på Nilen och dagen efter fortsätter vi sydväst åt Kampala.
Som det verkar idag lyder vår tänkta (extremt svårt att planera, då vi antagligen kommer stöta på problem likt det ovan för jämnan) resplan så här:
Fredag 2 april: Buss till Kisumu(Stad i västra Kenya)
Lördag: Buss till Jinja, kolla på Nilen och Victoriasjön
Söndag: Buss till Kampala(Ugandas huvudstad)
Måndag: Heldag i Kampala. Spana runt och bla. kolla på de ökända sju (?) kullarna staden är uppbyggd på.
Tisdag: Buss till Kigali (Rwandas huvudstad)
Onsdag: Heldag i Kigali och jag fyller 18! Kanske folkmordsmuséet?
Torsdag: Heldag i Kigali
Fredag: Buss till Bukoba (Stad i västra Tanzania) och på kvällen färjan MV Victoria till Mwanza (stad i västra Tanzania)
Lördag: Anländer tidigt med färjan till Mwanza, har sedan hela dagen framför oss där. Äta nilaborre!
Söndag: Heldag i Mwanza
Måndag: Buss till Kisii, kolla på bananplantager!
Tisdag 12 april: Buss till Nairobi
De dagar vi åker buss kommer vi enligt beräkningarna anlända i städerna mellan 4-8pm och ska sedan leta boende, äta mat och kanske hinna kolla på någon sevärdhet. I vissa fall behvöer vi även boka bussbiljetter till följande dag om det är tänkt att vi ska åka vidare dagen efter.
Vi har gått igenom det mesta med internatföreståndaren Peo och det känns väldigt skönt att han supportar oss, igår tog han fram en karta och ringde runt och kollade bla priser på regnskogen i Kakamega, men det hoppar vi nog över. Vi valde att prioritera att försöka ta oss till Nilen. Givetvis är detta bara en plan, men efter många genomgångar i resplanen känns det ganska logiskt och då färjan t.ex. bara går från Bukoba måndag, onsdag och fredag känner vi faktiskt att vi måste hålla oss till resplanen så pass att vi hinner med färjan på fredag, så vi inte kommer tillbaka till skolan så sent som på fredagen efter lovet.
Vår plan är att hitta billigt boende (vi tar med oss olika årgångar av Lonely Planets reseguider i East Africa och Africa) äta lite för att hålla nere budgeten och för att skapa riktigt backpacker känsla. Vi har alla börjat lägga fram saker som är viktiga att ta med; påslakan (billigt boende kan ofta innebära redan använda lakan), kartor, kontakter - så som nummer vi fått av personal på skolan, smärtstillande, bajspiller och ficklampa.
måndagens lärare
Igår hade vi ytterligare ett möte med Peo angående resan efter en dag där jag än en gång suckade åt mina lärare. Vår kära samhällslärare (+model UN +U-landskunskap +FN-kunskap) gav oss en uppgift att göra en gatuanalys för att lära känna Nairobi mer. "Jag är ju geografilärare hemma i Sverige, men inte här och i GeografiB, som ni kanske ska läsa hemma, arbetar man mycket med teorier, denna är en av de man arbetar mest kring." Vad har det med saken att göra? Mycket uppståndelse skapades från flera håll i klassrummet, han menade att uppgiften skulle genomföras på HiB lektionerna denna vecka och sedan redovisas på torsdag. "Men Torbjörn, vi som inte har historia, vi får bara en lektion medan de andra får 3 på sig att arbeta?" "Ja, tough shit..."
Mitt i diskussionen kring hur arbetet skulle genomföras och när och varför och ens om sa han plötsligt till mig "Men lilla fröken von Essen, om du lyssnar nu." På idrottslektionen skulle vi gå och springa på Impala för att göra Cooper-test, när jag kommer till lektionen och påpekar att jag och Anna var där under morgonen och sprang och att det då efter nattens ihärdiga regn var 1dm djupa pölar som var i storleken 20kvadratmeter lite här och var blev det även en häftig diskussion kring det. Onödig diskussion, vem överlägger ens att ge sin klass i uppgift att springa i en lerpöl, när det tom är ett test? Nu framstår det kanske som att det bara är jag som sätter mig emot lärarna, men det kan jag poängtera att så är inte fallet.
Imorgon ska i alla fall jag och Rickard åka till Cheryls Home, ett barnhem som jag, mamma och Mia besökte i julas, för att praktisera lita. Känns kul att det äntligen blir av, dock är det avgång för våran del med skolbussarna 6.15... I helgen var det för övrigt väldigt lugnt, jag och Kicki festade till det på hennes svenska chips och dipp på lördagskvällen och kollade i lite reseguider och på kartor inför resan.
påsklovsplaner?
Om två veckor är det påsklov och även min födelsedag, igår pratade jag och några kompisar med Peo (internatföreståndaren som bott i Tanzania/Kenya i 30år) om vår planerade resa på påsklovet. Som det förhoppningsvis kommer att se ut kommer 70% av min tid under lovet spenderas på olika bussar. Vi ska nämligen åka Victoriasjön runt. Vi är ca sex stycken som kommer sätta oss på en buss fredagen den 3 april och åka till västra Kenya för första gången till en stad vid namn Kakamega, där fortsätter vi dagen efter in i Uganda och spenderar några dagar i olika städer där längs med sjöns kust, sen är tanken att vi ska göra en avstickare från kusten till Rwanda. Rwandas huvudstad Kigali är belägen en bit från sjön och vi tänkte att när man ändå är igång, varför inte bocka av Rwanda as well? De sista dagarna tänkte vi spendera i Tanzania för att sedan komma hem i början av skolveckan efter lovet.
Jag hoppas innerligt att detta kan bli av, för det är något jag verkligen är villig att lägga mina sista sparpengar
på, visserligen behöver jag pengar till sommaren men när man väl är här känns det värt att lägga pengar på att få uppleva så mycket som möjligt inom rimlig budget. Skulle jag inte göra denna ev. resa och sedan ångra mig skulle ändå flygbiljetter ner till Östafrika kosta skjortan.
Suzanne, 6AM är en slags organisation, om man kan kalla det det, som arrangerar olika events på några av Nairobis klubbar. I helgen arrangerar det skumparty på Double Inn.
torsdag
söndag
HOLA FROM THÖ PRICKIKORV AND AGGYEAHS FRIEND
Jag har gjort allt som står i min makt för att få texten publicerad med styckeindelning-utan framgång
alice in wonderland
tisdag
tisdag
48h
35h
gossip girl maraton
torsdag
sanningen är inte alltid vacker
kind of the enda bilderna från Sverige på datorn
