fina kamrater
Nu börjar man märka att det snart är dags för hemgång då man har sett årsboksgruppens sitta de senaste kvällarna och skriva om alla personer. Vi har även fått papper på vilka man ska nominera till "Årets ...". Det har kommit ut två stycken olika "upplagor" då det kom klagomål på den första, många blev bla lite stötta över deras nomineringar. Ser man på de både upplagorna har jag bla blivit nominerad till "Årets vill alla till lags", Årets "vet allt om alla", "Årets psykolog", "Årets toimakare", "Årets internatmänniska" och "Årets bloggare", men man får ju se om det blir någon överhuvudtaget i slutändan.
I söndags hade Anna och Anja lagt en liten fin genomtänkt klapp på både min och Jenny rum med meddelandet kom till Anjas rum 21.30 snygging. Vi båda infann oss vid den tiden i Anjas för tillfället dovt belysta rum där de överraskade oss med mängder av chips, choklad, godis och läsk. De hade skrivit en ny text till melodin till Kärlekens tunga, jag och Jenny, båda lite halvt drabbade av hemlängtan just den dagen blev oerhört tacksamma och berörda. De hade skrivt om RFKs kärlek och varsin vers till oss båda. Väldigt fint! Detta kalas pga våra båda passerade födelsedagar.
För att gå tillbaka ännu längre i tiden, för ca en vecka sedan skypade jag med Tessan hemma från Uppsala och först satt jag i Gustavs rum med några andra då jag sa att jag skulle smita in till mitt rum så vi kunde tala ostört. Väl i mitt rum ringer jag upp henne för att sedan koppla upp webbkamerorna, det blev extremt mycket mer känslosamt än jag väntade mig. När jag först såg bilden på henne insåg jag hur mycket jag saknade henne och hur extremt länge sen det var vi talade med varandra. Under året har jag pratat i telefon med just henne i ca 4 mninuter, men det var jättemysigt att se henne och prata med henne.
en vanlig helg med födelsedag
"Ja, det är ju inte direkt frivilligt.."
Helgen har varit kul, i fredags gick jag, Anja, Anna och Jenny till Java efter vår eviga städkontroll och fikade lite. På kvällen blev det girls night out på Double Inn, med Amanda, Katti, Tuva, Unn, Madde, Ebba och Anna Mörner. Vi satt mest i baren och pratade med tre män från armén från the UK, de bjöd på alkohol och vi pratade bort jättegott för 43SEK! många timmar.
På lördagen blev det tidig uppstigning då vi skulle fixa inför fina Jennys 18årsdag, vi bakade tårta (årets godaste tårta!) handlade bröd, brieost och annat gott på Nakumatt. Vi väckte henne och gick med henne tillbalkongen utanför zebrarummet där vi hade dukat fint. Under dagen kollade vi på film, bastade med hårinpackning och ansiktsmask.
På kvällen åkte vi till the Village Market för att äta utan stil på food courten. Jag åt för första gången under året thaimat, jag hade glömt bort hur det smakar. Mixed vegetable in curry peanut sauce with rice and springrolls,
Jag och Carl Larsson innan utgången hemma på internatet
Sedan åkte vi direkt till klubben Gypsys, där träffade vi två män som ville bjuda på öl, de var i sällskap med en minister från Kenya. Sedan kom de tre männen från gårdagskvällen och joinade. Det var en trevlig kväll, vi får ju endast en kväll i månaden, likt vi fick denna kväll vara ute till halv två, så vid halv ett är man liksom van att åka hem och börjar bli trött.
Idag drog jag, Rickard och Felix en fika på Java, sedan kollade vi på böcker i bokaffären, det var mysigt och nu sitter jag vid datorn och ska försöka börja plugga.
Förvånade mig själv att jag var så sugen på att gå ut för en gångs skull i helgen, men när man väl är sugen får man ju passa på. Ska nog betala till boardingkontoret ikväll för Nakurutrippen nästa helg. Där finns bland annat ännu mer flamingos!
ps. jag saknar min familj på riktigt nu.
påsklov i Östafrika
Vi tog bussen från staden Mwanza precis vid Viktoriasjön i Tanzania kl12.30 och kom fram 14.5h senare i Nairobi kl3.00 på morgonen. Vi tog taxi till internatet där vi väckte några kära och nära, gick nån timme senare och la oss. Gick upp till frukosten efter 2.5h sömn och under dagen chillade jag mycket med Anja och Anna, vi käkade lunch på Java och tog sedan överblivna pengar från våra resebudget för att shoppa loss på Toy Market. Den eviga favoritmarknaden!
Resan var underbar och kunde inte gått bättre. Dock kunde vi inte komma till Bukoba(Tanzania) där vi skulle ta nattfärjan från Rwanda. Så det fick vi utesluta. Visserligen åkte vi mycket buss, men det var ganska skönt då vi var ganska ivriga när vi väl var i alla städer för vi ville se så mycket, så vi hann varva ner mellan varven på alla bussar, låter som något för äldre det där med att varva ner. Men det behövde även vi!
Vi var först i Kenya en natt i staden Kisumu, där gick vi ut och käkade på kvällen och gick senare till en bar för att på förmiddagen därefter gå på en marknad. Redan där började väskorna fyllas maximalt.
Efter lite drygt ett halvt dygn i Kisumu begav vi oss in i Uganda till den lilla mysiga staden Jinja, där sov vi på ett Clouds Guest House som sköttes av en samling indier. Två söta flickor visade oss våra rum med allt för tunna väggar. Klockan halv sex på morgonen vaknar vi av att låten ”i do it for you, i do it for you” och att folk skriker i trappan, vi hade dock ställt klockan på tio i sex så det var ändå dags att vakna. Vi gav oss ut i staden och raggade upp en taxi som tog oss till the source of the nile och något fall vid bortglömt namn. Väldigt fin och kul att ha sett.
Vi drog vidare till Kampala, Ugandas huvudstad, genom en kort resa på 2-3h i en matatu. Trångt men ändå behagligt då vi köpte platsbiljetter till våra väskor också. Vi kom fram till Kampala mitt på dagen och gick runt i hettan för att leta boende, vi ringde ett ställe rekommenderat av Lonely Planet under rubrikerna Uganda-Kampala-Sleeping-Budget, Tuhende Safari Lodge. De hade lediga rum och vi beslöt oss för att knata dit, då det låg en bit bort spanade vi även efter boende längs med vår väg. Vi såg en skylt på ett guest house, gick upp för en smal trappa som var viloplats för många använda kondomer och kom upp till ett schletet ställe. Två helt borta tjejer blev ganska förvånade av vår vistelse där men visade oss ett rum, rummet innehöll en säng och något i plats som jag inte kunde definiera funktionen av, min först gissning var en toa. Men konstigt då det fanns shared batrooms. Vi gick förbi ett rum med öppen dörr där en kvinna låg helt utslagen mitt på blanka dagen. Eftersom det var så billigt tänkte jag och Stefano att, varför inte? Vi vill ju bo billigt. Men under diskussionen kom vi fram till att säkerheten inte skulle vara den bästa på natten och att det antagligen var något bordelliknande palats.
Hur som helst var det den enda kvällen vi kom att gå ut till en riktig klubb, då det blev lite knasigt gjorde vi inte det en ytterligare gång under resan.
Hela dagen efter spenderade vi i staden, gick på marknad och segade, i staden besökte vi även ett hinduiskt tempel. Klockan ett på natten bröt vi mot boardingens regler och hoppas på en nattbuss, som vi köpt biljetter till under dagen. Resan gick jättebra, dock var bussen oerhört trång, de det var fem säten istället för fyra på varje rad (plus gången) så jag och mina långa ben hade extra svårt att hitta en skön sovposition.
Vi anlände runt 9-10 tiden i staden Kigali, Rwandas huvudstad, som kom att bli en stark favorit. Under de tre dagar vi spenderade i Kigali kom vi så nära den svenska miljön vi gjort under hela detta år. Svensk tid och högertrafik. Staden var enormt vacker med alla grön kullar runt och i staden. City låg högst upp på en kulle, där man hade en slående utsikt över de resterade delarna av samhället. Rwanda var som resans milstolpe för oss, vi hade lämnat Viktoriasjöns angränsande länder för ett tag och vi ville alla så gärna dit, vi besökte först hotellet Des Milles Collines, där händelsen i filmen Hotel Rwanda egentligen utspelade sig i. Filmen ger en bilden av att det är ett litet genuint mysigt hotell på landsbygden, men detta hotell var ett lyxhotell rekommenderat under rubrikerna Rwanda-Kigali-Sleeping-Top End-Our pick. Lite spännande att vara på stället som en oerhört viktig händelse utspelat sig på (för att inte nämna själva vistelsen i Rwanda överlag...), men ett starkt minus att det inte fanns några bilder eller texter överhuvudtaget som anspelade på att hotellet var dit tutsier och moderata hutuer flydde. Dit FN-styrkor kom. Där många människor lyckades undgå döden.
Vi begav oss till två kyrkor utanför staden. Den 6:e april 1994 utbröt det som kom att bli ett folkmord, vilket innebär att vi var där under den årliga sorgeveckan. En kyrka vi åkte till kunde vi inte besöka då det hölls en ceremoni, men den andra kyrkan släpptes vi in i. Vi hade en ung flicka som tog oss ner i massgravarna där vi blev omringade av döskallar och övriga skelettdelar. Det fanns väldigt få kistor, dem innehöll de som hade lyckats bli identifierade. Obehagligt. I kyrkan låg det på alla bänkar kläder från offrena och blodfläckar i taket, på väggarna och på altaret. Granathål i taket. Längs vår vandring igenom den lilla kyrkan vars kapacitet hade legat på 1000 personer, vilket jag ansåg mycket med tanke på hur liten kyrkan faktiskt var, hade haft 10 000 (!) människor som flytt från deras hem, berättade flickan om händelser som utspelats på olika platser i kyrksalen.
Ett exempel är det om en hutukvinna som var gift med en tutsie och de väntade barn. Det hade slutat att fått en påle (antagligen en smal en) uppkörd i slidan, ut ur huvudet och en påle genom brösten ut ur ryggen. För att döda henne och tutsiebarnet som låg i hennes mage. Mannen hade också blivit dödad. Det låter helt osannolikt och man vill inte tro på det. Idag ligger hon i en kista i kyrkan, tidigare var den öppen, men de var tvungna att stänga den då så många som såg liket blev traumatiserade.
Vi besökte även Genocide -/Memorial Center, på min 18-årsdag. Längsta muséebesöket i mitt liv, 5.5h. Det var extremt gripande och alla bilder och filmer som visades gjorde en helt matt i samband med alla texter som vi läste och lyssnade på.
Kigali
Från Kigali reste vi 6.00 på morgonen till gränsen, hade världens tur att hitta en matatu där som skulle till Kahame, vi hoppade in efter att ha ordnat med visum och växlat pengar med omkringspringande män. När vi kom till Kahame visst människor att vi skulle vidare till Mwanza så vi bokstavligen blev pushade in i nästa buss. 21.00 kom vi fram i Mwanza, Tanzania.
I den staden chillade vi väldigt hårt, åkte taxi ner till fiskemarknaden som låg precis vid sjön, besökte en härlig marknad och åt fisk en kväll (jag var då med om min värsta matupplevelse som bidrog till att tiden tills jag äter fisk igen är oklar – men det är en annan historia!).
från fiskemarknad
Marknad i Mwanza
hemkomna mitt i natten
v i ä r r e d o
Packningen är klar - mycket tack vare Felix som minimerade min packning till ca hälften (oerhört behövligt).
Nummer till alla som hänger med är utskickna till föräldrar och mackor till morgondagens lunch bredda, oats för att göra havregrynsgört imorgon bitti 6.15 framtagna. Taxi bokad till 7.00. Sista serverade måltiden till middags ikväll och snart sista natten i ens egna säng, kommande nätter är nämligen extremt oförutsägbara. 
Stefano, Kicki och Anja i höstas.
Mitt nummer här nere in the fantastic wide: +254 718 769 146
Anna yttrade sig precis med orden: Vad är det man kan få? Skabb, loppor, löss, mask i magen ..ja, lite allt möjligt faktiskt! ..Sen den här vanliga då mask lägger ägg innanför huden!
DET HÄR KÄNNS SÅ J Ä V L A BRA!
resfeber
På min väg till frukosten helt nyvaken springer jag in i Rejio, mannen som tog skolan uppför Mt Kenya och är likt Peo en afrikavan man. Vi pratade lite om resan utanför korridoren och beslöt oss för att slå oss ner vid frukosten för att gå igenom allting. Peo och vår kiswahililärare Lazarus är de vi har pratat mest med och idag blev det 45 min prat med även Rejio. De tre är väl de med mest koll på länderna i vår omgivning och det känns jättebra för alla är så säkra på sin sak om busstider, boende, saker att göra och bra saker att veta till. Problemet är dock att alla säger olika ting. Lazarus påstår att vi inte ska åka buss istället för färjan, "no no, take the ferrie, but buy a 2nd class sleeping ticket!". Rejio menar att färjan är shakey-shakey och frågade om vi kunde simma, han berättade om en olycka som tog 500 liv för några år sedan med MV Victoria. Även Peo pratade om en olycka med färjan.
När vi tog upp de rådande oroligheterna i Uganda, som UD tydligen verkar använda som ett skäl för att avråda turister att besöka landet för tillfället, med Peo svarade han "Men det värsta som har hänt är ju att två studenter blev ihjälskjutna, och de är ju begravda när ni kommer dit?".
Varje dag har vi stött på något problem som har behövts tänka igenom och ev. lett till en ändring i resplanen. Men vårt första stopp imorgon är Kisumu som det är beräknat och där tar vi antingen in på något guest house eller tar nattbussen direkt till Jinja. Väl i Jinja ska vi i alla fall kolla på Nilen(hoppas vi).
De lilamarkerade städerna är städer som vi har tänkt sova minst en natt i (ev. skipar vi Kisumu, antagligen inte), de svartangarna är landgränser som vi korsar och den blåa sträckan står för färjans rutt.
Rejio talade även om våra telefoner under frukosten imorse, han påpekade att åtminstone någon av oss bör införskaffa abonnemanget Zein, när han själv reste in i Uganda för några år sedan försvann hans safaricom teckning. Anja som är på Junction med Anna nu skaffar eventuellt det, för fungerade mobiler känns viktigt.
