kenyatankar

I fredags hade vi ytterligare en free clinic där vi åker ut till byar och erbjuder gratis hälsovård. Vid ett tillfälle samlades ett gäng barn kring mig och pratade, barnen blev fler och fler och en full kvinna kom och skojade. Hon avlöstes en stund senare av en full man som vill att jag skulle ta med honom till Sverige, som ville att jag skulle ta kort med honom där han försökte pussa på mig. Hur som helst, en tjej frågade om jag ville besöka deras hem vilket jag försökte slingra mig ur, men efter många förfrågningar och när hennes bror dök upp gav jag upp och hängde med. Vilket jag är så glad att jag gjorde. De tog ca 20 min att gå till deras farm, en farm där kossorna såg ut att äta mer än tillräckligt, en farm full av mango- och papayaträd, kycklingar, getter och fint gräs. Och en liten bananplantage, en damm och chiliodlingar. De var så snälla och trevliga, Sandra och Robert, deras mamma jobbade tidigare som apotekare och deras pappa är polis officer, föräldrarna var dock inte hemma. Självklart ville Sandra bjuda mig på mat, ugali, skumawiki, konservmat och spagetti erbjöd hon, men jag visste att jag snart skulle behöva gå för att kunna åka hem med organisationen så jag tog bara emot ett glas vatten. De visade mig familjens fotoalbum och vi kollade på musikvideor på TV:n som fick ström från solpaneler. Familjen har också ett boende i Nairobi, hyr tydligen ett boende i närheten av Dandelions kontor i Mogotio samt ett släktboende vid Kabarak.

För en gångs skull hade jag ett kravlöst möte med några kenyaner här, tyvärr är det ofta jag känner att jag förväntas ge tillbaka om jag har fått ”smaka på” deras fattigdom. Jag var så glad över mitt möte med Robert och Sandra hela eftermiddagen. 

Dessvärre har Sandra ringt och sms:at mig hela helgen. När jag är på hemma på farmen har jag sällan telefonen på mig så när jag i fredags kväll gick till mitt rum såg jag att jag hade fyra missade samtal och två sms från Sandra. I ungefär samma takt har det fortsatt sedan dess, jag meddelade när vi ”bytte kontakt” (väldigt vanligt att man gör här – dock var hon nog den första jag faktiskt gav mitt nummer till) att jag sällan bär telefonen på mig. Men jag antar att det inte ursäktar att jag aldrig har svarat när hon ringt, även när jag hört telefonen ringa. Jag vet bara inte vad jag ska säga till henne. Jag har svarat på kanske tre eller fyra sms i alla fall..-